Ojojoj, nästa gång jag snålar till det igen och föreslår en bussresa- slå mig hårt i huvudet. 6 timmar på en fullsatt buss med en bebis och en 4-åring är rätt jobbigt även om vi har begåvats med världens lugnaste barn. Efter en halvtimme på bussen ångrade jag att vi inte tog flyget ändå, 30 minuter tar nämligen sträckan Iquique - Antofagasta med flyg. Då hade vi 5½ h kvar med en Nora Piggelin och en Maya som helt plötsligt blev åksjuk och behövde kräkas på en toalett som jag 10 minuter tidigare knappt vågat gå in på. (Har en lättare form av fobi mot främmande toaletter, särskilt sådana på flyg och bussar.) Men det gick till slut ändå, som alltid. Mayas mage lugnade ner sig och hon somnade och Nora somnade i min famn. Cristian plockade fram datorn och jag tänkte ta en liten tupplur. Lång näsa! 10 minuter senare var det drogkontroll och alla beordrades ut från bussen och så fort alla började röra sig så vaknade Nora naturligtvis. Jag hade ingen lust att väcka Maya som mådde illa så jag satt trotsigt kvar med tjejerna och så fick Cristian gå ut och bli kontrollerad själv och det visade sig att ingen protesterade. Inga droger hittades heller så vi körde vidare genom öknen. Till slut somnade Nora om och sov i mer än 2 h så Cristian och jag fick sova lite också.

Lite onödig kuriosa är att det var en karlslok som flörtade med mig under bussresan, bl a när jag ammade!!! Asså, jag vill helst inte att folk ens tittar på mig när jag ammar så att ha en slemboll som går förbi flera gånger och blinkar utmananade med ögonen gör mig bara mycket irriterad. Dessutom så hade han väl ögon att se med, jag satt ju med två vilda ungar i famnen och såg trött ut= inte på marknaden längre. Cristian märkte såklart ingenting.

Nu måste jag natta övertrött Nora.