Sol!
Idag har det varit riktigt härligt. Efter att vi pratat med mamma via SKYPE på morgonen och Maya fått visa upp allt sitt krims krams och Nora fått visa upp sin nya färdighet handklapp, begav vi oss till stranden hela familjen. Maya cyklade lite först längs strandpromenaden och sedan parkerade vi oss på stranden. Maya och Cristian pysslade med sitt och jag passade på att slumra till lite medan Nora sov. Det finns inget bättre än att halvsova på en strand medan solen värmer. Det var underbart ända tills Cristian och Maya kom tillbaka eftersom Nora vaknade då... Varför envisas hon med att sova 20-30 minuter åt gången?!
Jag börjar tröttna på vintern här nu och längtar tills solen är här för att stanna så vi kan gå till stranden varje dag. Jag har blivit lovad att redan i september kommer det bli strandväder...
Cristian har barnledigt i några timmar och är på fotbollsmatch så det blir jag och tjejerna ikväll. Jag har lovat Maya lite popcorn och dataspel. Själv ska jag rosta lite musli, hittade malna linfrön idag.
hej!
Reseplaner!
Nu (tror jag) vi har bestämt oss för hur reserutten kommer att se ut. Vi har stött och blött olika alternativ och jag har många önskemål och olika alternativ men när det väl kommer till kritan så har vi helt enkelt inte råd med att flyga till alla spännade ställen här i Sydamerika. Hade det bara varit Cristian och jag så hade vi kunnat kuska runt på bussar men med två barn så är det inte genomförbart.
Dessutom är jag så orolig och rädd för tjuvar och annat löst folk som kan skada mig och min lilla familj. Jag och ungarna måste lämna landet om 2 veckor eftersom vårt turistvisum måste förnyas och det gör vi genom att resa över gränsen till valfritt land och sedan in i Chile igen. Vi hittade en hyfsat billig flygresa till La Paz i Bolivia men efter råd från Lisa och efter att ha skummat igenom internet lite så kände jag att jag absolut inte ville åka dit för det verkar vara farligt. Hela Sydamerika har helt plötsligt blivit laglöst land och allt känns farligt och osäkert. Den här oron måste ha kommit med barnen och åldern för sådana här saker reflekterade jag inte ens över i min ungdom?
Nu bestämde vi oss till slut för att satsa pengarna på en resa i november, Machu Pichu. Den kommer att kosta mycket och därför så reser vi endast till Tacna (Peru) nu om två veckor för då kan vi ta bilen till Arica och sedan taxi över gränsen vilket blir mycket billigare. Det finns inte särskilt mycket att göra där men det blir ett litet miljöombyte ändå. Och vi får förnyat visum. Eftersom vi varit i Tacna redan så känns det inte så läskigt eftersom jag känner till staden. Dessutom känns det skönt att vi smälter in bra i mängden tack vare Cristian. Det är väl mest blondinerna i familjen, dvs jag och Nora, som sticker ut.
(Det sjuka är att just nu när jag satt och skrev detta så kom Cristian in och berättade att vi inte ska till Zoo imorgon för Cristians kusin som vi skulle dit med, ringde precis och berättade att hon blivit rånad på pengar och allt därtill av en trettonårig pojke!)
Men mamma, innan du blir helt livrädd för vår skull nu så måste du ha i åtanke att rån och våld tyvärr har blivit vardag också i Stockholm.
Dessutom är jag så orolig och rädd för tjuvar och annat löst folk som kan skada mig och min lilla familj. Jag och ungarna måste lämna landet om 2 veckor eftersom vårt turistvisum måste förnyas och det gör vi genom att resa över gränsen till valfritt land och sedan in i Chile igen. Vi hittade en hyfsat billig flygresa till La Paz i Bolivia men efter råd från Lisa och efter att ha skummat igenom internet lite så kände jag att jag absolut inte ville åka dit för det verkar vara farligt. Hela Sydamerika har helt plötsligt blivit laglöst land och allt känns farligt och osäkert. Den här oron måste ha kommit med barnen och åldern för sådana här saker reflekterade jag inte ens över i min ungdom?
Nu bestämde vi oss till slut för att satsa pengarna på en resa i november, Machu Pichu. Den kommer att kosta mycket och därför så reser vi endast till Tacna (Peru) nu om två veckor för då kan vi ta bilen till Arica och sedan taxi över gränsen vilket blir mycket billigare. Det finns inte särskilt mycket att göra där men det blir ett litet miljöombyte ändå. Och vi får förnyat visum. Eftersom vi varit i Tacna redan så känns det inte så läskigt eftersom jag känner till staden. Dessutom känns det skönt att vi smälter in bra i mängden tack vare Cristian. Det är väl mest blondinerna i familjen, dvs jag och Nora, som sticker ut.
