Jag inser att jag låter rätt kristisk mot Chile i mina senaste inlägg. Därför måste jag säga att det faktiskt finns mycket jag gillar med det här landet också. Mest gillar jag kanske att folk är så vänliga och att alla fullkomligt älskar barn. I Sverige får man nästan be om ursäkt om man har med sig barn till restauranger/köpcenter/affärer osv och ger de ifrån sig minsta knyst så får man menande blickar från sura tanter och gubbar (och här vill jag påpeka att även 20-åringar kan vara gubbar/tanter). Här får man nästan inte vara ifred när man har med sig barn, alla vill hälsa och fråga hur gamla barnen är. Och skriker Nora t ex så ser alla extra förtjusta ut och verkar tycka att det är kul.

Dessutom gillar jag att ingen surar över att det är trångt på gatan t. ex. Vill man stanna och titta på något i ett skyltfönster så är det ingen som surar över att mamman med barnvagnen tar upp plats på trottoaren. Det finns plats för alla. Ingen blir irriterad när vi går i bredd och ingen skäller ut en för att man står till vänster i rulltrappan.


Svenskar över lag är faktiskt rätt sura och ouppfostrade när det kommer till kritan. Där har vi en del att lära av chilenarna.