Att vara barn i Chile,
Igår var vi på barnkalas igen och föräldrarna ger allt för att kalaset ska bli så lyckat som möjligt för barnet. Igår hade föräldrarna t o m hyrt en stor hoppborg!! Det var förstås väldigt skönt för vi såg inte skymten av några barn under hela festen, för de hade det hur kul som helst hoppandes och studsandes och vi vuxna fick nästan dra dem ut när det var dags för tårta. Alla de äldre barnen är så otroligt fina med de yngre barnen och tar hand om dem jättefint, både tjejer som killar. Jag tycker det är så fint att se hur de värnar om varandra.
Jag har insett att vi får köra på ett chilenskt kalas för Nora, med 100 kakor och ett ton godis, för jag orkar inte stå emot trycket riktigt. En chilenare sparar inte in på några kostnader när h*n ställer till med fest, det är allt eller inget, annars kan det va. Om vi skulle köra på ett litet stillsamt saftkalas så kommer alla tycka synd om Nora trots att hon själv skiter i hoppborgar och tårtor. Hennes bild av fest är att få ligga vid bröstet så ofta hon vill...
Cristians ursnygga kusin Camila med en galen Nora!
Hoppborgen!
Ni kanske kommer att sakna alla kalas och allt festande när ni kommer hem. Här är det oftast grå och jämntjock vardag!
Jag hoppas ni tar med er festtraditionerna hem och livar upp oss frusna nordbor!!!! Jag önskar så att jag var där hos er just nu. Det där med festande måste ju vara väderbetonat, det kan inte förklaras på något annat sätt. Det känns som vi i Sverige går i ide och sparar på allt festande och njutande tills det blir varmt igen...jag längtar dit!
Ett av de största problemen här i Sverige(förutom vintermörkret) måste väl ändå vara grannarna? Om vi skulle ställa till med så där många partaj skulle ordförande Örjan få hjärtattack och vi skulle varit vräkta för länge sedan. Och tänk om vi skulle haft bbq-party då hade nog polisen kommit för att hindra oss för det är ju förbjudet att grilla! Känner nu väldigt starkt att jag nog bor i fel del av världen.
