Jag och Cristian kom faktiskt ut igår, mot all förmodan. Visserligen stämde inte schemat riktigt, vi var inte på klubben/discot/restaurangen förrän halvett och då var jag inte på toppenhumör, dels för att det alltid blir så himla sent när man ska ut här och Nora har aldrig varit ifrån mig på natten. Dels för att Nora var lite ledsen när vi gick. Mina hormoner löpte gatlopp med mig och jag måste erkänna att jag var gråtfärdig och beredd att kasta in handduken och stanna hemma...

Men till slut gick det bra ändå men jag pendlade mellan känslorna, 'det här var ju riktigt trevligt' och 'varför tvingar de ut mig när jag bara vill vara hemma med mina barn?'. Jag hade pumpat ut en hel flaska med mjölk och Tia Sandra hade lovat att ringa när det inte gick längre (hon sa uttryckligen att jag inte skulle komma hem förrän hon ringde mig), men vid halvfyra så klarade jag inte att stanna kvar längre. Jag oroade mig för mycket och jag måste dessutom orka vara en mamma dagen efter. (Jag ser hur snusförnuftig och präktig jag låter men det skiter jag fullkomligt i.)

När vi kom hem låg Nora och sov och hon hade inte vaknat en endaste gång så mjölken hade tia inte ens behövt ge. Det var kul att höra. Jag har redan sagt till Cristian att jag vill gå ut igen. Men den här gången med honom enbart och då vill jag gå ut och äta runt 20 istället för vid midnatt.






En mallgroda som ställer sig upp precis hela tiden. Sitta är för amatörer.





 

En nervös mamma och en mer cool pappa innan utgång, Värt att föreviga tyckte jag.