...
Arbetskraft här i Chile, och hela Latinamerika antar jag, är billigt och därför har varje arbetsplats massor av folk anställda. I affärer finns det alltid någon att fråga vid varje hylla, vid vägarbeten så verkar det typ vara en som jobbar medan två står och tittar på, etc.
Men eftersom det är så många människor som ska ansvara för olika saker kan det också bli lite tokigt ibland. I Peru tog vårt toapapper slut på hotellet så Cristian gick ner till receptionen för att be om mer. Men tyvärr kunde vi inte få något just då eftersom mannen som ansvarar för toalettpappret inte var där just då, men hon skulle säga till honom så fort han dök upp. Vilket han aldrig gjorde så vi fick köpa papper själva.
Men eftersom det är så många människor som ska ansvara för olika saker kan det också bli lite tokigt ibland. I Peru tog vårt toapapper slut på hotellet så Cristian gick ner till receptionen för att be om mer. Men tyvärr kunde vi inte få något just då eftersom mannen som ansvarar för toalettpappret inte var där just då, men hon skulle säga till honom så fort han dök upp. Vilket han aldrig gjorde så vi fick köpa papper själva.
Sicken morgon...
Vaknade illamående imorse och blev efter ett tag så dålig att jag gick och la mig på toaletten istället eftersom det kändes tryggast. Antingen så är jag magsjuk eller så kanske det är något jag ätit. Jag mår inte särskilt bra hur som helst så Cristian har tagit tjejerna så jag ska få vila i lugn och ro. Blä!
Och nej, jag är inte gravid om någon nu misstänker det.
Och nej, jag är inte gravid om någon nu misstänker det.
Hemma igen!
Nu är vi tillbaka i Chile igen efter en kort men fantastisk och händelserik resa. Peru är verkligen vackert! Vi hann också turista ordentligt i Arrica, en kuststad i norra chile. Jag och Cristian är supernöjda med resan och det enda riktigt jobbiga var väl bilresan fam och tillbaka. 4 timmar i en stekhet öken, i en bil utan luftkonditionering med två svettiga barn varav den ena ger ifrån sig surskrik och den andra frågar var 5:e minut: när är vi framme/hur långt är det kvar... tja, ni förstår säkert själva att det var småjobbigt ibland. Men ändå, ungarna skötte sig strålande och jag ska inte klaga på dem.
Jag tror dessutom att jag har lyssnat för mycket på chilenarna här vad gäller peruanerna. Här i Chile ser man ner på peruaner och tycker en del minde smickrande saker som jag inte tänker skriva här. Så fel de har! Peru (åtminstone staden vi var i) var rent, tryggt, inga gatuhundar, trevliga människor och bättre än Chile på många sätt och vis.
Allt som allt gjorde vi av med ca 5000 kronor på denna resa. Det inkluderar resan tor, fantastisk mat 3 gånger om dagen plus fika, souvenirer, klädköp, taxiresor, hotell osv. Billigt!
Kan inte skriva mer nu eftersom Nora kräver uppmärksamhet från sin älskade mamma... Ett axplock av bilderna kommer här...
Spår från en annan tid... El gigante de Atacama
Ser ni vad det är för fågel?
Här vandrar vi i en dallrande hetta på jakt efter fler hieroglyfer
Maten... Frukosten på denna restaurang är enastående. Smörgåsar med avocado och lövbiff (eller vad man nu vill ha), kaffe och mango con leche, dvs mjölk och mango med lite socker. Yammi!
Chiles nationaldans
Jag tror dessutom att jag har lyssnat för mycket på chilenarna här vad gäller peruanerna. Här i Chile ser man ner på peruaner och tycker en del minde smickrande saker som jag inte tänker skriva här. Så fel de har! Peru (åtminstone staden vi var i) var rent, tryggt, inga gatuhundar, trevliga människor och bättre än Chile på många sätt och vis.
