Mitt geni!

Nora kan:


1: Säga 'TITTA'

2: Stå själv (om än något svajigt)

3: Pussas (och slåss när andan faller på)


Här står hon ofta och tränar rasbenen...

 
...och blir så här mallig när hon lyckas stå utan att hålla i sig!


------------------------------------------BONUS-----------------------------------------

Hon kan också borsta tänderna (de 2 hon har) och spexa för oss. Samtidigt!







Maya och draken!

Vilken underbar dag vi har haft! Det märks att vintern börjar försvinna och sommaren tar över mer och mer. Vi började med att åka till 'terminal', en marknad med allt du kan tänka dig. Loppmarknad, järnhandel, kläder, frisörer, piñatas, mibiltelefoner med mera, allt i en enda salig röra. Nora behövde lite nya byxor och så även Cristian.

Sen åkte vi hem igen och åt lunch hos tia Sandra med familj innan vi drog till stranden. Maya har varit intresserad av att flyga drake eftersom det är en vanlig sysselsättning hos barn här. Så idag slog vi till och köpte en till henne, men jag tror att det var jag och Cristian som tyckte det var roligast i slutändan. Det var härligt att bara sitta på stranden och se på alla människor i alla åldrar som uppehöll sig där. Några låg och sov, andra solade, spelade fotboll, joggade, lekte etc, och alla njöt av solen.



Det är drakar och inte fåglar som seglar i luften!


Att leva i storfamilj!

I Sverige anses det normalt att försöka fixa eget boende ganska omgående efter gymnasiet och om plånboken tillåter. Här i Chile skulle nog det anses rätt onormalt. Här bor man hemma med föräldrarna länge och flyttar gör man kanske först när man gift sig och inte ens då är det säkert att man flyttar. Den nya mannen/hustrun kanske flyttar in hos föräldrarna, istället för att skaffa eget. Eller så bygger man en ovanvåning på föräldrarnas hus och bor där, vilket kanske är det vanligaste. Familjen är allt här och man har stor respekt för sina föräldrar.

Det är inte enbart sentimentala anledningar till att man vill bo nära sina föräldrar/svärföräldrar. Den äldre generationen består av hemmafruar och den nya generationen kvinnor yrkesarbetar. Någon måste alltså ta hand om barnen när mammorna jobbar (jag skriver mammorna för papporna här behöver inte bekymra sig om detta då barnen är mammans uppgift). Man kan ha sina barn på förskola men den slutar vid 19 senast och här slutar man jobbet först vid 20-21 eller ännu senare. Det är då mamma/svärmodern dyker upp och hämtar sitt barnbarn och när mamman och pappan kommer hem från sitt jobb äter man kvällsvard tillsammans.

Jag skojade lite med Cristian igår och frågade om vi inte skulle prata med mamma och pappa om att flytta in på övervåningen i deras hus. Hysta in ett kök bara så är det klart för oss. Viktor kan väl sova under trappan med hunden Svante istället?

Slarv!

Något som jag finner väldigt irriterande här är att allting görs halvdåligt/halvbra och går någonting sönder i det offentliga rummet förblir det trasigt för ingen bryr sig om att fixa det. Just nu håller man på med en omfattande upprustning av trottoarerna här i området. Ser man till att det blir ordentligt gjort? Nej! På flera ställen har man inte brytt sig om att skydda cementen ordentligt så folk och hundar har lämnat stora fotavtryck efter sig. Dessutom har man inte 'lappat ihop trottoaren med vägen så det är stora glapp emellan dem, vilket är hopplöst när man kommer med barnvagn. Fult är det också.

Igår när Cristian och jag var inne i stan och drack kaffe föll en dam handlöst på gatan och slog sig riktigt ordentligt. Varför? Jo, för det var ett stort hål mitt i gatan. Jag har också varit på väg att trilla flera gånger eftersom gatorna ofta är buckliga och har man inte ögonen med sig så snubblar man.

Min maskulina dotter!

Vi börjar vänja oss vid att alla här i Chile tror att Nora är en pojke. Okej, om hon är klädd i rosa från topp till tå så trillar poletten ner men är hon klädd i byxa och lila tröja t.ex så gissar folk på pojke på en gång. Trots att vi har satt upp håret på henne i en liten tofs.