(Det sjuka är att just nu när jag satt och skrev detta så kom Cristian in och berättade att vi inte ska till Zoo imorgon för Cristians kusin som vi skulle dit med, ringde precis och berättade att hon blivit rånad på pengar och allt därtill av en trettonårig pojke!)
Men mamma, innan du blir helt livrädd för vår skull nu så måste du ha i åtanke att rån och våld tyvärr har blivit vardag också i Stockholm.
Nattskräck!
Jag tror att Nora har fått en lättare form av nattskräck. Tack och lov inträffar det inte så ofta men sammanlagt tre nätter har hon vaknat och på en sekund skriker hon så högt att man tror att hon har fruktansvärda smärtor och hon tar i så hon nästan tappar andan. Det går inte att amma henne, det går inte att trösta henne utan det enda som hjälper är att kliva upp ur sängen, tända lampan och väcka henne försiktigt. (För märkligt nog sover hon trots skriken.) Efter det går det att lugna ner henne och så småningom amma henne till sömns.
Första gången det inträffade fattade jag inte vad det var och jag fick heller ingen kontakt med henne så det var lite otäckt, men nu vet jag vad som gäller när det inträffar.
Inte blev natten bättre av att jag sedan inte kunde somna om utan låg vaken och våndades och sedan själv drabbades av mardrömmar när jag väl somnat. Vaknade upp helt livrädd och krafsade på Cristian för att han skulle vakna men det var lönlöst. Jag fick försöka låta bli att tänka på spöken och andra läskiga saker och istället fokusera på att somna om. Jag var hur som helst trött på morgonen efter att dessutom ammat några gånger under natten.
Imorgon ska vi på Zoo. Over and out!
Första gången det inträffade fattade jag inte vad det var och jag fick heller ingen kontakt med henne så det var lite otäckt, men nu vet jag vad som gäller när det inträffar.
Inte blev natten bättre av att jag sedan inte kunde somna om utan låg vaken och våndades och sedan själv drabbades av mardrömmar när jag väl somnat. Vaknade upp helt livrädd och krafsade på Cristian för att han skulle vakna men det var lönlöst. Jag fick försöka låta bli att tänka på spöken och andra läskiga saker och istället fokusera på att somna om. Jag var hur som helst trött på morgonen efter att dessutom ammat några gånger under natten.
Imorgon ska vi på Zoo. Over and out!
Pedrito y el lobo!
Jag lovade ju att ladda upp lite bilder på den där boken som Cristian 'slängde ihop' åt Maya. De kommer här. Jag tycker han gjorde ett fantastiskt jobb men så tycker han att det är kul att pyssla med sånt där medan jag inte alls gillar det. Han sprang runt i olika pysselaffärer för att hitta rätt saker och han kom t ex. på att han kunde tillverka små blommor av Mayas gummisnoddar som hade blomblad! Han är inte så tokig ibland ändå. Enda kruxet är väl att alla chilenska hemmafruar tycker att jag är rätt misslyckad men att jag begåvats med en fantastisk make.
De kan ju inte veta att jag är värsta hausfraun hemma i Sverige... (Jag är på semester!)
De kan ju inte veta att jag är värsta hausfraun hemma i Sverige... (Jag är på semester!)
Hoppsan!
Den här skylten i Iquique skrattade Cristian och jag gott åt. Vi antar att det är meningen att det ska stå Bangkok men berörda har inte brytt sig tillräckligt för att ta reda på hur man stavar till det. Chilenare tycker inte sånt här är så viktigt. Folk fattar ju ändå.
Att det sedan blir extra roligt på svenska är ju bara en bonus för oss. Hehehe!
Just det ja,
Jag slökollade på en dokumentär igår om en spindel som finns här i Chile, araña de rincòn, och blev riktigt orolig. Den såg ut som en vanlig (äcklig) spindel, men skadorna som uppstår i samband med bett. Fy tusan!
Så här ser den ut.
Det här händer vid bett. (Om man överlever vill säga.)
Stackars människa.
Jag ska aldrig mer bli rädd för gamla hederliga Pappa Långben i Sverige.
Så här ser den ut. 
Det här händer vid bett. (Om man överlever vill säga.)
Stackars människa. Jag ska aldrig mer bli rädd för gamla hederliga Pappa Långben i Sverige.
Vardag!
