Det jag ska berätta nu är kanske något som bara jag och Cristian tycker är gulligt men jag bjuder på det ändå. Nora säger tutte nu när hon vill amma och så lyfter hon på min tröja för att ta sig in.

Jag tycker hon är så söt att det inte är klokt men när jag berättade det för Linda i morse så var hon inte lika imponerad. Hon sa att det bara kommer vara gulligt ett litet tag till, sedan är hon för stor för att det ska vara gulligt.

Det kanske stämmer men jag skrattar varje gång hon gör det. Och hon gör det ofta.

Nu säger Nora tack och kan skälla som en hund. Taa och oopf

Men katten säger fortfarande schrrrrr enligt henne, inte mjao.

Nora säger 'HOLA' nu.


Det är något magiskt med att höra sitt barn prata ett annat språk. Jag har fortfarande inte vant mig vid spanskan som sprutar ut ur Mayas mun, och nu är det ännu märkligare när lilla bebisen väljer spanska ord.

Dessutom har det verkligen lossnat för Nora med 'gåeriet'. Hon går som om hon aldrig gjort annat och så faller hon ihop plötsligt på rumpan men ställer sig raskt upp igen och fortsätter promenaden. Bäst går hon barfota, med skorna på är det krångligare.

...blir jag så sugen på att äta upp den här sötnosen. Jag kan inte få nog av henne. Det är med vemod jag konstaterar att hon inte är en bebis längre... Varför går det så fort? Jag hinner inte med känns det som.