Vi ger upp snart...
Det som jag ar mest ledsen over nu ar att alla bilder pa Noras forsta tid ar borta och en hel del andra bilder som vi inte tankat over pa var andra harddisk. Fy, vad ledsen jag blir nar jag tanker pa det.
Damen med lagenheten ringde i lordags och hade lagenheten klar, hor och hapna. Vi packade grejerna och begav oss dit igar for att antligen flytta in i vart nya hem. Jag tankte mig att vi skulle korka upp champagnen som vi annu inte oppnat for att fira detta tillfalle. Vi klev in genom dorren och odoren som slog emot oss var smuts och svett. Den var inte stadad for fem ore och i koket var det fullt av dod ohyra, golvet var svart av smuts och sangarna ska vi inte prata om. Vi bestamde oss for att inte flytta in. Det var vidrigt!
Sa nu star vi utan lagenhet igen. Motgangarna tar aldrig slut. Vart modem som blev stulet visade sig bli en dyr historia att losa. Det jakla skitbolaget kraver 1000 kronor for att ge oss ett nytt modem! Vi kan valja att betala ca 700 istallet men da far vi en samre uppkoppling. Sa dalig service att man baxnar. Jag hade kunnat ta en avgift pa 200, men tusen kronor?!
Vidare fick vi ett erbjudande om en ny dator fram nagra grannar som lat bra. Cristian gick nasta dag over for att fraga grannarna om datorn och da hade den blivit lite dyrare (saklart) men anda hyfsat billig fortfarande. Jag tankte naivt att det var ju trevligt och generost att ge oss ett sa bra erbjudande nu nar var egen dator blivit stulen och blev lite rord. Inte Cristian som gick ner till stan och hittade inte mindre an tre likadana datorer som var betydligt billigare. Han fotade datorerna och konfronterade grannarna med de priserna och da fick han hora att de maste ha sankt priserna i stan, men att vi nu kunde fa datorn annu lite billigare... I slutandan var det inte ett generost erbjudande utan de sag en chans saklart att tjana pengar pa oss. Ingen gor nagot gratis har. Alla skor sig pa alla.
Nu har vi en chilensk dator i alla fall sa ni far sta ut med att lasa utan svenska bokstaver. Vi har fortfarahnde inte fatt ut nagra forsakringspengar. Det strular.
Jag langtar hem till tryggheten och ett fungerande samhalle.
Men herregud! Jag finner inte ord för fräckheten. Och vad gäller bilderna på Nora förstår jag er verkligen. Jag skulle gräma mig så jag vet inte vad.
Själv ligger jag på ett hotellrum i Danmark efter 2 dagars bilande. I morgon ska vi gå på Legoland och man skulle kunna tro att livet lekte. Men jag är också på god väg att ge upp. Är liksom arg och irriterad i hela kroppen. Det började med att vi betalade 200 kr per person för hamburgare och pommes som var vidrigare än skolans leverbiffar bara föra att alla var så hungriga och vi var desperata. Själv hade jag just gått med på att gå på restaurang för att jag ville ha riktig mat i magen efter 2 dagar med matsäck. Inte hamburgare! Jag surade och petade i maten. Efter en tallrik pommes stripes och två glas mjölk( á 200 kr) spyr Frank ner restaurangtoaletten. Stackars barn! Jag förstår honom. Men det gjorde att min irritation över den bortkastade 1000-lappen borrade sig ännu djupare i mig. Väl uppe på rummet upptäckte jag dessutom att Edward fått tillbaka svinkopporna vi just behandlat. Grrrr. Och nu ligger jag här arg och hungrig! Tänker på er och hoppas ni känner mina sympatier och min totala inlevelse i er situation.
kram
Hanna, nu blev jag annu argare a era vagnar.
men du kan atminstone laxa upp folk. Jag beharskar inte sprket an sa lange sa jag far anvanda mig av onda ogot. Det fungerar sadar.