Allt som allt gjorde vi av med ca 5000 kronor på denna resa. Det inkluderar resan tor, fantastisk mat 3 gånger om dagen plus fika, souvenirer, klädköp, taxiresor, hotell osv. Billigt!
Kan inte skriva mer nu eftersom Nora kräver uppmärksamhet från sin älskade mamma... Ett axplock av bilderna kommer här...
Spår från en annan tid... El gigante de Atacama
Ser ni vad det är för fågel?
Här vandrar vi i en dallrande hetta på jakt efter fler hieroglyfer
Maten... Frukosten på denna restaurang är enastående. Smörgåsar med avocado och lövbiff (eller vad man nu vill ha), kaffe och mango con leche, dvs mjölk och mango med lite socker. Yammi!
Chiles nationaldans
Nästa stopp: Peru!
Imorgon drar vi till Peru. Vi tar bilen upp till Arica i Chile och tar sedan en taxi över gränsen till Peru. Det bör ta oss ca 4 timmar. Vi åker tidigt på morgonen och kör sakta uppåt och stannar för frukost längs vägen. Det ska bli kul och jag hoppas att ungarna kommer att greja bilresan. Vi tar inte med oss datorn dit eftersom stöldrisken är mycket stor där, därför kommer uppdateringen på bloggen ligga i dvala. Eventuellt hittar vi ett internetcafe så jag kan skriva några rader.
Mayas hosta är som bortblåst och Noras feber är borta. Ingen ny tand än så länge men alla symptom pekar mot det så jag känner mig rätt säker på att det är tandsprickning och ingen sjukdom.
Just det, vi fick brev från Sverige idag! Åh, vad det fick mig att längta hem...
Mayas hosta är som bortblåst och Noras feber är borta. Ingen ny tand än så länge men alla symptom pekar mot det så jag känner mig rätt säker på att det är tandsprickning och ingen sjukdom.
Just det, vi fick brev från Sverige idag! Åh, vad det fick mig att längta hem...
Genus i Chile eller kan tjejer också vilja spela fotboll?
En dag i veckan åker alla barnen iväg till en sporthall för att killarna ska få spela fotboll. Det står t o m fotboll på schemat men det står inget om att det bara är killarna som ska spela, men det är så det fungerar för det är vad som är normalt här. Tjejerna antas vilja stå vid sidan och göra något annat, som att hoppa hopprep t. ex.
Cristian har ifrågasatt det där öppet på ett föräldramöte och undrat varför Maya inte kan få vara med och spela fotboll, eftersom hon faktiskt gillar det. (Alla mammor såg ut som fågelholkar!) Jodå, visst kan tjejerna få vara med men det är aldrig någon som vill det ändå, hävdar tiorna. Jg ställer mig mycket tveksam till att de ens frågat tjejerna en enda gång om de vill vara med, utan tror mer att tjejerna vet att de inte ska/får spela fotboll, och därför ser till att sysselsätta sig med annat den dagen.
Nu i veckan ska det vara match för förskolan och tjejerna måste följa med. För att heja på. Cristian har igen sagt till tiorna att om det behövs spelare så kan de alltid fråga Maya och de har okejat det. Nu tror jag inte att Maya kommer vilja spela för vi har frågat henne. Det är jätteviktigt för henne att smälta in bland de andra flickorna just nu, t. ex så vill hon ha samma frisyr som de andra flickorna, likadant mellis osv, hon vill inte sticka ut. Men det är klart att ingen flicka vill spela fotboll när man så tydligt signalerar att det är inget för dem.
Här i Chile är lekandet strikt uppdelat i kill- och tjejlekar. Maya leker mycket med Barbie just nu och Lorenzo är mycket intresserad av hennes dockor och vill gärna vara med och leka. Men nej, det får han absolut inte för tia. Så fort han håller i en Barbie så är tia där och drar bort dockan från honom och säger att det är en tjejleksak. Står han på sig och vill titta lite på den där dockan så gör man narr av honom och säger att han är en flicka eftersom han leker med dockor... Vi köpte en docka till honom en dag, typ en Ken-docka som var en fotbollspelare. Nej, vi fick ändå inte ge den till honom.
