Som kvinna här i Chile får man vänja sig vid att bli betraktad ingående av männen. Männen generar sig inte utan ser till att ta sig en ordentlig titt på kvinnor som går förbi, oavsett om kvinnan är 20 år yngre och de själva har kulmage och saknar ett par tänder i munnen. Gillar mannen vad han ser kanske han visslar till lite försiktigt eller så vrider han nacken ur led vid förbipasserandet. Är frugan med kollar han först läget och passar sedan på att spana in brudar i ett obevakat ögonblick. Patetiskt!
 
Som blondin (jo, jag är blond enligt chilenska mått) här så väcker jag tyvärr lite mer uppseende än jag vill. Går jag ut på promenad själv så får jag räkna med att män kommer att stirra och vissla, trots att jag går med sunkiga mysbyxor och bebis i barnvagn. En kvinna är aldrig ute från köttmarknaden utan får tåla att granskas som ett objekt, vare sig hon vill eller inte. Jag klarar av att låtsas som ingenting när enskilda män råglor men något som däremot är svårare att ignorera är när jag går förbi killgäng eller byggjobbare i grupp. Män tillsammans med andra brölhanar är inget annat än djur! Att de befinner sig på jobbet bryr de sig inte om när de visslar, dunkar varandra i ryggen och pekar när man går förbi.

För det första: Det är bara ytterst obehagligt att gå förbi när män beter sig så. För det andra: jag blir inte ett DUGG smickrad. Jag känner faktiskt ingen som tycker att det är tillfredsställande eller smickrande när män beter sig på det viset. Är det ett leende, ett 'hej', en diskret blick eller en  liten nick eller vad som helst annat (lugnt och sansat!) som får en att förstå att nu tyckte han att jag var söt/snygg etc, då skulle jag bli glad för uppskattningen. Mer sånt, säger jag bara.

Men när män beter sig som Fred Flintstone tycker jag bara synd om dem. Riktiga män vet hur man beter sig runt kvinnor och får oss att känna oss uppskattade- inte utskrattade.