Något som är karaktäristiskt för Sydamerika är just det slappa tempot. Mañana mañana är verkligen på riktigt här. Affärer öppnar och stänger lite som de har lust, avtalade tider är alltid flera timmar senare än vad som tidigare bestämts eller så dyker personen i fråga aldrig upp helt enkelt.

Varje anständigt hem har ungefär fyra klockor på väggen men inte en enda som fungerar. De fungerar mest som prydnad antar jag? Chilenaren är verkligen ingen slav under klockan.

Men, så fort en chilenare sätter sig i bilen så får han/hon otroligt bråttom helt plötsligt. Det är gasen i botten för att sedan stå på bromsen vid första trafikljus. Vid grönt är det gasen i botten igen, livsfarliga omkörningar är vardag här och alla använder sig av signalhornet och varningsljus flitigt. Signalhornet för att varna andra att 'nu kommer jag göra något tokigt' och varningsljuset betyder ungefär 'akta, för jag kommer att tvärnita alldeles strax'. När man är framme så återgår man till den vanliga stillsamma lunken igen.

Ja, det är obegripligt.