Oj, vad dagarna går fort! Eftersom vi numera sover till 11 på morgnarna så hinner vi adrig göra något på förmiddagarna innan Maya ska till förskolan. Men idag kände jag att jag ville hitta på något litet ändå, så vi åkte först till en liten affär/fabrik som tillverkar pinfärska chumbeque, en kaka som är gjord på mjöl, citron och honung. Det skulle även finns olika smaksättningar om man ville ha det, men naturligtvis så fanns inte de som jag ville ha så vi köpe en naturell och strosade sedan runt på stan lite. Ingets särskilt hände.
Nu spelar Chile mot Danmark och än så länge är det 1-1. Jag håller på Danmark och Cristian håller på Chile. Cristian kollar matchen hos tio å tia men jag gick hem till oss för Nora är kinkig så jag misstänker att det kan vara tänder på G igen. 
En glimt av håret som tack och lov går att sätta upp i en hästsvans.
Jag skulle tippa på att Nora väger 10-11 kg numera. Hon är en riktig Brottar-Berta.
Fortfarande arg!
Jag har fått en förfrågan att visa upp mitt nya hår på bild här i bloggen, men jag kan säga att det kommer att dröja innan det händer...
Jag har haft det uppsatt i en hästsvans sedan klippningen och då ser det inte så fult ut. Men imorse tvättade jag håret och hade det utsläppt medan det torkade och när jag sedan kastade en blick i spegeln så var jag rätt snabb med att sätta upp det igen. Det ser inte klokt ut utsläppt. Det finns ingen stadga i det alls och jag som hade så fint och långt hår med stora lockar. Det kommer att dröja minst ett år innan jag får samma längd igen. Jag förstår inte varför frisören klippte av mig så mycket hår när jag bad henne klippa BARA TOPPARNA?!
Nä, jag är och förblir ledsen och arg. Och jag kommer inte att klippa mig fler gånger här.
Jag har haft det uppsatt i en hästsvans sedan klippningen och då ser det inte så fult ut. Men imorse tvättade jag håret och hade det utsläppt medan det torkade och när jag sedan kastade en blick i spegeln så var jag rätt snabb med att sätta upp det igen. Det ser inte klokt ut utsläppt. Det finns ingen stadga i det alls och jag som hade så fint och långt hår med stora lockar. Det kommer att dröja minst ett år innan jag får samma längd igen. Jag förstår inte varför frisören klippte av mig så mycket hår när jag bad henne klippa BARA TOPPARNA?!
Nä, jag är och förblir ledsen och arg. Och jag kommer inte att klippa mig fler gånger här.
Lång dags färd mot natt!
Uj uj, vilken dag! Jag och Cristian hade inte fattat att 'barnens dag' här är som julafton. Vi hann inte mer än att komma ut genom dörren förrän ungarna blev överrösta av presenter av alla tior och tios. Jag stod som ett stort frågetecken men Maya fattade snabbt galoppen och slet förtjust upp presenterna. Det var ju lite pinsamt eftersom vi inte hade en enda present till någon, men vi fick tid att reparera det misstaget på eftermiddagen när vi drog ner till stormarknaden och köpte presenter.
Hur som helst så var det också stor show inne i stan med smärtsamt hög musik, brandkåren var där och barnen fick tuta och leka med sirenerna hej vilt och eftersom jag är tant så oroade jag mig för tinnitus hela tiden. Jag vet med mig att jag är känslig för höga ljud men det kan inte vara bra för hörseln att stå bredvid en brandkårssiren en längre tid? Maya var nöjd i alla fall och det var huvudsaken.
Sedan åkte vi hem till Jorge Patricios föräldrar och åt lunch (vid halvfem!) och på kvällen gick vi i kyrkan vilket faktiskt var en upplevelse i sig. Vilket ös! Det var fullsatt och alla sjöng med i låtarna som var riktigt bra (inga högtravande psalmer i falsett m a o) och alla inklusive prästen klappade med i låtarna så det blev som en konsert nästan. Sedan kom det tyvärr ett långt parti när prästen pratade länge och eftersom jag inte fattade ett dugg var det lite tråkigt, men det blev aldrig lika tråkigt som det är i svenska kyrkan. Under hela gudstjänsten kom och gick det folk, barn lekte i bänkraderna och folk småpratade lite med varandra men det var ingen som blev sur för det. Chilenare är verkligen mer avspända än svenskar om jag ska generalisera lite. De få gånger jag gått i svenska kyrkan har det varit så tyst och stelt att man nästan hoppar till när någon t ex hostar eller råkar skrapa lite med foten. För att inte tala om psalmerna som är omöjliga att sjunga med i om man inte är skolad mezzosopran.
Nu är klockan halvett på natten och både Nora och Maya är fortfarande vakna... Vi börjar bli riktiga chilenare.
