Genus i Chile eller kan tjejer också vilja spela fotboll?
Cristian har ifrågasatt det där öppet på ett föräldramöte och undrat varför Maya inte kan få vara med och spela fotboll, eftersom hon faktiskt gillar det. (Alla mammor såg ut som fågelholkar!) Jodå, visst kan tjejerna få vara med men det är aldrig någon som vill det ändå, hävdar tiorna. Jg ställer mig mycket tveksam till att de ens frågat tjejerna en enda gång om de vill vara med, utan tror mer att tjejerna vet att de inte ska/får spela fotboll, och därför ser till att sysselsätta sig med annat den dagen.
Nu i veckan ska det vara match för förskolan och tjejerna måste följa med. För att heja på. Cristian har igen sagt till tiorna att om det behövs spelare så kan de alltid fråga Maya och de har okejat det. Nu tror jag inte att Maya kommer vilja spela för vi har frågat henne. Det är jätteviktigt för henne att smälta in bland de andra flickorna just nu, t. ex så vill hon ha samma frisyr som de andra flickorna, likadant mellis osv, hon vill inte sticka ut. Men det är klart att ingen flicka vill spela fotboll när man så tydligt signalerar att det är inget för dem.
Här i Chile är lekandet strikt uppdelat i kill- och tjejlekar. Maya leker mycket med Barbie just nu och Lorenzo är mycket intresserad av hennes dockor och vill gärna vara med och leka. Men nej, det får han absolut inte för tia. Så fort han håller i en Barbie så är tia där och drar bort dockan från honom och säger att det är en tjejleksak. Står han på sig och vill titta lite på den där dockan så gör man narr av honom och säger att han är en flicka eftersom han leker med dockor... Vi köpte en docka till honom en dag, typ en Ken-docka som var en fotbollspelare. Nej, vi fick ändå inte ge den till honom.
Jag är rätt säker på att familjen här anser att vi är ute på farlig mark. Vi klär våra barn i killkläder (deras ord) bara för att de har lite blått ibland, vi uppmuntrar Maya till fotboll, tjejerna har inte hål i öronen. (Tia försökte senast förra veckan få oss att ta hå i öronen på Nora eftersom 'bebisar ändå inte har någon känsel'.) Homosexualitet här förklaras vara något som gick fel i uppfostran, det är föräldrarnas fel m a o. Om jag säger att en Pride-parad skulle vara stört omöjligt här så kanske ni förstår klimatet för gayvärlden. Familjen här tror säkert att det finns en risk att våra tjejer blir lesbiska/flator bara för att vi gör ovanstående saker för våra barn...Så, om det nu skulle visa sig att Maya eller Nora i framtiden kommer att kära ner sig i tjejer så vet jag att vi kommer att få skulden för detta av familjen i Chile...
Trams!
Ja, vad ska man säga! Allt är relativt! När vi här hemma gnäller om att det är så otroligt könsuppdelat i leksaksaffärer/klädbutiker etc. så får man i relation till Chile (och resten av världen?!) ändå tillstå att vi kommit ganska långt i genusmedvetandet i Sverige. (Men det är klart att vi har en ganska lång bit kvar också.)
Bra i alla fall att ni protesterar och försöker bryta gränser/nya marker för det är ju ändå ett första steg, även om de bara tycker att ni är ganska konstiga. Nej, jag säger som du...TRAMS!
De kommer minnas er om 50 år. Pionjärerna! "Minns ni det där paret från Sverige, som redan på 10-talet föreslog att deras dotter skulle vara med och spela fotboll? Och vi som inte trodde de var riktigt kloka på då..."
Ja, jag säger som Hanna. Gå tillbaka femtio år i Sverige och det var säkert likadant här hemma. Men visst blir man upprörd över folks okunskap!