Biljetter!
Nu ska det handla om biljetter. Jag försöker vaska fram de billigaste biljetterna som går att få fram och biljetter till Sverige från Chile är och förblir ruskigt dyra. Däremot har jag hittat enkelbiljetter från Lima till Madrid för mig och tjejerna för 8000. Det är billigt. Sedan hittade jag biljetter Madrid-Bromma för 2000 i bra anslutning till vår flight. Kruxet är bara att vi ska behöva ta oss till Lima innan och Cristian oroar sig såklart jättemycket för det och vill att vi ska åka raka vägen från Santiago. Det gör jag så gärna men de biljetterna kostar ca 30 000 för en en vuxen, en 4-åring och en bebis som jag har i knäet vilket inte är rimligt enligt min mening. Sedan ska Cristian hem också vilket betyder ytterligare ca 10 000... Åh herregud, vad skönt det vore att ha en hög med pengar så man kunde boka 1 klass eller varför inte ett eget plan så man slapp kreti å pleti på vägen hem. (Eller är det VI som är kreti å pleti med två barn på långflygning?)
Jag letar vidare i denna djungel.
Jag svettas!
Nu ligger vi halvnakna i sängen och flämtar i värmen och hoppas att ungarna ska sova lite siesta. Det går sådär.
Brujerias de Chile!
Saker som man tror på här som jag (med all respekt) anser vara 'brujerias', (Bruja=häxa)
-Man blir sjuk av kallt väder.
-Små barn måste ha på sig något på fötterna, även om det är varmt. Annars blir de förkylda på en gång.
-Vid förkylning kan en röd tröja spela en avgörande roll, eftersom den röda färgen har en förmåga att dra till sig värme som är bra mot förkylningen/hostan/bronkiten.
-Feber och förkylningssympom måste alltid behandlas med diverse antibiotikakurer, piller, Vicks på bröstet osv.
-Maginfluensor smittar inte. Det är något man ätit. Rör ut några skedar Oregano i vatten och drick detta så ska du se att det magonda straxt går över.
-Duscha absolut inte barnet vid feber och klä på denne så mycket kläder som möjligt, så h*n inte blir kall.
-Bebisar har ingen känsel, så de märker inte när man tar hål i öronen på dem.
-Raka av bebisen allt hår så växer det ut ett tjockt glansigt hår istället för babyfjunet.
-Man behöver inte borsta tänderna på små barn. Ungefär vid 2 års ålder börjar man så smått och dessutom är det tillsatt Flour i dricksvattnet för att stävja karies.
-Även små bebisar måste dricka mjölk varje dag (läs Nestlés sockermjölk). Detta är så viktigt att mjölken delas ut gratis av läkarkåren fram till 2 års ålder.
-De flesta här verkar anse att mjölkersättningen är lite bättre än bröstmjölk (den har viktiga vitaminer och Omega3 tillsatt) och väljer därför bort amningen på en gång eller ganska omgående.
-Efter förlossning på en modern klinik som kostar pengar tas barnet ifrån mamman på en gång eftersom hon ska vila. Bebisen ges ersättning omgående för att hållas lugn. (På sjukhuset som inte kostar något får bebisen ligga kvar hos mamman, men där finns knappa resurser för bedövning och akutsjukvård.)
Jag menar inte att raljera över detta men det är rätt kul att se hur saker som är i sin ordning här, avfärdas som galenskaper av mig och Cristian. Och de å andra sidan, tycker vi är knäppa som aldrig lyssnar på alla råd vi får och gör precis tvärtemot istället.
Skryt!
Men katten säger fortfarande schrrrrr enligt henne, inte mjao.
Dagens Leffe!
Maya går på jardin och mutades med glass igår för att ens vilja gå dit. Nu har hon varit hemma med oss i två veckor (och då har hon tjatat om att hon VILL gå på jardin) och detta är sista veckan så vi tycker att hon ska gå dit. Det är i alla fall roligare än att dra här hemma med oss och hänga med på ärenden. På fredag ska hon få bjuda kompisarna och fröknarna på tårta och sedan är det GOOD BYE! Målet med el jardin var att hon skulle utveckla sin spanska och det har hon ju verkligen gjort.
