Känner mig lite mör idag och då hann jag ändå inte ens med festen i natt. Det är väl själva tusan att allting ska börja så sent här borta. Vi skulle äta middag igår och som alltid så tar det enormt lång tid innan man får sätta sig till bords. Vid 23 hade tio fortfarande in te kommit tillbaka från det nu var han gjorde för han hade inte fattat att vi skulle äta innan midnatt... Men när han dök upp och fick veta att vi skulle äta så gjorde han sig ingen direkt brådska ändå utan hann ta en cigg och snacka lite innan han hoppade in i duschen. Jag satt som på nålar och väntade på att få kasta mig över maten eftersom jag var hungrig. Ingen i familjen var särskilt stressad över att vi skulle hinna äta innan vi skulle ta oss ner till stranden toll tolvslaget. När vi väl satte oss ner så gick det undan, på fem minuter hade vi ätit upp och så fick vi springa iväg för att njuta av fyreverkerierna vid vattnet. Nora blev eld och lågor över smällarna och färgerna men Maya blev rädd, höll för öronen och undrade när det var slut.

Började festen efter fyreverkeriet? Nej! Då skulle vi hem och sitta och prata lite till så först vid 2 på morgonen/natten åkte vi iväg till festlokalen. Då sov båda tjejerna i sina festklänningar och jag hade egentligen ingen lust att dra upp dem ur sängarna så sent. När vi kom fram så vaknade Maya och grät och ville åka hem. Hon fick sitta i min famn till klockan 4 när Nora vaknade och såg yrvaket ut att undra vad tusan det var som pågick. Vid 4 kände jag att nu vill jag faktiskt hem. Jag hade två trötta barn och kunde inte göra något alls utan att Maya började gråta så det fick bli ett avslut där.

De flesta här undrar varför jag låter mina  barn styra beslutet att åka hem. Här får barnen gå och lägga sig och sova om de blir trötta medan de vuxna festar vidare. Men jag tycker inte att det är konstigt att respektera sitt barns önskan om att åka hem (till en viss gräns.) Det spelas hög musik, folk är fulla och dansar lite överallt, det är m a o en miljö som knappast känns särskilt trygg för Maya. Våra åsikter går isär helt enkelt. Övriga familjen festa vidare till 7 i morse, enligt Cristian. Några håller säkert fortfarande på.