Jag är rätt säker på att familjen här anser att vi är ute på farlig mark. Vi klär våra barn i killkläder (deras ord) bara för att de har lite blått ibland, vi uppmuntrar Maya till fotboll, tjejerna har inte hål i öronen. (Tia försökte senast förra veckan få oss att ta hå i öronen på Nora eftersom 'bebisar ändå inte har någon känsel'.) Homosexualitet här förklaras vara något som gick fel i uppfostran, det är föräldrarnas fel m a o. Om jag säger att en Pride-parad skulle vara stört omöjligt här så kanske ni förstår klimatet för gayvärlden. Familjen här tror säkert att det finns en risk att våra tjejer blir lesbiska/flator bara för att vi gör ovanstående saker för våra barn...Så, om det nu skulle visa sig att Maya eller Nora i framtiden kommer att kära ner sig i tjejer så vet jag att vi kommer att få skulden för detta av familjen i Chile...
Trams!
Cristian har ifrågasatt det där öppet på ett föräldramöte och undrat varför Maya inte kan få vara med och spela fotboll, eftersom hon faktiskt gillar det. (Alla mammor såg ut som fågelholkar!) Jodå, visst kan tjejerna få vara med men det är aldrig någon som vill det ändå, hävdar tiorna. Jg ställer mig mycket tveksam till att de ens frågat tjejerna en enda gång om de vill vara med, utan tror mer att tjejerna vet att de inte ska/får spela fotboll, och därför ser till att sysselsätta sig med annat den dagen.
Nu i veckan ska det vara match för förskolan och tjejerna måste följa med. För att heja på. Cristian har igen sagt till tiorna att om det behövs spelare så kan de alltid fråga Maya och de har okejat det. Nu tror jag inte att Maya kommer vilja spela för vi har frågat henne. Det är jätteviktigt för henne att smälta in bland de andra flickorna just nu, t. ex så vill hon ha samma frisyr som de andra flickorna, likadant mellis osv, hon vill inte sticka ut. Men det är klart att ingen flicka vill spela fotboll när man så tydligt signalerar att det är inget för dem.
Här i Chile är lekandet strikt uppdelat i kill- och tjejlekar. Maya leker mycket med Barbie just nu och Lorenzo är mycket intresserad av hennes dockor och vill gärna vara med och leka. Men nej, det får han absolut inte för tia. Så fort han håller i en Barbie så är tia där och drar bort dockan från honom och säger att det är en tjejleksak. Står han på sig och vill titta lite på den där dockan så gör man narr av honom och säger att han är en flicka eftersom han leker med dockor... Vi köpte en docka till honom en dag, typ en Ken-docka som var en fotbollspelare. Nej, vi fick ändå inte ge den till honom.
Jag är rätt säker på att familjen här anser att vi är ute på farlig mark. Vi klär våra barn i killkläder (deras ord) bara för att de har lite blått ibland, vi uppmuntrar Maya till fotboll, tjejerna har inte hål i öronen. (Tia försökte senast förra veckan få oss att ta hå i öronen på Nora eftersom 'bebisar ändå inte har någon känsel'.) Homosexualitet här förklaras vara något som gick fel i uppfostran, det är föräldrarnas fel m a o. Om jag säger att en Pride-parad skulle vara stört omöjligt här så kanske ni förstår klimatet för gayvärlden. Familjen här tror säkert att det finns en risk att våra tjejer blir lesbiska/flator bara för att vi gör ovanstående saker för våra barn...Så, om det nu skulle visa sig att Maya eller Nora i framtiden kommer att kära ner sig i tjejer så vet jag att vi kommer att få skulden för detta av familjen i Chile...
Trams!
Jag känner...
