En uppriktig ursäkt kommer här till alla föräldrar som har svårt för att avlägsna sig från förskolan när deras barn gråter. Jag visste inte själv hur det kändes eftersom Maya aldrig egentligen varit särskilt ledsen när vi lämnat henne. Visst har det kommit någon tår då och då, men inte så farligt ändå.

Igår grät hon redan vid lunchen och ville absolut inte gå dit och uniformen vägrade hon sätta på sig. Egentligen ville jag bara låta henne vara hemma med oss, men samtidigt så skulle det bli samma visa alla dagar, om hon 'slipper' gå en dag. Vi övertalade henne att sätta sig i bilen men hon behövde inte sätta på sig uniformen. När vi körde upp på uppfarten till förskolan började Maya gråta igen och hon var verkligen ledsen och sa att hon inte ville gå. Det var otroligt känslosamt och jag var på vippen att börja gråta själv men jag stålsatte mig och deklarerade lugnt att hon skulle gå idag och att vi skulle hämta henne efter några timmar. Hon grät och grät men efter ett tag kom en av tiorna (fröknarna) ut och plockade upp henne i famnen och efter ett tag kunde vi gå. Men det var svårt att lämna henne där... Tänkte på henne hela tiden och undrade hur hon hade det.

När vi hämtade henne så var hon glad igen och hade haft kul och som en liten uppmuntran frågade jag henne om det var något särskilt hon ville ha med sig till förskolan dagen efter som mellanmål. Hon valde kakor, eftersom många av barnen tydligen har med sig kakor till mellis trots att man inte får egentligen. Således har Maya med sig 3 kakor, en banan och en flska vatten till förskolan idag och hon var glad när hon gick dit. Inga tårar eller tandagnisslan.

Ibland fungerar det alldeles utmärkt med mutor.