Ilska!
Vad har hänt med min 4-åring egentligen? Hon har förvandlats hon till världens jobbigaste, gnälligaste och suraste unge och jag står inte ut känns det som. När hon börjar dagen med att prata med sin knarrigaste gnällröst så känner jag irritationen väckas i mig på en sekund. När hon sedan får typ hundraelva utbrott varje dag á la tonåring så vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Hon suckar och stönar åt mig och Cristian, smäller i dörrar, springer iväg från oss när hon blir arg osv.
Jag tycker vi har försökt allt. Vi ignorerar dåligt beteende, vi uppmärksammar dåligt beteende. Vi förklarar och pratar om hur vi vill ha det, vi låter henne vara delaktig och bestämma ibland och ibland så bestämmer vi, berömmer henne uppmärksammar henne, vi gör särskilda aktiviteter med henne osv osv. Och ändå surar hon. Hela dagarna känns det som.
Otack är förälderns lön.
Världens suraste mamma & världens jobbigaste 4-åring!
Ni har förstås världens finaste 4-åring! Jag lovar att ni kommer att glömma bort allt otrevligt så småningom och bara komma ihåg hur fina ungar ni hade. Ja, nästan i alla fall! Puss, puss, puss på min gulleMaya!
Ja, du jobbigt du verkar ha det. Känner inte igen mig alls. Embla är som en solskensstråle från morgon till kväll det är "ja, mamma" "tack mamma" "älskar dig mamma" från det vi kliver upp tills vi går och lägger oss.
Eller vänta drömde jag lite där kanske, ja just det, byt ut alla positivt laddade ord mot det rakt motsatta så har du min dotter i ett nötskal! Är de kanske släkt på något sätt?!
Det måste ju i så fall härstamma från deras pappor eftersom vår mamma har haft det så himla lätt när vi var små, vi bråkade ju aldrig!
Världens finaste (snyggaste) mamma & världens finaste dotter! Det blir för mig en gullig o rolig beskrivning, 4 going on 14, och förmodligen historia för er när hon blir äldre, men jag förstår att det inte alltid är lätt (haha säger hon utan barn...)!
Stor kram till er alla!
Tack för att du bjuder på dig själv så att vi andra kan skratta och känna igen oss i både det ena och det andra... Häftigt att flytta till Chile sådär - respekt :)
Sa jag inte att man glömde, tack och lov! Kram från mamman till världens bästa barn och mormor till världens bästa och vackraste barnbarn