...mig lite lugnare nu. Jag misstänker att det är tandbrytning på gång igen för Noras del och ingen läskig influensa med andra ord. Jag är inte helt säker förstås, men hon är glad och feberfri nu och har ätit mat. Än så länge har hon ju bara två små sockerbitar i munnen så det börjar bli dags för lite sällskap tror jag.
Jamen naturligtvis!
Om 2 dagar åker vi till Peru och naturligtvis insjuknade Nora i feber i natt och Maya hostar illavarslande... *orolig*
Till Peru måste vi bara, eftersom vi behöver komma över gränsen och tillbaka för att förnya visumet. *orolig*
Ständigt denna oro...
Skalv igen!
Ensam hemma med Nora och naturligtvis bestämmer sig jorden för ett kraftigt skalv just då. Det började som alltid med det där obehagliga avgrundsljudet och sedan skakade hela huset till ordentligt och dörren smällde. Om jag kände det så tydligt här i vårt hus så undrar jag hur det var i korthusen här bredvid?
Usch, jag hann blir riktigt rädd den här gången.
Usch, jag hann blir riktigt rädd den här gången.
Våra sällskapsdjur!
Nu har jag sprejat lägenheten 3 gånger med medel som ska ta kål på lopporna. Problemet är att loppor liksom ingår i miljön här, de finns överallt där djur och människor finns. Alla verkar bli bitna av loppor, mer eller mindre, men sedan beror det på hur känslig man är mot saliven de sprutar in i samband med bettet. Cristian har flera loppbett också men hans kliar inte som mina.
Det är ingen slump att hyllan med medel mot insekter och loppor är ENORM här i affärerna. Alla har problem med detta. Jag har därför bestämt att vi måste spraya lägenheten med jämna mellanrum för att hålla krypen i schack. Usch, jag får panik när jag tänker för mycket på detta, det är så äckligt. På vissa bett ser man hur loppan tagit en liten munsbit på min kropp, för det är en grop i mitten av bettet. Jag har också sagt att jag inte kan ha det så här i 6 månader till. Jag står inte ut med att klia dygnet runt och särskilt snyggt är det ju inte heller att vara prickig och sönderkliad över hela kroppen. Jag rev sönder skinnet på vänstra benet igår eftersom jag gav efter för klådan. Det var ljuvligt just då, och jag kände inte hur hårt jag kliade förrän dagen efter, då det sved ordentligt i det sönderrivna området.
Söt va?
Det är ingen slump att hyllan med medel mot insekter och loppor är ENORM här i affärerna. Alla har problem med detta. Jag har därför bestämt att vi måste spraya lägenheten med jämna mellanrum för att hålla krypen i schack. Usch, jag får panik när jag tänker för mycket på detta, det är så äckligt. På vissa bett ser man hur loppan tagit en liten munsbit på min kropp, för det är en grop i mitten av bettet. Jag har också sagt att jag inte kan ha det så här i 6 månader till. Jag står inte ut med att klia dygnet runt och särskilt snyggt är det ju inte heller att vara prickig och sönderkliad över hela kroppen. Jag rev sönder skinnet på vänstra benet igår eftersom jag gav efter för klådan. Det var ljuvligt just då, och jag kände inte hur hårt jag kliade förrän dagen efter, då det sved ordentligt i det sönderrivna området.
Söt va?
PS!
Vi hade FÅTT den där lägenheten i Nacka som jag skrev om tidigare, eftersom jag nu såg på köhistoriken på Bostad Stockholm, att den som fick lägenheten hade en sämre kötid än vi...
Loppbetten!
Jag har gett mig den på att inte klia på mina loppbett. Det är som tortyr och varje gång jag råkar komma åt ett bett så kan jag inte låta bli att liksom fusk-klia lite genom att dra lite med handen på bettet för det är så ljuvligt skönt. Jag måste vara väldigt överkänslig mot dessa loppor för jag får bulor av betten och en enorm klåda som håller i sig i fera dagar. Cristian och ungarna verkar inte ha fått ett enda bett trots att vi är tillsammans dygnet runt?