Nora nattskräckade igår och det var värsta anfallet hitills. I vanliga fall tycker jag att hon brukar lugna sig när jag ställer mig upp och hyshar henne sakta, men det förvärrade bara saken igår. Hon var stel som en pinne, uppträdde jagat och förvirrat och varvade gallskrik med att nicka till fridfullt. Nattskräck är verkligen ett märkligt fenomen! Efter ungefär 10 minuter släppte det och friden lade sig igen.
Jag letar flygresor för fullt eftersom jag och tjejerna åker hem tidigare än Cristian, i januari närmare bestämt. När vi åkte så gick det inte att köpa ToR-biljett eftersom vi skulle vara borta så länge. Därför köpte vi enkelbiljett hit, som för övrigt var ett vrakpris otroligt nog. Nu verkar vi inte ha lika stor tur och en del av biljetterna som sökmotorerna skakar fram åt oss är ju löjliga. Vad sägs om 99 000 kronor för alla oss Iquique-Stockholm?
Hej Sverige!
Finfrämmande!
Det blir till att spreja gift igen. *suck stön*
En bildkavalkad!
Tia har tjatat och tjatat om att hon vill ge Nora en chokladbit
och idag gick hennes dröm i uppfyllelse. Kläderna åkte av först
och sedan mumsade Nora i sig det mesta och försökte sen
rymma när det var dags för tvagning. Notera gärna att vår bebis
SPRINGER nu...
Pusskalas i sängen en morgon.
En av tusen bilder i Humberstone som vi faktiskt är med på.
Cristian tar gärna otaliga bilder av alla maskiner och redskap
som jag gissar inte intresserar er särskilt mycket...
Maya börjar bli en riktig fashionista. Så här ser hon ut när hon
själv får välja. Klackskor, klänning,
handväska i form av ett får, hårspänne och blomma i håret.
Nora vill ju inte vara sämre hon och har med Mayas hjälp valt
ett rosa skärp fräckt ackompanjerat av en rosa disktrasa.
Åhååå, hon är så gullig att mitt hjärta smälter.
Tråkigt!
Allt detta leder till att jag nästan får panik när jag tänker på hur länge till vi ska stanna här. Jag trivs inte med att vara sysslolös. Jag tycker om att gå hemma och skrota men på mitt vis, dvs: titta på en tv-serie samtidigt som jag lagar middag, har ett brödbak på jäsning, och dammsuger av hallen i reklampausen...
Jag behöver aktiveras!!!
Så igår packade vi in ungarna i bilen för att köra genom öknen igen till en så kallad 'Ghost town' Humberstone. För över 100 år sedan var det en blomstrande liten stad där man bröt salpeter och exporterade den till världens alla hörn, bl a Sverige. Vi såg käcka reklamannonser på svenska om den förträffliga chilenska salpetern med små blonda barn, i det lilla museet. När salpetern tog slut så flyttade folk och kvar blev alla hus, fabriker och redskap som bara stod och förföll tills UNESCO tog upp stället på sin berömda världsarvslista. Det var intressant att ströva omkring där och se hur folk bodde mitt ute i öknen för inte så länge sedan och fram för allt så var det ett trevligt avbrott i vardagen. Tröttsamt dock att gå omkring i stekande sol i flera timmar och spendera 2 timmar i en bil utan AC. Vi var dyblöta av svett allihopa när vi kom tillbaka och både Cristian och jag var helt slut av ansträngningen. Stark sol tär på ens krafter, helt klart.
Nästa utflykt bär av till Pica där det finns sötvattenkällor som man kan bada i (jag har varit där en gång förut), men det blir först om två veckor för nästa vecka tänkte vi låta Maya gå på el jardin. Egentligen hade vi tänkt att hålla henne hemma, men så fort vi sa att hon inte behövde gå dit längre så började hon prata om att hon ville gå dit. Vi har betalat avgift för en vecka till så nästa vecka är den sista oavsett.
Nu ska jag äta upp min empanada (köttpirog) som Cristian köpt till frukost.
Läkarbesök idag!
