Alla som hann med att besöka Sovjet kan nog instämma i att servicen där var ovanligt dålig, om man jämför med många andra länder. Och nog för att servicen i Sverige är ett skämt många gånger men den är ändå 10 resor värre här i Chile. Den ligger ungefär på samma nivå som i Sovjet.

Först ska man köa och bara det kan pågå riktigt länge. När det ätligen är ens tur och du sagt vad du vill ha så får du ett kvitto på det du beställt och då ställer du dig i nästa kö för nu ska du betala det du beställt. När du betalat så får du ett annat kvitto på att du betalat och då ska du visa upp det kvittot på det första stället (som ju redan är fullt med folk som vill beställa) och då får du dina varor. Smidigt va? Räkna heller inte med några glada miner eller leenden om personen i fråga inte jobbar på provision. Det finns heller inte vägar runt detta system för även om det bara är du på hela stället så måste du fortfarande gå igenom samma procedur, trots att personerna som jobbar står precis bredvid varandra och pratar... Det är otroligt stelbent.

Idag åkte vi iväg till ett fik vid kusten för att ta en kopp kaffe på typ det enda stället som inte serverar pulverkaffe. Maya gillade inte bakverken på det stället så jag och hon gick in på fiket vägg i vägg för att köpa med oss något därifrån. Naturligtvis ville hon då ha en tiramisu som serverades i glas och då blev det ju lite knepigt att 'ta med' men jag frågade på min bästa spanska om det gick bra att vi tog med den till cafet bredvid och kom tillbaka med glaset sedan. Jodå, det gick för sig, sa tjejen i kassan och plockade fram tiramisun och la dit en plastsked, och jag gick till kassa-damen för att betala. Kom ihåg nu att jag skrev att man inte ska förvänta sig några leenden eller glada miner, men jag hade inte räknat med att bli åthutad när jag faktiskt spenderar pengar på ett ställe. Tanten i kassan snäste åt mig att jag var tvungen att ta tillbaka glaset när jag var klar och när jag sedan tog fram pengarna så blev hon ännu surare eftersom det var en för stor sedel, i henne tycke, och hon suckade och skakade på huvudet åt mig. (Nu hade hon tur att jag inte är en hejare på spanska för hade det varit i Sverige så hade jag gått till verbal attack på en gång. Jag tolererar inte sådant beteende!)

Jag berättade för Cristian vad som hänt så när vi var klara insisterade han på att få gå tillbaka med glaset. Också han fick stifta närmare bekantskap med surtanten, då hon irriterat frågade var skeden var när Cristian lämnade in glaset. Cristian frågade surt om det var meningen att de ville ha tillbaka plastskedar för han kunde hämta den i så fall. Så efter att tanten dubbelkollat med tjejen vid disken om hon gett en plastsked så fick hon be om ursäkt till Cristian. Hahaha, där fick hon så hon teg och det var sista gången jag handlar något där.

Ps: Tiramisun var inte ens god!