Jag tänker på det där roliga avsnittet av Friends när Phoebe och hennes kille får vattkoppor och de inte kan låta bli att klia på varandra, fast de inte får. Jag kan inte heller låta bli att gnugga ryggen/armen/magen/armarna lite extra mot Cristian/Nora/Maya när vi sover... Ååååååhhh, vad skönt det är!
Jag tänker på det där roliga avsnittet av Friends när Phoebe och hennes kille får vattkoppor och de inte kan låta bli att klia på varandra, fast de inte får. Jag kan inte heller låta bli att gnugga ryggen/armen/magen/armarna lite extra mot Cristian/Nora/Maya när vi sover... Ååååååhhh, vad skönt det är!
Nora är ett geni!
Nu kan hon:
1: Klappa händerna. (7 månader)
2: Vinka. (8 månader)
Jag antar förstås att det varken är särskilt tidigt eller sent, men vi är lika stolta ändå.
1: Klappa händerna. (7 månader)
2: Vinka. (8 månader)
Jag antar förstås att det varken är särskilt tidigt eller sent, men vi är lika stolta ändå.
Bostadsångest!
Mitt eviga bostadsknarkande är värre än någonsin här i Chile. Jag är den rastlösa typen som trivs med att flytta omkring ooch därför har Cristians och min bostadskarriär passat mig bra. Ett par år på ett ställe coh sedan 'ciao'! Men med två barn blir det svårare att flytta omkring så jag inser att nu efter Chile så måste vi bestämma var vi ska bo. Och försöka stanna där.
Min köplats i bostad stockholm är hyfsad, 7-8år, vilket i praktiken kvalificierar mig för lägenheter i kranskommunerna. Jag bokar mig på allt av intresse och blir kallad på många visningar, (som jag ändå inte kan gå på). Jag skulle gärna bo i Nacka och har länge sagt att jag vill ha en lägenhet i Ekudden i Nacka, vid vattnet. Kruxet är att det aldrig finns några lägenheter där. Tills nu. Plötsligt ligger det ute flera stycken lägenheter där, helt nyrenoverade, och inflyttningen är nu till hösten. Så typiskt. Varför just nu när vi verkligen inte kan flytta dit? Dessutom har jag plats 5 på en 3:a där vilket är stor chans att jag skulle kunna få den. Argh!
Dessa områden är av intresse. Hägersten/Aspudden/Midsommarkransen/Årsta/Hammarbyhöjden/Nacka/Solberga/Väst- och Östberga.
Här vill jag bo!
Jag har hittat mitt drömhus! Jag kan verkligen se mig själv i det där köket med förklädet på, bakandes en smarrig rabarberpaj.
Nu behöver vi bara skrapa ihop några miljoner kronor... Hjälp? Någon?
Nu behöver vi bara skrapa ihop några miljoner kronor... Hjälp? Någon?
Nuestra casa!
Vi bor i det gula huset som är ett slags lägenhetshotell. Det är 4 pyttelägenheter och just nu så tror jag att alla är uthyrda.
Notera också cementhuset bredvid oss som är en mycket vanlig syn här. Folk verkar inte bry sig så värst mycket om fasaden på huset (inte alltid om interiören heller!) delvis såklart för att det saknas pengar. En del av de byggen man ser här är bara spridda skurar av virke ihopspikade efter bästa förmåga. Ibland är ett hus enbart gjort på spånplattor. Vad som händer med dessa hus vid jordbävningar och skalv vill jag helst inte tänka på.
På gatan ligger det alltid hundbajs eftersom alla gatuhundar som springer löst också bajsar och kissar. Jag har verkligen panik inför att trampa i hundbajs och skriker rätt mycket på Maya när hon inte ser sig för. Typ: 'Maaaaayaaaaa, akta dig för hundbajset. Nej, spring inte där, det är hundbajs där...' Osv. När man väl trampat i skiten så kan man lika gärna slänga skorna för lukten är svår att få bort. Tvi!