Idag fick vi en tid hos en läkare som ganska omgående konstaterade atoptiskt eksem, böjveckseksem. Det känns inte kul alls men skönt att det inte var värre. Nu får vi ta det lite lugnt med badandet ett tag tror jag och låta eksemet bli bättre, han rekommenderade en UV-dräkt till Maya så att solen inte skulle irritera så mycket. Typiskt, när vi precis köpt en fin 'Hitta Nemo'- baddräkt till henne som hon var så nöjd med!
Nu ska hon ta en medicin i några dagar och ta ett järntillskott eftersom läkaren sa att det var bra för hudens läkning. (?) Vi kommer nog få muta med glass för att få i henne den.
Lite tankar!
Det fick mig att fundera på hur blasé jag själv är på upplevelser och det stör mig. Ingenting får mig hänförd längre känns det som. Kan man resa och uppleva för mycket? Jag menar, jag lever och bor i Chile som är totalt annorlunda och ändå är det liksom blaha blaha för mig. Been there, done that. När jag bodde i USA så tyckte jag att amerikanarna var så fjantiga som blev helt till sig över nya saker och tyckte allt var awesome och amazing. Nu är jag snarare avundsjuk på dem som blir lyriska för minsta lilla. Det är en avundsvärd egenskap.
Jag vill vara som det där bolivianska paret som ser havet för första gången.
Ett nytillskott!
Jag vill via bloggen skicka ett stort GRATTIS till Familjen Nathanson som blivit 3-barnsföräldrar!
/Från oss alla
Chilensk kosthållning!
Vad som dessutom är så märkligt är att folk här reagerar över en sådan sak som smör på smörgåsen. Att man sedan äter friterad mat flera gånger i veckan, äter massor av majonäs till nästan alla måltider och sköljer ner allt med läsk både barn som vuxna, det är inte konstigt alls.
Vi har varit ganska tydliga med att vi inte vill att tjejerna ska erbjudas sockriga saker hela tiden och jag vet att familjen här försöker respektera det även om det är helknäppt i deras ögon. För ett tag sedan så satt Maya och knaprade på något i tias kök och när jag frågade vad det var så plockade tia fram ett paket med så kallade müsli bars och påpekade noga för mig att det här var inget godis utan ett bra mellanmål. Nu lär jag saken bero men hur kan man tro att en sådan är nyttig? Det är bara en vanlig kaka fast med en förpackning som lurar en att tro att det är ett hälsosamt val. Den bestod av rispuffar och klistrig sirap/socker med ett överdrag av mörk choklad. Några viktiga vitaminer var visst tillsatta också. Maya tyckte inte om den ens så det blev till att slänga det nyttiga mellanmålet...
Stora nyheter!
Det är något magiskt med att höra sitt barn prata ett annat språk. Jag har fortfarande inte vant mig vid spanskan som sprutar ut ur Mayas mun, och nu är det ännu märkligare när lilla bebisen väljer spanska ord.
Dessutom har det verkligen lossnat för Nora med 'gåeriet'. Hon går som om hon aldrig gjort annat och så faller hon ihop plötsligt på rumpan men ställer sig raskt upp igen och fortsätter promenaden. Bäst går hon barfota, med skorna på är det krångligare.
Vårt dagliga bröd giv oss idag!
Plötsligt breddas ytan vi går på och jag kan hasta förbi. Nu börjar kampen med alla andra kundvagnar och människor som rör sig i gångarna. Hemma i Stockholm är fredagar i mattaffärer en stressad och sur tillvaro (jag skriver Stockholm för jag är rätt säker på att stockholmare är surare och mer stressade än resten av folket ute i landet) och folk fräser åt en om man står i vägen med barnvagnen och blockerar någon vägen vid entren så gör folk menande blickar åt varandra som betyder smaaart pucko. Med andra ord, det är hemskt. Här är det en betydligt trevligare stämning, folk går runt i lugn och ro och småpratar med varandra samtidigt som de proppar kundvagnarna fulla med grejer, några barn springer omkring och leker och stojar men jag ser inga sura blickar på barnen från folk a la var tusan håller föräldrarna hus. Ingen som går och handlar tar egentligen någon notis om någon annan. Vill man stanna och titta på en vara så gör man helt enkelt det, trots att det betyder att karavanen av vagnar bakom en, tvingas stanna också. Ingen gör sig någon brådska och måste du förbi så ber du om ursäkt och så flyttar folk på sig så gott det går.
