Jag pratade en stund med Cristian i förrgår om att jag hade tråkigt och behövde göra något annat än att bara såsa omkring här och sitta i den här lägenheten med noll utrymme att röra sig på. Just nu känns det rätt jobbigt att vara här pga bristen på sysselsättning Är det dåligt strandväder så finns det inget att göra här, och jag har ingen att ringa och umgås med här och även om alla kusiner är snälla så är ju språkbarriären rätt stor fortfarande. Jag förstår om de anstränger sig lite extra och jag pratar ensam med någon. Men om de sitter en grupp och snackar och stojar, då förstår jag ingenting. De snackar kulsprutsfort och bara en massa slang så Cristian har också svårt att fatta vad de pratar om.

Allt detta leder till att jag nästan får panik när jag tänker på hur länge till vi ska stanna här. Jag trivs inte med att vara sysslolös. Jag tycker om att gå hemma och skrota men på mitt vis, dvs: titta på en tv-serie samtidigt som jag lagar middag, har ett brödbak på jäsning, och dammsuger av hallen i reklampausen...


Jag behöver aktiveras!!!


Så igår packade vi in ungarna i bilen för att köra genom öknen igen till en så kallad 'Ghost town' Humberstone. För över 100 år sedan var det en blomstrande liten stad där man bröt salpeter och exporterade den till världens alla hörn, bl a Sverige. Vi såg käcka reklamannonser på svenska om den förträffliga chilenska salpetern med små blonda barn, i det lilla museet. När salpetern tog slut så flyttade folk och kvar blev alla hus, fabriker och redskap som bara stod och förföll tills UNESCO tog upp stället på sin berömda världsarvslista. Det var intressant att ströva omkring där och se hur folk bodde mitt ute i öknen för inte så länge sedan och fram för allt så var det ett trevligt avbrott i vardagen. Tröttsamt dock att gå omkring i stekande sol i flera timmar och spendera 2 timmar i en bil utan AC. Vi var dyblöta av svett allihopa när vi kom tillbaka och både Cristian och jag var helt slut av ansträngningen. Stark sol tär på ens krafter, helt klart.  

Nästa utflykt bär av till Pica där det finns sötvattenkällor som man kan bada i (jag har varit där en gång förut), men det blir först om två veckor för nästa vecka tänkte vi låta Maya gå på el jardin. Egentligen hade vi tänkt att hålla henne hemma, men så fort vi sa att hon inte behövde gå dit längre så började hon prata om att hon ville gå dit. Vi har betalat avgift för en vecka till så nästa vecka är den sista oavsett.

Nu ska jag äta upp min empanada (köttpirog) som Cristian köpt till frukost.