Tisdag!
Har just vaknat efter en jobbig natt. Nora nattskräckade en stund och även om det gick över väldigt fort denna gång så hinner ju jag vakna till ordentligt. Har jag väl vaknat till på natten så har jag ursvårt att somna om. Inte blir det bättre av att det känns som om jag är under lopp-attack hela tiden. Jag tycker mig se pulgas (loppor) hoppa överallt och så känns det som jag blir biten hela tiden även om jag är säker på att jag inbillar jag. Kanske är det värt att spreja lite här inne ändå för att jag ska få lite lugn och ro.
Igår lagade jag lunch och bjöd på, köttbullar i tomatsås. Grymt gott om jag får säga det själv. Jag gjorde mat till 10 personer och vi var 6 som åt. Det blev inga rester kvar förutom lite pasta. Portionerna här är lite större än i Sverige.
Cristian hade en låg dag igår. Dels var det minnesstund för svärmor i Sverige, dels fick han jobbiga nyheter hemifrån. Och ändå, trots att han är ledsen, orkar han föreslå en liten utflykt för mig och tjejerna på kvällen, så vi åkte iväg och shoppade lite och fikade med kaffe och tårta. Jag tycker han är fantastisk! Jag känner ingen som är så osjälvisk som min man faktiskt. Han sätter alltid, utan undantag, oss i forsta rummet. Han brukar på skoj säga att 'om Frida är glad är hela familjen glad', och det ligger en del sanning i det.
Igår lagade jag lunch och bjöd på, köttbullar i tomatsås. Grymt gott om jag får säga det själv. Jag gjorde mat till 10 personer och vi var 6 som åt. Det blev inga rester kvar förutom lite pasta. Portionerna här är lite större än i Sverige.
Cristian hade en låg dag igår. Dels var det minnesstund för svärmor i Sverige, dels fick han jobbiga nyheter hemifrån. Och ändå, trots att han är ledsen, orkar han föreslå en liten utflykt för mig och tjejerna på kvällen, så vi åkte iväg och shoppade lite och fikade med kaffe och tårta. Jag tycker han är fantastisk! Jag känner ingen som är så osjälvisk som min man faktiskt. Han sätter alltid, utan undantag, oss i forsta rummet. Han brukar på skoj säga att 'om Frida är glad är hela familjen glad', och det ligger en del sanning i det.
Mobilbilder!
Maya premiärcyklar med klackskorna på.
La feria. Visst ser det härligt ut?
Eftersom det aldrig regnar i öknen är man inte särskilt noga med att täta
husen. Så när det faktiskt regnar ser det ut så här.
Tio håller på med en 'chilensk' uppfinning med att regntäta huset. Det gick sådär.
Mums! Detta är ceviche.
Asså,
jag blir tokig, lopporna har hittat mig igen. Jag har loppbett över hela kroppen och det kliar så förfärligt mycket. Var kommer de ifrån och varför ska just jag plågas av dem så mycket?
Nattugglor!
Igår blev det en lugn hemmakväll, för mig och Nora åtminstone. La familia hörde av sig vid halvtolv på kvällen och undrade om vi inte skulle komma över och grilla lite så där spontant. Då satt jag i pyamas med nyborstade tänder och Nora var på gång att sova för kvällen så jag vägrade. Men Cristian verkade lite sugen och Maya hade sovit siesta så de pallrade sig iväg. De kom hem vid 3 på morgonen/natten!
Nej, jag förstår inte levnadsvanorna här men jag försöker verkligen anpassa mig.
Idag tänkte jag att det kunde vara en trevlig utflykt om vi åkte in till stan och strosade runt lite och fikade på något ställe. Cristian menade att det säkert inte skulle vara öppet men det kunde jag inte tro bara eftersom det ju är på söndagar, när folk är lediga, som de har tid att shoppa och fika. Tji, fick jag. Det var helt ödelagt i centrum och stängt.