Jag manövrerar barnvagnen mot mina varor. Först smör. Slut. Det är alltid slut under helgerna och har alltid varit det under min tid här vilket jag tycker är rätt komiskt. Att personalen aldrig lär sig att köpa in mer och fylla på? Vi köper ett smör som är som Bregott, dvs vanligt smör utrört med lite olja för att det ska gå lättare att bre. Jag avskyr margarin och vägrar att köpa sådana onaturliga salvor så jag väljer att köpa vanligt hårt smör istället. Gott men hårt att bre.
Sedan styr jag vidare mot yoghurten. Slut. Vi köper vanlig naturell yoghurt och den har de heller aldrig fattat efterfrågan på, för den är också slut väldigt ofta. Den får vi klara oss utan helt enkelt för de så kallade fruktyoghurtarna här är så sockrade och äckliga.
Och så var det bröd dårå. När jag närmar mig bröddisken står det en stor samling med människor där med uppgiven blick. Brödet är slut också såklart och bagarna bakar för fullt där inne för att kunna fylla på korgarna så folk kan få sin tesito ikväll. Efter att jag hämtat ost, skinka och barnmat som tar ungefär 15 minuter så har brödet fortfarande inte blivit påfyllt men folk står fortfarande och väntar tålmodigt.
Jag går till kassan istället för att betala och köerna är enorma så efter ungefär en halvtimmes köande kan jag äntligen betala och röra mig hemåt.
Jag har så svårt att vänja mig vid det här tempot och attityden. Jag blir så stressad inombords av det slöa tempot men det är mitt problem, jag är en inbiten storstadsbo antar jag. Men det här med att varorna alltid är slut så fort det strömmar till lite folk. Varför? Varför lär man sig aldrig att fylla på lagren? Antagligen gör man på samma sätt hela tiden och för ingen statistik över när det behövs köpas in mer, som t ex till helger och högtider. Visst, världen går inte under och jag kommer fortfarande bli mätt men det är skrattretande att alltid mötas av den där tomma hyllan till helgen. Eftersom man äter smörgåsar här både till frukost och kvällsmat så är det stor efterfrågan på just bröd, smör och pålägg och ändå är dessa varor ofta slut. Det har hänt flera gånger att vi åkt till 3 ställen för att få tag på bröd.
Längtan!
'Mamma, när jag tänker på Embla känns det som jag ska börja gråta'. /Maya
Dagarna dom går å går, efter varandra...
Men nu har Nora alltså strulat i två nätter och jag känner mig så sliten. Till på köpet har hon diarre och så fort hon äter något så rinner det rätt igenom och blöjorna har en rykande åtgång. Nu bestämde jag mig precis för att enbart amma istället för att hennes mage ska få vila lite. I sådana här lägen är jag så glad över att amningen fungerar så bra för annars hade det varit jobbigt att få i henne tillräckligt med näring.
Ikväll är det fest hemma hos en kusin och jag vet inte om jag har någon lust att gå faktiskt. Det börjar vid 11 först eftersom värdparet jobbar till 22, och efter två nätter med knackig sömn och en pipig Nora som vill vara med sin mamma hela tiden känns det inte som om det blir klackarna i taket för min del. Jag vill mest titta på en bra film och äta choklad utan att bli störd av Pip-Nora och Tjatmostern Mayas mamma titta på mig mamma lyssna på mig mamma kan du göra så här mamma kan du visa mig mamma...
Nu har vi i alla fall gett Noris alvedon, eller snarare två alvedon för hon bajsade 10 sekunder efter att vi gett den första och då åkte den ut såklart. Jag tycker nog att hon är lite lugnare och mindre pipig nu eller så är det rent önsketänkande. Nu ska jag försöka söva henne och sova en stund själv medan Cristian och Maya är iväg på något skoj.
Adios!