Idag när vi var och drack kaffe så kom servitrisen fram och undrade försiktigt om Nora var en pojke eller flicka. Där satt hon i klänning och strumpbyxor med en rosa kofta över... Det blir ju nästan löjligt.

Jag börjar undra om hon ser väldigt pojkig ut? Förstå mig rätt, jag blir inte det minsta stött för det är inte så lätt att se alltid. Men det är liksom minst en person om dagen som kallar Nora för 'lilla pojken'.




Dagens outfit

Jag läser...

...en så himla bra bok just nu, Skumtimmen av Johan Theorin. Den är så spännande att jag inte kan lägga den ifrån mig och jag tycker att Nora ska ta en låååång tupplur så jag kan få ge mig hän åt boken. Det tycker inte hon. Jag har t o m gjort mig till och gjort hemmagjord välling åt henne som jag tänkte att hon skulle älska. Det gjorde hon inte.

Igår däremot, slog Nora till och sov i över fyra timmar på kvällen! Var jag nöjd då? Nej, istället oroade jag mig konstant och undrade varför hon sov så länge. Efter tre timmar lyfte jag över henne till tia och tio för att titta på matchen där men Nora vaknade inte ens när Chile gjorde mål och jublet var öronbedövande. Jag kunde inte slappna av för fem öre utan gick bara och ville att hon skulle vakna så jag fick se att hon mådde bra. Jag var t o m inne och puttade lite på henne utan resultat. Vid 22 på kvällen vaknade hon till slut och var nöjd och glad i en timme innan hon somnade för kvällen igen. Jag antar att hon bara var väldigt trött och jag fattar inte varför jag jämt ska oroa mig för barnen, när det inte ens finns skäl för det..?

Nu ska vi gå och lägga oss och jag kommer snart att få veta hur boken slutar äntligen. Ni som inte läst denna bok: spring och köp den!

Postsemester...

... och allt käns tråkigt. Igår genomled jag den tråkigaste dagen i mitt liv tror jag. Nora sjuk och jag var vissen så vi höll oss inne i denna klaustrofobiska lägenhet nästan hela dagen. Nora sov midag oroligt så jag var fjättrad i sängen med 'mjölkmaskinerna' redo för att var femte minut natta om henne. Jag var så uttråkad på kvällen att jag bara ville sova så att dagen någon gång skulle ta slut.

Idag vaknade jag upp till strålande sol och då känns allt lite lättare. En snabbis ner till stranden har vi hunnit med också och Cristian och Maya är kvar där ännu och spelar fotboll. Nora har sovit hyfsat och jag med så jag är lite utvilad. Några nya pulgasbett förstås men jag börjar vänja mig och försöker tänka på dem som myggbett. Men myggor är enklare att ha att göra med eftersom de hörs när de kommer, är långsammare och suger endast en gång. Pulgas är tysta, hoppar blixtsnabbt och rör sig på marken/golvet så man inte ser dem och suger flera gånger vilket resulterar i flera bett. Jag ska spreja idag igen tror jag för jag har fem bett på axeln nu, ett mellan skinkorna (!) och ca 7 på benen.

Nu står Nora i fängelset, högröd i ansiktet och stirrar på mig och ger ifrån sig korta illskrik som bara kan tolkas som 'KOM OCH PLOCKA UPP MIG!!!'.

PS: Ikväll spelar Chile mot Brasilien och alla laddar för FIESTA. (Även om Chile lär åka på stryk...)

En sån där dag!

Jag dras fortfarande med magproblem sedan Peru, det vittnar antalet brådskande toalettbesök om. Antagligen är det vanlig turistmage jag dras med men det kan vara nog så jobbigt. Igår åt jag dessutom bönor till både lunch och kvällsmat vilket typ var det värsta jag kunde göra för min mage. Jag fick bosätta mig på toan igen och somnade med magkramper. Känner av det idag också och illamåendet är här igen.

Som grädde på moset har jag sovit i ungefär fem minuter i natt, åtminstone känns det som det, så jag har nerverna utanpå idag. Allt Känns Jobbigt.

Åh, vilken natt!

