Idag har jag lagat avskedslunch åt familjen här. Det blev Böff Burgåjn igen med potatismos och så Gino med glass til efterrätt, ett säkert kort som de flesta brukar gilla. Jag drack lite (för mycket?) vin medan jag lagade mat och fick för mig att jag skulle hålla ett litet tacktal när vi satt oss till bords. Oavsett våra olikheter så har familjen här öppnat upp sitt hem för oss och tagit hand om oss på ett fantastiskt sätt som jag hoppas kunna återgälda en dag. Jag tycker så mycket om alla här och det är verkligen sorgligt att veta att det kommer att dröja flera år innan vi ses igen.

I fredags hade familjen också ordnat en överaskningsfest för att fira av oss. De är så omtänksamma mot oss att det inte är klokt. Jag kände att jag fick bjuda till lite extra och vi kom hem först vid halvsex på morgonen, med en sovande Maya och en Yoshi som piggnade till och tyckte det var spännande att vara uppe så tidigt. Det tog säkert en timme att söva ner henne igen och sedan vaknade vi först vid 12 och åt frukost vid 13. Ojojoj, våra sovvanor kommer att bli svåra att bryta. Jag fick ställa klockan på 11 i morse eftersom jag skulle laga lunch. När klockan ringde så trodde jag inte att det var sant... det kändes snarare som 6 på morgonen. Nora tjurade också och undrade vem tusan som ställt klockan och Maya trynade vidare ett tag till. Helt olikt mig som i vanliga fall föredrar att vara uppe med tuppen.

Imorgon åker Maya och Cristian och jag åker på onsdag. Nästa anhalt Santiago.