Här i Chile är det otänkbart att dua någon främmande eller personer som är äldre än en själv. Detta gäller även familjemedlemmar så när jag tilltalar mina tios och tias börjag använda mig av Usted, dvs Ni. Detta har jag inte fattat till en början och jag har glatt duat alla tills jag en dag hörde att Cristian använde sig av Usted och poletten trillade ner. Men jag är ändå ursäktad, eftersom jag är utlänning och håller på att lära mig språket.

Tidigare tyckte jag att det var larvigt med att behöva nia men nu har jag ändrat mig. Jag gillar't. Det är ett bra sätt att få en persons uppmärksamhet, som man inte vet namnet på. Efter att ha gjort några hundår i matbutik i Sverige så vet jag hur trist det är att bli kallad ööh! hörru! öh tjejen! hörrududu!. Här säger man cavallero señora tia/tio (min herre, frun, tant/farbror) och det låter faktiskt så mycket trevligare i mina öron. Och Por favor är en självklarhet.

Nu tycker jag verkligen inte att vi ska börja nia folk i Sverige igen men jag tycker faktiskt att svenskarna blir allt mer ouppfostrade. Även om vi duar varandra varandra så kan man säga saker på ett artigt sätt. Ursäkta mig Kan jag få fråga en sak Kan du hjälpa mig är du snäll. Och har folk helt slutat att använda sig av uttrycket Kan jag be att få? Det enda man hör är Ge mig det Jag vill ha Jag ska ha. Tråkigt!