Jag har precis haft ett raseriutbrott på Maya 'FRÖKEN MISSNÖJD' Mardones. Hon och jag promenerade till affären medan Nora sov i vagnen och gick och småpratade och jag tyckte det kändes bra att ge Maya lite kvalitetstid med sin mamma. För att mysa till det lite extra lät jag henne köpa ett paket kakor som vi fikade med när vi kom hem. Allt var frid och fröjd tills jag sa att det räckte med kakor och stoppade undan paketet. På en sekund förvandlas Maya till en skrikande mistlur som kastar kakan hon har kvar i golvet så den smulas sönder, vilket leder till att hon skriker ännu mer. Mellan skriken hotade hon med att skrika ännu mer om jag inte tog fram kakorna igen, vilket jag inte gjorde, och sedan stod vi och skrek på varandra ett tag, den ena värre än den andra. Hon vill i alla fall ha en ny mamma, sa hon, så om någon känner sig manad..?

Nora underlättar inte heller mitt humör genom att vägra äta maten som serveras, om det inte är bröstmjölk eller smör serverat på sked. (Hennes två favoriträtter.) Hon tar en tugga av allt, men tappar intresset på en gång efter det och kniper igen munnen och slår bort skeden när vi försöker. Jag kokade hemlagad välling igen till henne, men hon ville inte ha det den här gången heller. Maya gillade aldrig välling och Nora blir nog heller aldrig ett vällingbarn. Och när det kommer till kritan så tycker jag ju själv att det är uräckligt med välling, så jag vet inte varför jag ens serverar det. Jag minns hur äckligt jag tyckte det var med russinvälling på dagis när jag var liten. *ryser*

Imorgon är det Chiles nationaldag och folk springer redan omkring här i Chiles nationaldräkt. Det ska bli kul att se hur man firar nationaldagen här. (Och förhoppningsvis är mitt humör bättre imorgon.)

Ps: Jag har hemlängtan BIG TIME dessutom. Maya och jag gick pratade om vad vi saknade för mat där hemma. Maya saknar tomtegröt, blodpudding och kladdkaka med grädde. Jag saknar egentligen mest en kopp bryggkaffe. Men min egen kladdkaka till det vore inte så tokigt förstås.