Godnatt!
Hur som helst så var det också stor show inne i stan med smärtsamt hög musik, brandkåren var där och barnen fick tuta och leka med sirenerna hej vilt och eftersom jag är tant så oroade jag mig för tinnitus hela tiden. Jag vet med mig att jag är känslig för höga ljud men det kan inte vara bra för hörseln att stå bredvid en brandkårssiren en längre tid? Maya var nöjd i alla fall och det var huvudsaken.
Sedan åkte vi hem till Jorge Patricios föräldrar och åt lunch (vid halvfem!) och på kvällen gick vi i kyrkan vilket faktiskt var en upplevelse i sig. Vilket ös! Det var fullsatt och alla sjöng med i låtarna som var riktigt bra (inga högtravande psalmer i falsett m a o) och alla inklusive prästen klappade med i låtarna så det blev som en konsert nästan. Sedan kom det tyvärr ett långt parti när prästen pratade länge och eftersom jag inte fattade ett dugg var det lite tråkigt, men det blev aldrig lika tråkigt som det är i svenska kyrkan. Under hela gudstjänsten kom och gick det folk, barn lekte i bänkraderna och folk småpratade lite med varandra men det var ingen som blev sur för det. Chilenare är verkligen mer avspända än svenskar om jag ska generalisera lite. De få gånger jag gått i svenska kyrkan har det varit så tyst och stelt att man nästan hoppar till när någon t ex hostar eller råkar skrapa lite med foten. För att inte tala om psalmerna som är omöjliga att sjunga med i om man inte är skolad mezzosopran.
Nu är klockan halvett på natten och både Nora och Maya är fortfarande vakna... Vi börjar bli riktiga chilenare.
Godnatt!
Hårfager!
Jag ångrar mig när jag skrev att jag inte är en sådan som börjar gråta efter misslyckade frisörbesök, för igår när jag drog fingrarna i håret innan vi skulle gå på kalaset så var tårarna nära. Jag har verkligen inget hår kvar! Jag fick heller ingen fason på de flygiga hårstrån som var kvar på huvudet så det slutade med att jag fick sätta upp håret, med Noras gummisnodd - 1 cm i diameter!
De flesta frisörer brukar faktiskt vara rätt försiktiga med nyblivna mammors hår eftersom man tappar så mycket hår efter förlossning och under amning. (Jo, hon såg Nora!) Nu hoppas jag att jag inte kommer att tappa så mycket mer hår, för då är nästa steg flint.
Igår var det barnkalas igen, med tusen och åter tusen kakor. Efter det åkte vi hem till Jorge Patricios föräldrar (23 på kvällen!) och drack lite vin och åt lite tapas. Det var trevligt och plockmat är bland det bästa jag vet så jag sysselsatte mig rätt länge vid maten. Vi kom i säng här hemma vid halvtre, men både Nora och Maya klarade det galant. Men så har var vi lagt oss till med vanan att sova till 11 på morgnarna också! Jag var t o m tvungen att sätta klockan imorse för att vakna i tid, 10.30, och då sov båda barnen fortfarande.
Idag är det 'barnens dag' så jag ska åka in med några av Cristians kusiner plus barn till stan för att titta på festligheter. De skulle komma och hämta upp mig vid 11. Klockan är över tolv nu och ännu har ingen synts till...
Adios!
De flesta frisörer brukar faktiskt vara rätt försiktiga med nyblivna mammors hår eftersom man tappar så mycket hår efter förlossning och under amning. (Jo, hon såg Nora!) Nu hoppas jag att jag inte kommer att tappa så mycket mer hår, för då är nästa steg flint.
Igår var det barnkalas igen, med tusen och åter tusen kakor. Efter det åkte vi hem till Jorge Patricios föräldrar (23 på kvällen!) och drack lite vin och åt lite tapas. Det var trevligt och plockmat är bland det bästa jag vet så jag sysselsatte mig rätt länge vid maten. Vi kom i säng här hemma vid halvtre, men både Nora och Maya klarade det galant. Men så har var vi lagt oss till med vanan att sova till 11 på morgnarna också! Jag var t o m tvungen att sätta klockan imorse för att vakna i tid, 10.30, och då sov båda barnen fortfarande.
Idag är det 'barnens dag' så jag ska åka in med några av Cristians kusiner plus barn till stan för att titta på festligheter. De skulle komma och hämta upp mig vid 11. Klockan är över tolv nu och ännu har ingen synts till...
Adios!
Minus 2 kilo!
