Torsdag!
Vi vaknade upp till en chilensk vinterdag, dvs ungeför som en svensk sommardag. Maya och Nora fick plocka fram baddräkterna och så knatade vi ner till stranden. Visserligen badade ingen av dem men Maya sprang omkring i vattenbrynet och Nora åt sand och kröp omkring. Själv satt jag och huttrade vid vagnen iklädd byxa och kofta, jag är lite mer frusen än resten av min svettiga familj. Men efter att ha promenerat mig varm på stranden så kunde jag klä av mig koftan åtminstone. Men någon baddräkt var det aldrig tal om för min del.
Vad gäller Mayas utbrott så är det verkligen värre än någonsin. Jag orkar snart inte längre, åtminstone känns det så. Mayas två första år var så otroligt lätta, vid 3 blev det lite mer utmaning med trots bl. a, men ändå ingenting mot hur det är nu. Jag misstänker att hon fått en släng av Tourettes syndrom och ADHD för hon är så utåtagerande gentemot mig (slåss, sparkas och rivs) och är samtidigt verbalt otrevlig och vräker ur sig alla otrevligheter hon kan, vilket i och för sig inte är värre än dumma/äckliga,fula mamma. Det är BARA mig hon slår och jag är så trött på det. Varför? Hon är grinig och låter som en knarrig dörr alternativt mistlur större delen av dagen.
Konversation 1:
Jag: Maya kom, vi ska gå hem nu.
Maya: Nej, jag vill inte.
Jag: Jo, vi måste gå hem nu för nu har vi varit här i flera timmar och tia väntar med maten.
Maya: Men ååååh jag vill inte gå hem dumma mamma buääääääääää skriiiik då tänker jag slå dig aaaaaaaaaaaaiiiiigaaaahhhhhh polisen kommer å tar dig mamma för du är dum gnäääääääääällllll!!!!
Konversation 2:
May: Jag vill torka av mig mamma. (med sin knarrigaste röst.)
Jag: Okej, men gå och skölj av dig sanden först så att inte handduken blir smutsig.
Maya: (bryter ihop och slänger sig på marken) men åååååååhhhhhh, jag orkar inte mammma. dumma dig eeeeehhhhhhhhhhwaaaaaaaaaaaaskriiiiiiiikgaaaaaaaaaaahhhh.
Konversation 3:
Jag: Ät upp din mat, Maya.
Maya: Men jag orkar inte mer.
Jag: Okej, men om du blir hungrig om 10 minuter (händer jämt) så är det den här maten som gäller. Det blir inga smörgåsar, frukter eller något annat. Bara mat. Okej?
Maya: (River mig på armen och sparkar mig på benen) Du är dum mamma skriiiiiiiiiiiiiiiiiiiiik gnääääääääääääääääällllllllll gaaaaaaaaaaaaaaaaaahhhhhh.
Förstår ni hur jag har det?
Nannyakuten: Ring mig. Okej?!
Camila, Maya och Javiera busar. 
Jag njuter av en lugn stund för mig själv. 
Nora käkar sand. 
Familjemys!
Ja, vi förstår hur du har det men hon är i alla fall den finaste 4-åringen i världen. Kan trösta dig med att minnena bleknar när barnen är stora och du kommer bara ihåg hur trevliga barnen var.(Minnet av hur din lillebror var har inte riktigt bleknat ännu) När jag berättade om Embla för mormor och morfar, att hon kan vara ganska jobbig med sina utbrott, så sa dom: -men det låter ju som hon är lik Linda när hon var liten!
Det kommer inte jag ihåg, lite arg ibland men annars ganska beskedlig som jag kommer ihåg det men dom har andra minnen tydligen. Kram
hejjj! Var tvungen att uppdatera mig eft vi har varit bortresta. Som tröst...jag: Sebbe gör inte så, mamma blir ledsen ( minns inte riktigt vad det var han gjorde faktiskt :)...) Sebbe: Vrååål...dumma dig mamma...jag är så arg på dig....vrååål igen, slår mig, o sen går han...jag ska gå o du får inte se mig mer...jättetjurig.
Efter 5 min: Förlåt mamma...)puss på armen) efter ytterliggare fem min: Sebbe sluta, vi blir osams igen... Sebbe: Dumma dig mamma...jag vill ha en ny mamma ...
Hm...jag känner igen mig som sagt...vet inte hur Maya låter, men Sebbe vrålar så man blir rädd...är också inne på att han har adhd. Han är världens goaste när han är på bra humör, men när han är igång så...:)...tur att han charmar alla, med tanke på att jag fick skämmas ihjäl eft han gick omkring på Gran Canaria o skrek: Heja AIK ( 1000tals ggr)...hm...men söta är de o konstigt nog så räcker det med...älskar dig mamma o så smälter man :)...kram