Jag är redo!
Bikinin är inhandlad, jag har vaxat mig på alla de ställen som kvinnor är ålagda att vaxa/raka sig på, filat fossingarna och målat tånaglarna. Och så har det varit mulet och kallt i TRE dagar! Så typiskt. Jag kommer ju hinna förfulas innan det är bikiniväder igen...
Mot Bolivia!
Torsdag!
Jag har äntligen köpt en ny bikini också så nu kan jag ta av mig på överkroppen. Det är alltid hopplöst att hitta en bikini som sitter bra och ännu svårare när jag ammar för jag behöver olika storlekar på över- och underdelen, något butikerna inte tar hänsyn till. Varför säljer man alltid ett färdigt set?! Nu blev det som så att trosan är lite sladdrig och överdelen är lite för liten. I värsta fall får jag ta bikinitrosorna jag redan har och använda bikinin enbart. Vojne vojne, vilka besvär jag har.
Jag har hunnit söka en del kurser också inför nästa år, bl a spanska på Universitet. Jag hade velat söka grundkursen egentligen men eftersom jag inte läst spanska C (steg 3) så sket det sig. Jag hade planerat att läsa den kursen här men jag har faktiskt fullt upp med Nora, och mammigare unge finns inte. Hon piper så fort någon annan vill hålla i henne och kastar sig efter mig. Tar jag då tillbaka henne så skrattar hon så nöjt och borrar in sig ordentligt i min famn. Nu är hon extra pipig dessutom för nu har hon framtänderna på gång vilket verkar besvära henne. Hon är svullen på tandköttet och biter i alla skor hon kan få tag på, men ratar vanliga tuggleksaker.
Ja, det var torsdagsbestyren.
Urk!
Lämna Nora obevakad i en sekund så...
...hittar du henne här i nästa. Nora ♥ Toaletten=SANT
Snöar det i Sverige?
Men vi längtar hem ändå, åtminstone jag och Maya. Den sistnämnda var ledsen igår och längtade jättemycket efter Embla. Tårarna trillade ner på kinderna på stackaren och egentligen ville jag bara säga att okej, vi åker hem imorgon då, men det går ju inte. Istället fick jag hurtigt klämma fram att vi ska vara här ett litet tag till och det kommer att vara sååå roligt. *uppgiven suck*
Ibland...
...blir jag så sugen på att äta upp den här sötnosen. Jag kan inte få nog av henne. Det är med vemod jag konstaterar att hon inte är en bebis längre... Varför går det så fort? Jag hinner inte med känns det som.
Iquique!
Det enda som egentligen finns att sysselsätta sig med är att fika, vilket vi gör väldigt ofta och det börjar sätta sina spår... Cristian och jag har börjat nypa varandra i fläsket på magen som är resultatet av alla tårtor och kakor vi satt i oss. Jag skulle gärna se att mitt fläsk kunde sätta sig på rumpan istället så jag kunde få en sådan där fantatisk latino-rumpa, men istället får jag bara en degig mage. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte bryr mig, men jag bryr mig inte tillräckligt mycket för att göra något åt saken. Istället har jag köpt några nya byxor i en större storlek. Snart är vi tillbaka i Sverige igen och då kommer jag inte ha ostpiroger, kakor, mackor, tårtor etc. i kylen som skriker mitt namn.
Hoppas jag.
Söndagsbestyr!
Maya och jag planerade att göra hamburgare till kvällsmat och vi åkte iväg hela familjen för att handla grejer. Nora somnade i min famn i affären och Maya somnade i bilen på väg hem så det blev ingen hamburgare för henne, för har hon väl somnat på kvällen så är det omöjligt att få liv i henne. Jag tänkte jag skulle erbjuda henne hamburgare till frukost istället.
Imorgon blir det stranden eftersom det är lov här imorgon, dvs ingen jardin för Maya.
Hejdå!
PS: Nora är uppe i 6 steg nu! *WOW*
Barn som slåss!
