Så var cirkusen igång igen. Nora vaknade i morse och kräktes. När Nora är förkyld och det samlas slem i halsen på henne så kräks hon till slut av det. Det är inget ovanligt och har hänt flera gånger här, men naturligtvis anser familjen här att vi inte är kloka som inte åker in till akuten med henne ögonblickeligen. Själv är jag i upplösningstillstånd över att Cristian, mitt språkrör, ska åka imorgon och lämna mig med en sjuk Nora eftersom trycket på mig att äka till sjukhuset kommer att bli mycket stort. Därför har jag nu tvingat iväg Cristian för att se om han kan skjuta upp resan ett par dagar.

Ibland känns det som om jag har fått en uppfattning om hur det känns i skärselden. Jag är ansatt från alla håll och kanter och jag känner mig ifrågasatt precis hela tiden. Vid lunchen idag, så spände tia ögonen i oss och sa att om Nora blev sämre i natt, (hon har fått lite feber under dagen), så ringer hon till doktorn! Och jag tänkte att det gör du inte!!! Jag och Cristian är föräldrar och vi bestämmer när en läkare ska kontaktas. Så när Cristian hoppade in i duschen tog jag tillfället i akt och försökte förklara hur jag såg på det här med läkarvård och barns sjukdomar. Jag sa att i Sverige springer vi inte till läkaren så fort våra barn får feber, halsont, snuva, maginfluensa osv. Jag är svenska och jag tar hand om mina barn som en svensk, ni är chilenare och ni tar hand om era barn på ett chilenskt sätt. Min kultur är såhär och er kultur är såhär och när de möts blir det en krock. Tia spände ögonen i mig några gånger under samtalet och undrade om jag visste att småbarn kan få hjärnskador av för hög feber, lunginflammation av en förkylning, bronkit av klimatet osv och jag sa att jag visste allt det där, men att småbarn får feber. Ofta. Och det är inte farligt. Hon har lite ojust retorik min tia för hon sa att hon minsann åkte till akuten med sina barn eftersom man som mamma inte vill se sina barn lida. Nej, jag vill inte att Nora ska lida heller, sa jag, men livet är såhär. Ibland blir vi sjuka och har ont och det är inte farligt.

Jag vet inte hur mycket som kom fram men jag kände att det var skönt att få säga det där.

Jag vet inte varför man svärmar så mycket kring sjukvården här? Det måste handla om status misstänker jag. Att man har råd att ta sina barn till doktorn när de är sjuka och att man har råd att handla medicin till sina barn. Ingen krämpa är för liten för att behandla med piller, krämer, pulver, mixturer. Igår fick tia en burk smärtstillande tabletter i födelsedagspresent. Alla satt och tittade lite halvintresserat när hon öppnade sina presenter men när hon öppnade den vackert inslagna burken med värktabletterna så vaknade folk upp ur sin dvala, för då var det en intressant present. Alla ville titta på burken och när man upptäckte att infon var på engelska hämtade man Cristian så han kunde översätta vad det stod... När jag fundersamt frågade tia varför någon gett henne värktabletter i födelsedagspresent så förstod hon inte frågan. varför skulle det vara konstigt? Men jag måste säga att jag skulle bli rätt paff om jag fick ett paket Alvedon i present på min födelsedag.

Det första alla säger här, när vi säger att Nora är sjuk är vad ger ni henne mot febern/halsonda/slemmet och har ni varit hos doktorn ännu. Det blir något att prata om och så utbyter man tips på medikament och läkare. Tyvärr måste jag säga att det är kvinnorna som upprätthåller den här kulturen och de är blixtsnabba med att döma ut andra kvinnors sätt att vårda sina barn. Varje dag hör jag skitsnack om hur andra kvinnor vårdar sina barn och vilka dåliga mammor de är, så vad de säger om mig när jag inte hör, vågar jag inte ens tänka på. Antagligen enas de om att jag är helt galen och att det är synd om mina barn.