Oj, vad kul det var igår. Jag var förstås den första att lämna festen och med svenska mått mätt, så höll jag ut väldigt länge med tanke på att jag nattammar min bebis fortfarande. Jag gick tjugo i två på natten och alla tyckte såklart att jag gick jättetidigt! Jag försökte förklara att jag faktiskt är den enda där som har en bebis och att jag måste orka vara mamma dagen efter också, men jag tror inte att de förstod poängen i det jag sa.


Kvällen bestod av mat, vin dans och ett överflöd av allt. Det är så roligt här eftersom alla dansar. Stora, tuffa karlar i cowboy-boots, rutig skjorta och hatt, svänger på höfterna hela natten lång. Och alla, och då menar jag alla, kan dansa (jag är ett udda inslag.) En tio försökte sig på styrdans med mig igår och hmm tjaaaa, vi skrattade i alla fall båda två när dansen var slut. Jag tycker att det blir så intimt när man dansar så där nära varandra så jag blir stel som en pinne. En av Cristians kusiner kom fram efteråt och sa att jag måste lära mig stegen... Jag tror jag ska be Cristian att öva med mig i smyg.

Idag är det ännu en fest för de som känner sig kallade, i det där cementhuset ute i öknen som vi åkte till för ett tag sedan. Jag sa igår att jag inte ville följa med till kusinernas protest och jag lovade att jag skulle tänka på saken. Men nu har jag fått en anledning att inte åka. Nora har feber (men är pigg) och Maya kräks (och är jättehängig.) Det blir en stillsam dag hemma i lugn och ro istället.


 
Från vänster: Tia Titta, kusin Patti och Tio Beto (som dansade med mig)


Det här tyckte alla att Nora skulle äta, men inte jag, så kycklingen
togs bort efter att bilden tagits


Någon mystisk dryck man dricker på nationaldagen. Chi cha heter
den och smakar väldigt sött.




Maya och Jorge Patricio i Chile-kläder