Argh! Att få saker och ting gjorda i detta land är så omständligt. Man kan ju bli galen för mindre.

Vi hade med oss mobiltelefoner från Sverige som vi planerade att skaffa kontantkort till här i Chile. Mobilerna är låsta så därför tog vi med dem till la feria (typ loppmarknad) för att låsa upp dem hos en man/affär/liknande. Vi kommer till ett mobiltelefonstånd (hahaha vilket ord) och lämnar in telefonerna. De säger åt oss att komma tillbaka om en timme så ska saken vara biff. Eftersom vi är svenskar så strosar vi omkring i en timme och går sedan tillbaka till ståndet som vi gjort upp. Herregud, jag tror t o m att vi väntade i en timme och en KVART innan vi var tillbaka. Mannen som meckar med grejerna har då inte ens börjat med våra telefoner. Efter ett tag uppmärksammas han av en annan medarbetare att vi står där och stampar. Han börjar då fixa med våra telefoner men säger inget till oss. Så vi står kvar och blir alltmer frustrerade och undrar om det är klart snart. Vi står väl där i 30 minuter till och tar sedan en runda till på marknaden innan vi återkommer. Han är fortfarande inte klar med telefonerna och oss låtsas han inte om. Eftersom vi då inte orkar vänta längre frågar vi om vi ska komma tillbaka senare istället. Okej, kom tillbaka till 16 ungefär, föreslår mannen. Suck, kunde han inte kläckt ur sig det tidigare?!

Vi tycker att vi är lite smarta när vi inte åker tillbaka till 16 eftersom han säkerligen inte skulle vara klar då utan håller ut en dag till och åker dit vid 11. Då är det stängt. Cristian åker dit några timmar senare igen. Stängt. Nästa dag åker vi dit och då är det öppet och telefonerna är klara. Då börjar nästa procedur, att skaffa kontantkort till telefonerna. När det är gjort kastar jag mig på telefonen för att ringa hem men av någon anledning så går det (naturligtvis) inte. Så nu har jag en telefon men jag kan inte ringa till Sverige med den. Om jag vill göra det så måste jag ta mig till operatörens kontor och fråga hur man gör för deras hemsida är-håll i dig nu-TRASIG! Inte verkar någon utomlands kunna ringa till min telefon heller.

Dessutom är det bara jag som tenderar att koka över ibland. Alla här är så vana vid detta att alla reagerar med att rycka på axlarna. Det är ju så här det är här. Men jag är van vid att ställa någon mot väggen och kräva besked av.

*Lugn och fin*