Jag har ju tidigare påpekat att min kropp antagit lite rundare proportioner här i Chile. Igår var Cristians farmor vänlig nog att kommentera detta också. Du är lite tjockare, var orden hon sa.

Nej, jag blev inte sur eller började gråta, jag skrattade bara och jag skrattar fortfarande när jag tänker på det. Det är bara gamla människor som kan vara vara så tanklösa att de hasplar ur sig sådana saker till kvinnor. Däremot ältade jag det litegrann med Cristian efteråt. Är jag tjock?... Syns det så tydligt? osv. Och Cristian som inte fattade vad jag var ute efter (dvs självklart inte älskling, du är smal och vältränad och din kropp bär inte ett spår av dina två graviditeter!) konstaterade att jag ju är lite tjockare, nej kurvigare sa han och det låter trevligare. Sedan insinuerade han att det skulle bero på alla kakor och tårtor jag sätter i mig varje dag...


Ja, det har blivit rätt mycket fikande för mig men jag kan inte ge upp det. Kaffe och tårta/kaka är och förblir en humörhöjare för mig och när jag längtar hem så mycket som jag gör, så behöver jag göra saker som muntrar upp mig, dvs fika. Tur nog så ammar ju Nora bort rätt mycket av mitt intag men hon rår inte på allt förstås.


Ja, nu har jag ältat det här i bloggen också och igår sprang jag över till tias familj och berättade vad deras farmor sagt till mig. Ska försöka släppa det nu.