PS 2
Framme!
Nu har vi nästan nått målet. Vi anlände i ett rått Santiago i morse (chilensk tid), soligt men bara +1C! Jag hann inte mer än att komma ut från flygplatsen innan jag blev uppläxad av en kvinna om att jag borde klä på Nora mer kläder eftersom det var så kallt ute. Chilenare tror på fullaste allvar att barn blir sjuka om de är utan skor och strumpor, t o m läkarna, så jag gör mig beredd på fler 'goda' råd.
Nu tror ni kanske att jag sitter på flygplatsen och skriver detta men då tror ni fel. Eftersom flighten till Iquique går först vid 16 så orkade vi bara inte sitta med 2 trötta ungar öch fördriva tiden på ännu en tråkig flygplats, så vi tog in på hotell. Hur skönt som helst! Nyduschade, fräscha kläder och frukost i magen så nu börjar jag tro att vi kommer att bli återställda igen efter denna strapats. Denna resa är nämligen så nära skärselden man kan komma i detta livet. Jag kom till en punkt i natt när jag höll på att bryta ihop av trötthet., det går inte att sova i flygplansstolar! Men vi fixade det till slut ändå. Ungarna får MVG båda två, båda sov och var lugna men Nora var rätt övertrött sista timmen men höll ihop tills vi kom till hotellrummet då hon startade gnälleriet och arg-hostan. Nu sover hon så sött bredvid mig och Maya spelar Nintendo. Cristian och jag tänkte väl korka upp skumpan ganska snart... Visserligen har vi 3 timmars flygresa kvar, men vi kommer att klara det med.
Nu ska vi vila.
PS: Grattis alla mammor på mors dag.
Adios amigos!
Jag har ringt ett samtal för att säga upp en försäkring som jag och Cristian kommit överens om men det slutade med att kvinnan i luren övertalade mig att behålla försäkringen. Jag som alltid målar fan på väggen vågade inte annat än att hålla med henne om att det är bäst så. Fan! Det är därför jag alltid tar långa omvägar när jag ser försäljare i köpcentrum för jag vet att det lätt blir så att jag köper något eftersom jag har så svårt att säga nej.
Lägenheten börjar se rätt tom och öde ut nu men samtidigt så känns det skönt att ha röjt och slängt ut en massa skit som man samlar på sig. Cristian har en fäbless för att samla på sig kablar och sladdar av olika slag som han sprider i sina gömmor runtom lägenheten och jag får väl erkänna att jag har svårt att göra mig av med kläder. Då menar jag inte noppriga gamla tröjor från H&M utan kläder som jag anser vara guldkorn och som kommer att vara fina vintage-kläder åt tjejerna när de blir äldre. Cristian var duktig och slängde allt sitt skräp, jag slängde mycket men behöll en del också trots att Cristian envist hävdade att mina 'guldkorn' var skitfula och hetsade mig att slänga dem.
Nora håller mig sysselsatt ändå med stinkande blöjor. Vi gick för att byta en och när jag tvättat av henne lade jag henne på en handduk i badrummet och gick ut med blöjan. Kommer in igen och möts av en högröd bebis som tar i för kung och fosterland för att trycka ut det som inte hann komma i blöjan. Vi börjar om proceduren med tvagning och jag lägger ut henne på en handduk i vardagsrummet för att sanera badrummet. Hör ett *pfoff* från vardagsrummet, går ut och möts av ännu en bajshög och lite kiss. Lyfter upp och tvättar av igen, lägger ut henne i på en handduk, går för att hämta papper och möts av en enorm kisspöl på golvet när jag kommer tillbaka. Att det kan finnas så mycket bajs å kiss i den lilla kroppen?! Nöjd var hon när allt kommit ut för hon gav till ett glädjetjut som typ sprängde ena trumhinnan på mig.
Nu ska jag fortsätta röja/packa/städa.