Maya blev sur på mig idag på stranden för ingenting och när jag inte orkade stå kvar och lyssna på hennes surpuppa-snack så sprang hon efter och slog till mig. För ungefär sjuttioelfte gången. Hon slår aldrig sina kompisar eller någon annan i familjen, men mig dänger hon till så fort hon ilsknar till och jag vet inte hur jag ska hantera detta. Jag pratar (tjatar) hela tiden om detta och när hon lugnat ner sig och bett om ursäkt så lovar hon att aldrig mer slå sin mamma. Några timmar senare har hon glömt detta och ger sig på mig igen. Vi pratar om det, hon lovar att aldrig mer slå sin mamma och så... PANG. Jag ser på henne att hon skäms över att hon jämt 'glömmer bort' att hon inte får slå mig, och det gör henne ännu mer upprörd när det ändå sker. Hon verkar inte veta själv hur hon ska hejda sig.
Jag känner mig maktlös och ingenting jag gör hjälper. Jag tar tacksamt emot tips men bara sådana som hjälper.
Har jag hamnat i gamla Sovjet?
Först ska man köa och bara det kan pågå riktigt länge. När det ätligen är ens tur och du sagt vad du vill ha så får du ett kvitto på det du beställt och då ställer du dig i nästa kö för nu ska du betala det du beställt. När du betalat så får du ett annat kvitto på att du betalat och då ska du visa upp det kvittot på det första stället (som ju redan är fullt med folk som vill beställa) och då får du dina varor. Smidigt va? Räkna heller inte med några glada miner eller leenden om personen i fråga inte jobbar på provision. Det finns heller inte vägar runt detta system för även om det bara är du på hela stället så måste du fortfarande gå igenom samma procedur, trots att personerna som jobbar står precis bredvid varandra och pratar... Det är otroligt stelbent.
Idag åkte vi iväg till ett fik vid kusten för att ta en kopp kaffe på typ det enda stället som inte serverar pulverkaffe. Maya gillade inte bakverken på det stället så jag och hon gick in på fiket vägg i vägg för att köpa med oss något därifrån. Naturligtvis ville hon då ha en tiramisu som serverades i glas och då blev det ju lite knepigt att 'ta med' men jag frågade på min bästa spanska om det gick bra att vi tog med den till cafet bredvid och kom tillbaka med glaset sedan. Jodå, det gick för sig, sa tjejen i kassan och plockade fram tiramisun och la dit en plastsked, och jag gick till kassa-damen för att betala. Kom ihåg nu att jag skrev att man inte ska förvänta sig några leenden eller glada miner, men jag hade inte räknat med att bli åthutad när jag faktiskt spenderar pengar på ett ställe. Tanten i kassan snäste åt mig att jag var tvungen att ta tillbaka glaset när jag var klar och när jag sedan tog fram pengarna så blev hon ännu surare eftersom det var en för stor sedel, i henne tycke, och hon suckade och skakade på huvudet åt mig. (Nu hade hon tur att jag inte är en hejare på spanska för hade det varit i Sverige så hade jag gått till verbal attack på en gång. Jag tolererar inte sådant beteende!)
Jag berättade för Cristian vad som hänt så när vi var klara insisterade han på att få gå tillbaka med glaset. Också han fick stifta närmare bekantskap med surtanten, då hon irriterat frågade var skeden var när Cristian lämnade in glaset. Cristian frågade surt om det var meningen att de ville ha tillbaka plastskedar för han kunde hämta den i så fall. Så efter att tanten dubbelkollat med tjejen vid disken om hon gett en plastsked så fick hon be om ursäkt till Cristian. Hahaha, där fick hon så hon teg och det var sista gången jag handlar något där.
Ps: Tiramisun var inte ens god!
Geniet!
Nora har ett eget ord för katt som bara är för gulligt. När vi frågar henne var katten är, eller om hon ser en katt så ger hon ifrån sig ett väsande, det låter som om hon harklar sig. Schhhrrrhh. Antagligen så låter det som ett perfekt 'katt' i hennes huvud.
Noras vokabulär so far: Titta hej katt (minns schhhhrrrh) ajajaj (som i ajabaja)
...
Stark sol!
Det blev strandväder idag också så efter frukost gick vi ner till stranden. Nora blir helt tokig av lycka när vi kommer ner dit och hon vill helst hålla till vid vattnet.
