Lite tankar!
Det fick mig att fundera på hur blasé jag själv är på upplevelser och det stör mig. Ingenting får mig hänförd längre känns det som. Kan man resa och uppleva för mycket? Jag menar, jag lever och bor i Chile som är totalt annorlunda och ändå är det liksom blaha blaha för mig. Been there, done that. När jag bodde i USA så tyckte jag att amerikanarna var så fjantiga som blev helt till sig över nya saker och tyckte allt var awesome och amazing. Nu är jag snarare avundsjuk på dem som blir lyriska för minsta lilla. Det är en avundsvärd egenskap.
Jag vill vara som det där bolivianska paret som ser havet för första gången.
jag med
Det där tänker jag också på. Tror inte att det egentligen handlar om att man sett så mycket eller att man "been there done that" - för det är ju inte som att vi upplevt allt bara för att vi rest en del. Snarare kanske att vi får så mycket olika intryck hela tiden via media och ett busy storstadsliv så att man stänger av och stänger ute omgivningen istället för att riktigt ta in den. Det kan jag känna när jag kommer till havet och västkusten - att jag sitter där och tittar på havet som jag älskar, men ändå kan jag inte riktigt ta in det. Jag är liksom kvar i mitt eget huvud. Det är kanske någon slags yoga och meditationsträning man behöver... för att kunna vara närvarande i nuet och platsen där man är. Då ser man nog det fantastiska i havet igen.
Klokt sagt av Matilda!
Hanna - Grattis till nya bebin! Så himla kul att det blev en flicka! Frida sa att hon är jättefin, och det måste hon ju vara eftersom killarna är så fina. Många kramar till er alla!
Ja, det var kloka ord av Tillan.
Men kanske är det ändå som så att vi är lite bortskämda med att uppleva saker. Vill vi åka till främmande land, ja då ser vi till att göra det också, för vi har möjlighet till det. Tar man saker för givet så är det också svårt att se det fantastiska i upplevelser. Tror jag.
