Trollungar!
Så nu har jag tagit fajten med Maya (hon skriker så fort jag plockar fram borsten) och förklarat för henne att här i Chile är det viktigt att borsta håret och ha det i tofs eller fläta och att hon inte kan ha en illrosa tröja till röda tights och en sjömansklänning över det. Men jag har lovat henne att hon ska få plocka ut sina kläder själv när vi kommer till Sverige igen.
En välvårdad flicka på väg till förskolan.
En ovårdad flicka med hår som spretar överallt.
Nora däremot är en annan historia. Alla tior här ojar sig över hennes hår. De kan inte förstå varför vi inte sätter upp det i en tofs och suckar och köper hårspännen och tofsar till henne som vi aldrig använder. Jag kan visst sätta upp hennes hår i tofs. Ibland. Men inte varje dag eftersom jag helt enkelt inte tycker det är så viktigt. Jag tycker hon är gullig ändå.
De är ju förstås helt underbart söta men jag kan till viss del känna igen mig i att vilja ha lite ordning på klädsel och frisyrer. Fast Nora behöver ju inte direkt någon frisyr hon är ju bara en bebis. Och parfym på barn där går gränsen även för mig!
Jo, jag vill också att Maya ska se välvårdad ut och ha håret kammat i en fin frisyr. Problemet är bara att få henne i ordning eftersom hon själv hatar att få håret uppsatt och har bestämda åsikter om håruppsättningar. Och varje morgon är det tjafs om vilka kläder hon ska ha på sig. Jag väljer ut kläder som hon ratar på en gång. Antingen säger jag åt henne att jag bestämmer vilka kläder hon ska ha på sig och tar striden i form av gråt/skrik/tandagnisslan/'dumma mamma' osv, eller så låter jag henne välja och slipper bråket.
Jag orkar helt enkelt inte alltid bråka och därför ser hon ut som en 'hejkomåhjälpmig' ibland.