... och tandställningen som redan var sönder gick sönder ännu mer. Den gick från att ha varit en liten bit metall som störde till att vara en lång bit metall som fastnade i tungan och som gjorde att jag inte kuna tugga maten längre. Suck! Jag såg framför mig hur jag skulle behöva betala dyrt för ett tandläkarbesök ändå, alternativt gå omkring med den där metallbiten i en månad till.

Men, inspirerad av chilenarnas 'gör det själv'-attityd bad jag Cristian knipsa av biten med en avbitartång. En stor jäkla sak och smutsig var den men Cristian lyckades knipsa av biten precis så att den inte stör alls längre. Så skönt!

Tyvärr kvarstår Cristians problem med sin tand och det kan jag inte hjälpa honom med. Han verkar ha fått en inflammation i sin visdomstand så att kinden har svullnat upp. Det är inte lika illa ställt med honom som det var för Lina i Emil i Lönneberga, men ena kinden är helt klart lite tjockare. Ont har han däremot inte så det är inte akut än så länge, men det är klart att det är jättesynd om honom (fast det är alltid lite mer synd om mig förstås för jag mår illa fortfarande.) Jag tror nog att det blir ett tandläkarbesök för honom här i dagarna.

Idag är det exakt en månad kvar av vår tid här. Åh herregud, vad skönt det ska bli att komma hem.