Härreguud, vad varmt det är här idag! Bara man lyfter ena armen så bryter svetten fram i pannan. I Santiago är det närmare 40 grader, men eftersom vi har en kust som svalkar så ligger vi väl runt en 30 'bara'. Alla går omkring och pustar och stönar, har glansiga ansikten och väser hace calor, till varandra. (Det är varmt.) Själv har jag ägnat dagen åt att sortera ut en massa saker vi samlat på oss och som inte ska med hem och ätit ett par kg godis. Jag mår som jag förtjänar nu, för att citera Hanna, men gott var det. Nu sitter jag med en kall öl i handen och försöker få en lugn stund medan Cristian springer ut och in med barnen när los pascueros (tomtar)åker förbi på stora flak på gatorna och slänger ut godis till barnen. Maya har nästan en full julstrumpa snart skulle jag tro, och Nora har också norpat åt sig en karamell eller två.

Vi har fått väldigt positiv respons på vårt kalas vilket vi tycker är kul. Vi serverade bland annat ett stort fruktfat med fantastiskt god frukt, som ett litet mer hälsosamt alternativ. Tårtan gjorde jag själv och dekorerade den med färsk frukt och så serverade vi kanelbullar och chokladbollar som ett svenskt inslag. Just det där med fruktfatet visste vi att folk skulle höja på ögonbrynen åt för på kalas här serveras det uteslutande skräpmat och socker och inget hälsosamt så långt ögat når. (Nu menar jag inte att man behöver vara särskilt hälsosam på kalas men ni fattar vad jag menar. Lagom är bäst.) Därför var det extra kul när barnen trängdes kring fruktfatet först och länsade det så vi fick fylla på det flera gånger och de vuxna började prata om hur fint det såg ut med färsk frukt och att barnen verkade tycka om det. Mayas och mina bullar blev väldigt poppis och chokladbollarna likaså, vilket gladde mig. Tio Carlos, en mycket stillsam och tystlåten man, sammanfattade hans tankar kring kalaset imorse vid frukostbordet och sa att han tyckte om Noras kalas för det hade serverats annorlunda saker och inte bara det gamla vanliga som serverades på alla kalas och så tyckte han om fruktfatet för det hade gjort att han drack mindre läsk i hettan eftersom frukten släkte törsten. Det var ett fint beröm och ärligt, för hade tio inte tyckt att det var så värst bra så hade han inte sagt något alls för sådan är han.  

Nu står Nora och drar i min tröja och trugar på titte med sin allra vänligaste röst, så jag avrundar här och nu.

 Detta är en chilensk sedvänja att födelsedagsbarnet ska doppa ansiktet i tårtan. Man lockar barnet att smaka på tårtan och så är någon där och trycker till så det kommer lite grädde på i ansiktet typ. Nora föll dock inte för den finten så en tio fick trycka till lite extra för inget kladd-inget kalas.

                      Får jag lov att bjuda på en kaka till kanske? Jag har bakat dem själv.
 

                                                                   Min ljuvliga 1-åring

Cumple año feliz