Nu har jag sprejat lägenheten 3 gånger med medel som ska ta kål på lopporna. Problemet är att loppor liksom ingår i miljön här, de finns överallt där djur och människor finns. Alla verkar bli bitna av loppor, mer eller mindre, men sedan beror det på hur känslig man är mot saliven de sprutar in i samband med bettet. Cristian har flera loppbett också men hans kliar inte som mina.

Det är ingen slump att hyllan med medel mot insekter och loppor är ENORM här i affärerna. Alla har problem med detta. Jag har därför bestämt att vi måste spraya lägenheten med jämna mellanrum för att hålla krypen i schack. Usch, jag får panik när jag tänker för mycket på detta, det är så äckligt. På vissa bett ser man hur loppan tagit en liten munsbit på min kropp, för det är en grop i mitten av bettet. Jag har också sagt att jag inte kan ha det så här i 6 månader till. Jag står inte ut med att klia dygnet runt och särskilt snyggt är det ju inte heller att vara prickig och sönderkliad över hela kroppen. Jag rev sönder skinnet på vänstra benet igår eftersom jag gav efter för klådan. Det var ljuvligt just då, och jag kände inte hur hårt jag kliade förrän dagen efter, då det sved ordentligt i det sönderrivna området.



Söt va?