Trots att det inte är högsommar ännu så är solen otroligt stark, och både Cristian och jag brände oss igår. Jag hade smort in mig, men missat en fläck på ryggen dit händerna inte räckte så jag har en röd fläck där och Cristian brände ena axeln. Jag blev helt nervös dessutom idag för jag tyckte det såg ut som om Nora hade bränt sig på armarna trots UV soldräkt och 30 spf på armar och ben. Men nu syns det ingenting längre så det kan ha varit att det blev lite friktion av all sand i kombination att vi håller henne i armarna när hon vill gå själv. Men vi måste helt klart vara försiktiga med henne för hon har inte fått så mycket chilenskt pigment som Maya, utan är mer vit. Och jösses, vad mina ben var vita när jag exponerade dem för första gången idag. Jag tyckte att de lös upp hela stranden! Det blir till att jobba lite på brännan tror jag...
Ikväll ska jag försöka hitta en bikini så jag eventuellt kan exponera den övre delen av mina bleka kropp imorgon.
Andakt nu på morgonkvisten!
Strandkonst!
Titta vilka fina sandfigurer Cristian och Maya bygger när jag ligger och latar mig i solen. Nora är också med på ett hörn och viftar med sin spade så båda tjejerna är nöjda och jag är nöjd som får en stund för mig själv. Jag plockade t o m fram min lilla bikini idag och tänkte premiäranvända den men tji fick jag, Den bikinin köpte jag när jag inte ammade och bikiniöverdelen var ungefär 3 nummer för liten så den fick jag stoppa undan igen. Hur tänkte jag egentligen när jag packade ner den i Sverige? Jag får helt enkelt ge mig ut och köpa en ny bikini för nu är sommaren här äntligen.
Blandad kompott!
Det kom ett paket med snigelposten idag hela vägen från Sverige. Gissa om vi blev glada! Familjen Nathanson var avändaren och paketet innehöll en del smaskiga saker som inte går att få tag på här. Maya och jag är lyriska (Cristian har inte samma sug efter svenska grejer som vi) och jag har lovat hene att hon ska få smaka Salvi tablettask och mörk choklad efter förskolan idag. Tack snälla ni!!! *superduperglad*
Vi har hunnit med två kalas också under dessa dagar. Dels var det ett 1-årskalas som Cristian och Nora åkte på, dels var det vår finaste Panchi som fyllde 20. Efter det förstnämnda kalaset kom Cristian hem med så mkt grejer vilket får mig att fundera över hur mkt pengar man läger ner på kalas här egentligen. Inte nog med att man får/ska/bör äta tills man spricker på själva kalaset, man får med sig massa godsaker hem också. Och då menar jag inte en liten påse med fem godisar och en ballong som är normen i Sverige. Den här gången fick vi med oss hem: 2 små kartonger (bredd: 20 cm, längd: 25 cm) fyllda med choklad, chips, kakpåsar, karameller osv, tårta i en jättesöt liten kartong med bild på födelsedagsbarnet, en plastlåda också den fylld med kakor, choklad, juice, leksaker, gummisnoddar, hårspännen osv. Egentligen skulle vi fått en till sådan men Cristian tackade nej och vi har faktiskt slängt rätt mycket godis eftersom ingen tycker om det ändå. Jag fattar inte vitsen med att proppa på folk så överdrivet mycket godis. Dessutom blir det bara värre och värre för alla försöker bräcka varandra. När Cristian var liten så minns han det som att det var mycket hembakta kakor som bjöds på kalaset, men sedan att skicka med en massa grejer hem fanns inte.
Maya somnade efter förskolan och var inte på kalashumör på
kalaset. 
Panchi blåser ut ljusen på tårtan iförd sin tjusiga födelsedags-
hatt.
Den omöjliga uppgiften att ha Nora i knäet gick sådär. Hon
kan inte sitta still!
Mya ska var ledig från förskolan resten av veckan eftersom hon fortfarande inte riktigt kommit igång att äta sedan maginfluensan. Hon ser så liten och tunn ut, lilla gumman. Har vi tur blir det ika fint väder som det var idag resten av veckan. Då kan vi ta det bananas på stranden...
