Tack och lov verkar Nora vara på bättringsvägen. Natten har varit lite jobbig för hon har varit så snorig att hon inte riktigt kunnat andas genom näsan och det har stört henne. Därför har jag fått sova halvsittande med henne på magen, då täpptheten i näsan lättat vid upprätt läge. Vi tog nyss tempen på henne och just nu är hon feberfri men rejält snorig fortfarande. Vi måste torka henne om näsan hela tiden vilket hon hatar, så nu behöver man bara prassla med servetterna för att hon ska börja gnälla och kasta med huvudet för att komma undan. Cristian är också riktigt snorig och hostig så det verkar bara vara en ordentlig förkylning. Varken Maya eller jag är drabbade ännu men å andra sidan blir vi sällan förkylda.

Nu har Cristians faster och hennes man (Lorenzos föräldrar) kommit hit så vi får se vad som händer idag. De ville att jag och Cristian skulle gå ut och fira lite själva utan barn, men det nekar jag konsekvent till. Jag går ingenstans utan Nora, särskilt inte när hon är sjuk. Hon behöver mig fortfarande och helammas fortfarande i stort sett. Det här är en rejäl kulturkrock för det är svårt för den övriga familjen att förstå detta och de tycker nog att jag är lite larvig.

Spanskan flyter på bättre, jag hade ett långt samtal om allt och ingenting med tia förra kvällen. Visserligen tar det hundra år för mig att säga något men ändå. Helt hopplös är jag ändå inte. Maya börjar bli duktig modig. Hon lär sig nya ord och pratar på med det hon kan. Jag blir alldeles glad när jag hör henne prata. Men hon gillar fortfarande inte män som vill prata med henne. Då sätter hon på sig sin sura min och stirrar konsekvent åt ett annat håll. Jag hoppas det ger med sig för inga andra barn beter sig på det sättet här. Alla pussar alla. Punkt!

Satt igårkväll och laddade upp lite bilder men internetuppkopplingen är, precis som allt annat här i Chile, minst sagt opålitlig. Därför blev det inga bilder men jag ska göra ett nytt försök nu.

Hej så länge