Vi hann inte mer än att komma hem från Bolivia igår förrän vi fick hasta iväg på ett bröllop. Vi har väl aldrig haft ett sådant aktivt socialt liv, som här i Chile. Varje vecka är det minst en fest och december månad har jag blivit varnad för är festmånaden. Redan nästa helg är det fest igen...

Som vanligt skyndade vi oss allt vad vi kunde för att hinna i tid till kyrkan igår eftersom vi inte ville komma försent till cermonin men det hade vi inget för förstås. Utanför kyrkan stod en gles folksamling och väntade och när brudparet tågade in så var vi kanske 20 personer som satt i bänkraderna. Men allt eftersom trillade det in folk så när brudparet tågade ut så var kyrkan nästan fullsatt.

Sedan åkte vi runt i en bilkaravan och tutade som galningar för brudparet så hela Iquique skulle få veta att det fanns ett nytt brudpar i byn och efter det började festen och dansen. Nora slog till och sov från 22 till 4 på morgonen i sträck och Maya lekte med de andra barnen på festen tills hon somnade klockan 3, så jag och Cristian var lite lediga för en gångs skull. Lite dans och lite vuxenprat hanns med. Jag bestämde mig för att inte vara den förste som gick hem och lyckades med det. Först vid halvfem bestämde vi oss för att åka och då hade det droppat av rätt mycket folk redan. Nora vaknade vid 10 så jag har ändå fått 5 timmars sömn mer eller mindre, helt okej.

Jag har två saker som stör mig just nu och det ena är att min mage fortfarande strular. Jag känner mig frisk i ett par timmar och tror att det äntligen är över med magkramper och illamående men så slår det till igen plötsligt. Kan jag ha fått ngt jäkelskap som salmonella tro?

 Det andra är att jag har bitit sönder min tandställning. Jag har en sådan där bakomliggande skena kvar efter tågrälsen som min tandläkare inte ville plocka bort förrän den ramlade av och det har den gjort först nu, 15 år senare och naturligtvis när jag inte är i Sverige. Jag tog en tugga på en chokladbit med nötter och pang, så lossnade fästet på ena sidan, så nu har jag en metallbit i munnen som sticker ut och som gör att jag inte kan bita av med framtänderna utan att fastna i metallen. Jag känner mig som en tant med löständer när jag försöker pula in maten på andra sidan. Jag vill helst försöka hålla ut tills jag kommer hem till Sverige igen innan jag tar till åtgärder. Vi får se hur det går.

Glad första advent på alla där hemma!