Over and out!
Nora in da house!
*rycka tugga slita dra fram så mkt som möjligt innan ngn
upptäcker mig*
*smask smask...vafalls?!*
Vi hade...
När vi kom hem igen kräktes Maya. Mycket.
Hemma i Sverige kräktes Maya aldrig men här har hon gjort det 2 gånger på 4 månader. Antingen så är hon magsjuk men vi pratar också om att hon kanske fick för mycket sol. Hon hade solhatten på sig när vi gick till stranden men efter ett tag tog hon av sig den och sedan kunde vi inte hitta den igen. Så hon var utan hatt i ett par timmar men det har hon varit tidigare också...
Nu sover hon här bredvid mig och hon verkar fortfarande hängig. Det blir m a o en lugn hemmakväll för oss.
Uppsägning!
Nora har spenderat natten snuttandes på mina bröst så till den milda grad att jag är väldigt öm idag. Jag begriper inte varför hon aldrig gillat nappen, det skulle verkligen underlätta för mig. Aj!!! Igår sa jag till Cristian att jag gott kan tänka mig att amma ett tag till. Idag känns det som att jag skulle kunna sluta på studs. Maya ammade jag i 11 månader och när jag slutade amma henne så kändes det verkligen som rätt tid eftersom hon snuttade nätterna igenom, trots napp. Vi får väl se hur länge det här snutteriet håller i sig. Jag avvaktar tills vidare.
NORA GÅR!!!
Nora har tagit sina första steg! Jag upprepar: Nora har tagit sina första steg!
Hon bara släppte taget om skåpet och stapplade fram. Nu gör hon det om och om igen och ser skitglad ut, antagligen eftersom vi tjoar och applåderar åt henne... Min lilla tjej är inte så liten längre.
Dessutom utökar jag 'geni'-listan:
Detta kan man fråga Nora och så svarar hon med att peka:
1: Var är lampan?
2: Var är katten?
3: Var är Panchi? (Kusin)
Lampan är favoriten än så länge. Dessutom förstår hon när man frågar både på spanska och svenska.
El jardin!
I förskolan här så får barnen med sig läxor hem då och då som ska göras hemma med oss föräldrar och sedan tas tillbaka till förskolan så tiorna kan rätta och sätta ett litet betyg. Jag känner mig lite olustig över hela läx-grejen. Jag menar, hon är faktiskt bara 4 år och jag tycker att det är mycket begärt av så små barn att de ska behöva sitta med läxor när de kommer hem. Men nu går hon ändå på förskola här så då är det klart att hon ska göra läxorna. Uppgiften var att öva på siffror, sida upp och sida ner och Maya ansträngde sig och lämnade in läxan till tiorna. PÅ kvällen berättade Cristian att hon fått läxan rättad och 'betygsatt' med más o menos, typ varken eller.
Jag erkänner, jag blev upprörd.
För det första så tycker jag att det är helt galet att ge så små barn omdömen på deras jobb. För det andra så tycker jag att det är ännu galnare att ge så små barn negativa omdömen. Maya hade ansträngt sig och suttit på sin lediga tid och gjort den där tråkiga läxan och så tycker inte ens tiorna att det var bra gjort. Va?! Faktum är att det blir inte så snyggt när små barn övar sig på bokstäver och siffror. Det blir darrigt och olika storlekar men efter en del övning så lär de sig (inte jag dock, jag skriver fortfarande som en 3-åring). Lite mer uppskattning och beröm vore på sin plats. Maya fattade aldrig vad omdömet innebar och i ärlighetens namn så skiter vi i det också eftersom hon ändå bara ska gå i ett par månader till. Men ändå, jag gillar det inte.
Dessutom, innan den här historien gjorde entré så grät Maya en dag när vi hämtade henne från förskolan, och när jag frågade henne vad som hänt så berättade hon att en av hennes tior sagt att hon inte var så bra på att skriva bokstäver. Jag tänkte då att det måste ha blivit ett missförstånd men nu är jag säker på att hon faktiskt måste ha sagt just så. Beklämmande!