Det är inte ofta nätterna med Nora är jobbiga men i natt har det faktiskt varit en sådan natt. Hon har maratonammat och svettats (mer än vanligt) av febern och just nu känns det som om jag sovit 5 minuter ungefär. Jag sitter och fantiserar om att jag ska ta en tupplur senare med Nora trots att jag vet att jag inte kommer att göra det. Dels för att det tar flera timmar för mig att slappna av så pass mycket att jag kan somna på dagarna, dels för att jag brukar piggna till ändå.

Än så länge har ingen ny tand behagat dyka upp heller men hon bits rätt mycket så misstanken kvarstår.

Tyvärr mamma,

du kan börja oroa dig igen för Nora har fått feber. Jag hoppas att det är tänder på gång och inget annat. Än så länge har hon bara två tänder så jag tycker ju att det börjar bli dags för några till.

Trollungar!

Att vara mån om sitt yttre är mycket viktigt här. Hur ens barn ser ut speglar en som förälder och om de ser ovårdade ut så anses man vara lite slafsig/konstig som förälder. Hemma i Sverige brukade jag låta Maya gå till förskolan med kläder som hon plockat ihop själv och med oborstat utslaget hår. Naturligtvis såg jag också att hon inte såg riktigt klok ut ibland men det har sin charm också. I början här lät jag Maya köra samma race som i Sverige men jag förstod rätt snabbt att man tyckte att hon såg ovårdad ut. När hon kom hem från förskolan hade någon borstat och satt upp hennes hår och dessutom skvätt lite parfym på henne! Jo, man använder parfym på barnen här. Speciella barnparfymer, t o m på bebisar, vilket är OBEGRIPLIGT eftersom bebisar luktar så underbart gott naturligt.

Så nu har jag tagit fajten med Maya (hon skriker så fort jag plockar fram borsten) och förklarat för henne att här i Chile är det viktigt att borsta håret och ha det i tofs eller fläta och att hon inte kan ha en illrosa tröja till röda tights och en sjömansklänning över det. Men jag har lovat henne att hon ska få plocka ut sina kläder själv när vi kommer till Sverige igen.



En välvårdad flicka på väg till förskolan.


En ovårdad flicka med hår som spretar överallt.

Nora däremot är en annan historia. Alla tior här ojar sig över hennes hår. De kan inte förstå varför vi inte sätter upp det i en tofs och suckar och köper hårspännen och tofsar till henne som vi aldrig använder. Jag kan visst sätta upp hennes hår i tofs. Ibland. Men inte varje dag eftersom jag helt enkelt inte tycker det är så viktigt. Jag tycker hon är gullig ändå. 
 

Godmorgon!

Jag vet inte varför mitt tidigare inlägg ser så knasigt ut och nu har jag försökt fixa till det så att det ska gå att läsas, men det lyckas inte. Jag ger upp.

Lite bilder från gårdagens utflykt.





Jag mår illa hela dagen och sitter med en hyperaktiv Nora i bilen, och tycker synd om mig själv, när de andra flyger drake i öknen.


Maya flyger drake med Bruno, Luciana och Mara. Cristians tia och kusiner.


Saker som man inte får göra, får Nora att bli väldigt glad och uppspelt. Hon fick sitta hos Cristian och köra en bit (givetvis på ett säkert ställe i snigelfart). Nora hoppade upp och ner hela tiden, skrattade och vinkade hejdå till mig.

Test!


ZOo!

Idag blev det då av, Zoobesöket med kusinerna. Det var väl inte så mycket att hurra för, själva djurparken. Dålig djurhållning gör mig alltid illa berörd, men tydligen så är det som så att detta var djur som blivit omhändertagna från tidigare ägare. Så de (djuren) har det åtminstone bättre än tidigare...

Dagens höjdpunkt var luchen i vanlig ordning. På en helt oansenlig restaurang ute i öknen beställde vi in underbar friterad fisk som var ljuvlig. Jag tror aldrig vi har ätit så mycket fisk som vi gör här och det finns så många spännande sorter.

Mitt illamående har dessvärre inte gått över och det plågar mig. Nu har jag mått illa i fem dagar men trots detta så har jag fortfarande aptit. Det känns ungefär som en ordentlig åksjuka. Urk!

Ikväll spelar Chile VM-kval och det betyder FIESTA! Grattis också till Sverige som vann ödesmatchen!


Vaknade i morse...

...av att jag tyckte något kröp på mitt ben och sedan bet till. Kastade av täcket och MYCKET RIKTIGT, en loppa hoppade undan helt oberört och knatade i säkerhet.




