Det bidde inga lussebullar för saffranet som jag köpte varken luktade eller smakade som saffran. Jag tvekade länge om jag skulle våga häva i det ändå i bullsmeten men fegade ur till slut och körde på en vanlig vetebullsdeg istället. Maya och jag fick till helt okej bullar fyllda med marsipan resp. kanel. Inte mitt livs bästa bak men helt godkänt med tanke på att det var en lynnig gasspis. Nästa grej vi ska göra är chokladbollar.

Cristian och jag blir lite stressade av en viss familjemedlem här som har väldigt starka åsikter om vad som ska göras inför ett kalas. Vi som är utlänningar tycker det vore skoj att ändra lite på dagordningen här och bjuda på olika bakverk på kalaset t. ex. Men vi stöter på patrull (upplever vi det som) för det måste vara en viss sorts  kakor på kalas för så är det på alla kalas. Och vi måste köpa ett visst sorts godis för så är det på alla kalas och vi måste göra si och så för så... Allt vi säger och föreslår är egentligen fel och det är bättre om vi gör såhär och eftersom vi vill hålla oss väl med familjen så resignerar vi och tackar allra vänligast för tipsen. Jag vet inte varför man inte ser det som en kul grej att vi vill göra något annorlunda. Jag slås återigen över hur sluten kulturen är här. Jag har aldrig upplevt i Sverige att alla serverar samma slags grejer på kalasen, men så är det verkligen här. Man har alltid små smörgåsar med majonäsröror på. Sedan har man alfajores och repollos som är två slags kakor. I godispåsarna är det samma tråkiga godis varenda gång vilket är hårda fruktkolor och choklad som inte ens borde få kallas choklad eftersom chokladhalten är försvinnande liten och fastnar i gommen (sådär som blockchoklad gör). Tårtan kan, kors i taket, variera. Tråkigt och enkelspårigt, anser jag.

Så, för att avrunda detta svammel: jag tar alltså inte hem någon saffran. Klart slut!