Vi vaknade upp till en solig dag (idag igen) och bestämde oss för att promenera till stranden på förmiddagen. Jag körde först ett pass med barnvagnen längs strandpromenaden för att kompensera allt ätande och stillasittande. Tio hade fått syn på mig när jag forsade fram och undrade vid lunchen senare varför jag gick så fort? Hahaha, motion i dess enklaste form verkar vara ett okänt fenomen här. Det var visserligen många människor ute och motionerade idag men de släpar ju fötterna efter sig, om ni frågar mig. Man är inte ute och tränar bara för att man satt på sig joggingskor och träningskläder.

Hur som helst värmde solen skönt och Maya ville nog gärna bada men det fick räcka med att doppa benen i vattnet. Jag fick också syn på ett par blonda tjejer på stranden och tyckte de såg europeiska ut så jag cirkulerade kring dem för att höra vad de pratade om men gav upp till slut och tågade fram till tjejerna för att fråga om de var svenskar. Jodå, jag hade rätt. Två unga tjejer från Uppsala som kuskade jorden runt. Det var lite kul att få träffa andra svenskar för jag tycker annars att jag är enda utlänningen här. Jag tycker folk stirrar ögonen ur sig när jag går gatan fram och pratar jag och Maya svenska med varandra så vänder sig alla om för att titta på oss. Det gör mig nervös och får mig att undra om jag har en snorkråka i ansiktet eller kjolen instoppad i trosan osv.

Efter att Maya tjurat och skrikit över att hon inte ville gå hem och vi hotat med indraget lördagsgodis så gick vi hem och åt en utsökt lunch med Cristians familj. Det blev stekt svärdfisk som var otroligt gott och t o m Maya åt upp allt. Sedan tjurade Maya igen och retade gallfeber på mig. Har jag sagt att hon är jobbig just nu?! Men sedan ringde en tia och bjöd med sig Maya på bio så lugnet har lagt sig, åtminstone för en stund. Jag räknar kallt med att hon kommer hinna gråta och skrika minst tio gånger till innan det är läggdags och klockan är ändå 20 nu. Allt är jobbigt för henne just nu och vi är världens dummaste föräldrar, enligt henne. Bara att be henne sätta på sig strumporna på morgonen innebär minst tre vredesutbrott. Hon har en massa ritualer för sig när kläderna ska på och strumporna bl a ska sitta på rätt sätt. Tyvärr är det omöjligt för oss att göra detta rätt och ändå envisas hon med att vi ska hjälpa henne. Och när man (oftast jag) försökt 10 gånger och hon varje gång skrikit att det är fel så blir jag tokig och börjar skrika och sedan springer Maya och gömmer sig ett tag och när hon tjurat klart kan hon komma fram och be mig sätta på henne strumpan och då helt plötsligt är det korrekt utfört och hon blir nöjd. Måtte hon komma ur den här fasen snart. Snälla?!








Jag passade på att svida upp mig och tjejerna i Marimekkoklänningarna som min man köpte åt oss innan vi åkte. Okej, Nora har en body, men åndå. Snygga va?

 
Min fina man behöver inga Marimekkokläder, han är snygg ändå.






Nora provar styrkan i benen och står faktiskt i flera sekunder. Hon sitter fortfarande inte stadigt och faller omkull rätt fort om man sätter henne på golvet. Vi misstänker att hon kommer att gå innan hon sitter för hon älskar när man låter henne promenera.



Mellan utbrotten är Maya så här glad och skrattig