Vi bestämde oss för att åka upp till Alto Hospicio efter lunchen och hälsa på Cristians farmor och för att Maya ville leka med kusinerna där uppe. Det var trevligt förutom att abuela återigen spärrade upp ögonen när hon såg mig och påpekade att jag verkligen blivit gorda, (tjock). Jag blev faktiskt lite stött den här gången för hon får det att låta som att det rör sig om flera kilon och det är det inte. (Visserligen har jag inte vägt mig på väldigt länge så jag vet inte vad jag väger, men ni fattar vad jag menar.) Men jag har hört henne påpeka för andra tjejer i familjen att de behöver tänka på vikten osv, så jag antar att det är en liten otrevlig vana hon har, att kommentera tjejers kroppar alltså. Vi lämnar det nu.

Vi hann också med ett snabbt besök på en kringvandrande feria där vi köpte grönsaker och jag hann även köpa tre vita, ribbstickade linnen som inte är så sabla urringade. Jag önskar jag kunde åka tillbaka i tiden och slå mig själv i huvudet den dagen jag bestämde mig för att skaffa mig en tatuering just på bröstet. En tatuering där drar blickarna till sig och jag gillar inte alls när folk stirrar ner i dekolltaget mitt. Men en tanke som slog mig när jag ryckte i alla gamla plagg på ferian var att detta var kläder som säkert skänkts till organisationer som UFF och Myrorna och som ska komma till människor i fattiga länder. Varför jag tror det är för att det är märken från affärer som inte finns här i Chile. Hur som helst så verkar kläderna som skänks till liknande organisationer inte komma till den påstådda adressaten utan istället så misstänker jag att kläderna säljs till människor i t ex. Chile som i sin tur säljer kläderna på olika marknader. Nu spelar det kanske mindre roll eftersom det ändå är bra att kläderna kommer till användning igen och att människor här kan dra in lite pengar på detta, men jag misstänker ändå att det finns aktörer på denna marknad som tjänar pengar på att mörka hur klädhanteringen sköts. 


Nu ska jag äta lite kvällsmat (så jag kan bli ännu lite tjockare.)