Nej, jag förstår inte vanorna här men jag försöker verkligen.
Vi drog till en feria istället och vandrade runt lite. Maya passade på att sova siesta i vagnen medan jag och Cristian tog en Platano con leche. Ruskigt gott! (mjölk å banan) Sedan släppte Cristian av mig och Nora hemma och så åkte han och Maya vidare till stranden, i likhet med alla andra chilenska familjer. Stranden is da place to be, en söndagskväll. Karuseller, hoppborgar, godis, cyklar, fiskdamm etc. i en salig blandning. Söndag på stranden är en sak som Maya verkligen ser fram emot att visa kusinen EMbla när hon kommer.
Jodå, Nora tyckte det smakade mycket bra med platano con leche.
Nej, jag förstår inte levnadsvanorna här men jag försöker verkligen anpassa mig.
Idag tänkte jag att det kunde vara en trevlig utflykt om vi åkte in till stan och strosade runt lite och fikade på något ställe. Cristian menade att det säkert inte skulle vara öppet men det kunde jag inte tro bara eftersom det ju är på söndagar, när folk är lediga, som de har tid att shoppa och fika. Tji, fick jag. Det var helt ödelagt i centrum och stängt.
Nej, jag förstår inte vanorna här men jag försöker verkligen.
Vi drog till en feria istället och vandrade runt lite. Maya passade på att sova siesta i vagnen medan jag och Cristian tog en Platano con leche. Ruskigt gott! (mjölk å banan) Sedan släppte Cristian av mig och Nora hemma och så åkte han och Maya vidare till stranden, i likhet med alla andra chilenska familjer. Stranden is da place to be, en söndagskväll. Karuseller, hoppborgar, godis, cyklar, fiskdamm etc. i en salig blandning. Söndag på stranden är en sak som Maya verkligen ser fram emot att visa kusinen EMbla när hon kommer.
Jodå, Nora tyckte det smakade mycket bra med platano con leche.
Män!
Som kvinna här i Chile får man vänja sig vid att bli betraktad ingående av männen. Männen generar sig inte utan ser till att ta sig en ordentlig titt på kvinnor som går förbi, oavsett om kvinnan är 20 år yngre och de själva har kulmage och saknar ett par tänder i munnen. Gillar mannen vad han ser kanske han visslar till lite försiktigt eller så vrider han nacken ur led vid förbipasserandet. Är frugan med kollar han först läget och passar sedan på att spana in brudar i ett obevakat ögonblick. Patetiskt!
Som blondin (jo, jag är blond enligt chilenska mått) här så väcker jag tyvärr lite mer uppseende än jag vill. Går jag ut på promenad själv så får jag räkna med att män kommer att stirra och vissla, trots att jag går med sunkiga mysbyxor och bebis i barnvagn. En kvinna är aldrig ute från köttmarknaden utan får tåla att granskas som ett objekt, vare sig hon vill eller inte. Jag klarar av att låtsas som ingenting när enskilda män råglor men något som däremot är svårare att ignorera är när jag går förbi killgäng eller byggjobbare i grupp. Män tillsammans med andra brölhanar är inget annat än djur! Att de befinner sig på jobbet bryr de sig inte om när de visslar, dunkar varandra i ryggen och pekar när man går förbi.
För det första: Det är bara ytterst obehagligt att gå förbi när män beter sig så. För det andra: jag blir inte ett DUGG smickrad. Jag känner faktiskt ingen som tycker att det är tillfredsställande eller smickrande när män beter sig på det viset. Är det ett leende, ett 'hej', en diskret blick eller en liten nick eller vad som helst annat (lugnt och sansat!) som får en att förstå att nu tyckte han att jag var söt/snygg etc, då skulle jag bli glad för uppskattningen. Mer sånt, säger jag bara.
Men när män beter sig som Fred Flintstone tycker jag bara synd om dem. Riktiga män vet hur man beter sig runt kvinnor och får oss att känna oss uppskattade- inte utskrattade. 