JAG-BLIR-TOKIG!


Dagen har...

...ägnats åt att utrota lopporna. Cristian fick ta ut tjejerna efter frukost medan jag vände upp och ner på sängen och skakade lakanen, sopade. stuvade undan grejer för att avsluta med att spraya överallt tills sprayen tog slut. Packade ner Nora i vagnen och marscherade iväg till affären och införskaffade ny spray och gick tillbaka och sprayade en ny omgång. Efter lunchen gick Cristian och jag upp och bäddade sängen och upptäckte en levande pulga som Cristian fick krossa mellan fingrarna. Jag vet att det säkert sitter i huvudet men jag tycker det kryper och hoppar på mig hela tiden. Under natten har jag fått 3 nya bett. Undrar hur många jag får i natt?

Kan de inte bara DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!!!!!!




Hmm...

Vi pratade med Cristians kusin Carolina idag om våra planer att åka till Machu Pichu i november och hon berättade då om hennes erfarenheter från höga höjder vilket skrämde upp oss.

Hon, hennes man Johan och då 6-åriga dotter Javiera hade åkt till ett ställe (minns inte vilket) som ligger högt upp och Carolina hade inte känt någoting alls men hennes man och dotter hade båda blivit riktigt dåliga. Dottern hade blivit alldeles blå om läpparna och svimmade till sist av syrebristen och Johan skulle då springa fram till henne från där han stod, ett avstånd på några meter, vilket slutade med att han också svimmade av ansträngningen. Det hade varit mycket skrämmande, vilket inte är så svårt att förstå. 

Så, som det ser ut nu så är vår resa till Machu Pichu avblåst för ingen av oss vågar ta några risker med flickorna. Men några i familjen menar att man kan vänja sig gradvis vid den höga höjden, men jag vet inte. Syrebrist är ju ingen lek, det är farligt, och jag vågar inte åka med Nora som inte ens kan berätta hur hon känner sig.


Så nu måste vi tänka om igen Cristian pratar om Buenos Aires eller Santa Cruz. Jag kan tänka mig båda resmålen.

Krig!

Upptäckte idag 3 nya pulgasbett på mig själv och ett på Nora. Jag har ju sluppit ifrån dem under 'semestern' och de gamla såren fck läka ut, vilket har varit underbart. Jag sprejade i förrgår och tänkte att det kanske var så att jag utrotat jä*larna för en tid framöver, men så upptäckte jag betten dårå...

Under alla dessa månader vi varit här och alla bett jag har fått så har jag bara sett 3 pulgas med blotta ögat. En i sängen uppe hos abuela, en tog jag på bar gärning när den satt och smaskade å min hand och idag när jag drog undan madrassen för att leta efter krypen så satt det mycket riktigt en där och lurade. De är jättesnabba och hoppar undan blixsnabbt när man rör sig men jag var ännu snabbare med sprayen och sprayade ner både den och sängen så mycket jag kunde. Den kan omöjligt ha överlevt det även om den hann sätta sig i säkerhet just då.
Nu upptäckte jag ett fjärde bett på bröstet också. *skogstokig*


Jag måste till affären imorgon och inventera gifthyllan för nu är det verkligen krig. Jag kan inte ha det så här. Jag vägrar!



Språksvårigheter!

Att läsa i Loneley planets guidebok:

Chile is not known för having standard spanish. Even travelers fluent in spanish as a second language will be stumped by the volume of slang that Chileans use and their often different pronunciation. Chilean speakers relax word-final consonants (and even some internal ones) to the point of total disappearance, so that it can be difficult to distinguish plural from singular. For example: 'las islas' may sound more like 'la ila'. Chileans tend to speak more rapidly than other south americans, the conventional 'quieres' (Vill du ha?) sounds more like 'quieri' on the tounge of a chilean. 

Det var en lättnad att läsa detta och inse att det inte är jag som är ovanligt trög. Det har gått 3 månader och jag tycker det går så segt med spanskan. Det är verkligen supersvårt att hänga med i snacket här och alla pratar urfort och inte alls som den skolspanskan jag behärskar.   

 

!

Jag kan tänka mig att slänga ihop något gott i det här köket också... Vi skulle få trevliga grannar åtminstone.



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0