Framme!
Nu har vi nästan nått målet. Vi anlände i ett rått Santiago i morse (chilensk tid), soligt men bara +1C! Jag hann inte mer än att komma ut från flygplatsen innan jag blev uppläxad av en kvinna om att jag borde klä på Nora mer kläder eftersom det var så kallt ute. Chilenare tror på fullaste allvar att barn blir sjuka om de är utan skor och strumpor, t o m läkarna, så jag gör mig beredd på fler 'goda' råd.
Nu tror ni kanske att jag sitter på flygplatsen och skriver detta men då tror ni fel. Eftersom flighten till Iquique går först vid 16 så orkade vi bara inte sitta med 2 trötta ungar öch fördriva tiden på ännu en tråkig flygplats, så vi tog in på hotell. Hur skönt som helst! Nyduschade, fräscha kläder och frukost i magen så nu börjar jag tro att vi kommer att bli återställda igen efter denna strapats. Denna resa är nämligen så nära skärselden man kan komma i detta livet. Jag kom till en punkt i natt när jag höll på att bryta ihop av trötthet., det går inte att sova i flygplansstolar! Men vi fixade det till slut ändå. Ungarna får MVG båda två, båda sov och var lugna men Nora var rätt övertrött sista timmen men höll ihop tills vi kom till hotellrummet då hon startade gnälleriet och arg-hostan. Nu sover hon så sött bredvid mig och Maya spelar Nintendo. Cristian och jag tänkte väl korka upp skumpan ganska snart... Visserligen har vi 3 timmars flygresa kvar, men vi kommer att klara det med.
Nu ska vi vila.
PS: Grattis alla mammor på mors dag.
Skönt att höra att allt gått bra hittills!Jag har kommit i balans igen och kan tänka på er utan att bli gråtmild. Vi har haft en underbar dag med strålande sol och mys på verandan. Loke och Embla sov över i natt för herrskapet Nielsen behövde en kväll för sig själva. Embla skötte sig galant och det var inget gnäll om mamma. Nu laddar jag för en ny vecka på jobbet och ingen Cristian som kan ta hand om "galningarna". Fast vi har ju klarat oss förut så det ska väl gå. Miljoner pussar till mina älsklingar och några till er också! Puss från mor
Käraste du, tacka vet jag dagens teknik! Jag blev också lite tårögd när jag läste Maries kommentar men så kom jag slog det mig att jag riktigt ser fram emot att få följa er vistelse så här via nätet. Hoppas att ni kommit fram ordentligt och att de värsta välkomstceremonierna lagt sig och att ni hunnit vila lite.
Själv har jag just varit hos läkaren med alla mina röda prickar och troligen är det någon form av leverpåverkan. Prover är tagna och nu inväntar vi svar. Jag konstaterar ytterligare ett tecken på kroppens åldrande och sakteliga förfall.... Hur ska detta sluta? I samband med detta kan jag också meddela att mina åderbråck fördubblats i storlek trots de här förbannade(och svindyra!) stödstrumporna!
Puss och kram till er alla
När är ni framme-framme!? Längtar efter att läsa mer, nu när jag äntligen lyckats hitta hit (försökte med fel adress ett par dagar).
Hemma hos oss kan vi fortfarande inte tänka på er utan att gråta. För Embla är det oerhört jobbigt just nu. Det började hemma hos mamma och pappa häromdagen, hon ville spela bolibompa-spelet på datorn (som hon alltid gör med Maya) och så började hon med darr på rösten fråga "NÄR ska vi åka till Chile?" Jag försökte förklara att jag inte kunde lova något, att det kostar jättemycket pengar, ligger jättelångt bort (och så kikade vi på Google earth hur långt det var mellan Nacka-Iquiqe)men hon hävdade betsämt att vi skulle åka på söndag annars skulle det ju dröja jättelänge innan hon skulle träffa Maya...vad svarar man på det?
Igår morse började likadant, "NÄR ska vi åka till Chile?", vi diskuterade hur lång tid ni eg. ska vara borta, vilket för henne såklart är väldigt diffust och så grät vi en skvätt båda två. Men så torkade hon tårarna och bestämde sig för att klä på sig och åka till förskolan fastän hennes kusin Maya inte är där och hon innan sagt att hon inte ville leka med några andra kompisar, och vad hittar hon i lådan om inte Mayas pyjamas...och så grät vi en skvätt till!
Vi har i alla fall lovat att hon ska få skicka brev till Maya när hon vill, så en sådan där vanlig adress med snigelposten kanske inte vore så dumt.
Hoppas ni har det bra, vi tänker på er...typ jämt men vi ser fram emot att läsa om era äventyr over there.
Miljarder pussar från Nielsens (vet i och för sig inte om Loke skriver under på det för han har knappt registrerat att ni är borta - han har verkligen fullt upp med sig själv!)