Jag var hos frisören idag för att toppa håret. Mina frisörtermer på spanska är strikt begränsade så frisören klippte lite på eget bevåg. Resultatet? Jag har ungefär 40 hårstrån kvar på huvudet och tappade ett par kilo på köpet. Det låg drivor med hår på golvet och frisören kostaterade nöjt att jag hade mycket hår... Det märkliga är att hon knappt använde sig av en riktig sax utan hon körde enbart med en sådan där sax som man tunnar ut håret med?! Därför ser en del toppar fortfarande oklippta ut.
Nej, jag är inte riktigt nöjd faktiskt, men som tur är, är jag inte en sådan där tjej som gråter efter misslyckade frisörbesök. Det växer ut igen.
Nej, jag är inte riktigt nöjd faktiskt, men som tur är, är jag inte en sådan där tjej som gråter efter misslyckade frisörbesök. Det växer ut igen.
Jodå,
tårtan smakade mycket gott idag också.
/Hopplös tårtfanatiker
/Hopplös tårtfanatiker
Jag vill aldrig äta tårta igen!
Idag firade vi Cristians plast-farfar som fyllde ? år. Det var tack och lov ett hyfsat lugnt firande och jag tänkte innan att jag skulle ta det lite lugnt med sötsakerna. Tjena! När faten dukades fram var det svårt att stå emot såklart, så jag hann trycka i mig rätt många kakor ändå och så tänkte jag att jag kunde hoppa tårtan, för jag brukar inte gilla tårtorna här. Här använder man sig av någon vit äcklig smörja (ni som varit i Danmark och ätit glass med det där vita klegget på toppen vet vad jag pratar om) istället för grädde, och jag tycker det är äckligt. Men idag visade det sig vara en tårta som faktiskt var jättegod, så naturligtvis var jag tvungen att äta en bit också. Nu har jag tårta upp i halsen och så mår jag lite pyton av allt socker. Jag tror det blir en långpromenad imorgon.
Nora hann också äta både det ena och det andra på kalaset. Tack och lov är jag lite mer avspänd vad gäller hennes kost, än vad jag var med Maya. Nu kan jag tycka att det är kul att se Noras reaktion när hon får något sött i munnen (hon fullkomligt älskar det!) och så skrattar vi alla åt när hon gapar och vill ha mer. Hon hann t o m rycka åt sig en egen kaka från ett kakfat när Tia gick förbi henne och den mosade hon snabbt in i munnen, till allas förtjusning. Men jag har en gräns för vad hon får smaka och den går vid läskeblask!
Cristians sitter kvar hos Tia och jobbar med en barnbok som vi ska ge till Maya imorgon på förskolan. Alla föräldrar fick i uppdrag att göra en bilderbok åt sina barn, den om pojken som ropar på vargen ni vet, och imorgon är det lite fest på förskolan och så kommer föräldrarna dit på slutet och ger boken som present. Cristian har verkligen gjort en jättefin bok, jag ska lägga in lite foton sen så ni får se.
Nora hann också äta både det ena och det andra på kalaset. Tack och lov är jag lite mer avspänd vad gäller hennes kost, än vad jag var med Maya. Nu kan jag tycka att det är kul att se Noras reaktion när hon får något sött i munnen (hon fullkomligt älskar det!) och så skrattar vi alla åt när hon gapar och vill ha mer. Hon hann t o m rycka åt sig en egen kaka från ett kakfat när Tia gick förbi henne och den mosade hon snabbt in i munnen, till allas förtjusning. Men jag har en gräns för vad hon får smaka och den går vid läskeblask!
Cristians sitter kvar hos Tia och jobbar med en barnbok som vi ska ge till Maya imorgon på förskolan. Alla föräldrar fick i uppdrag att göra en bilderbok åt sina barn, den om pojken som ropar på vargen ni vet, och imorgon är det lite fest på förskolan och så kommer föräldrarna dit på slutet och ger boken som present. Cristian har verkligen gjort en jättefin bok, jag ska lägga in lite foton sen så ni får se.
Aj!
Imorse när jag skulle böja mig ner och plocka upp något från golvet knäppte det till i ryggen och jag kände direkt att om jag inte passar mig så kommer mitt ryggskott tillbaka som ett brev på posten. Än så länge är det inte så farligt, jag är bara stel och lite orörlig, men jag oroar mig över att det ska bli värre. Jag har slarvat och plockat upp Nora från golv/säng utan att böja på benen vilket är det värsta du kan göra mot ryggen, enligt min naprapat. Att jag dessutom fött barn för 7 månader sedan, vilket helt spolierade mina magmuskler, (svag magmuskulatur är ofta roten till ryggproblem) gör inte saken bättre.
Nu är det bara att sluta slarva med lyft, träna rygg och mage varje dag och hoppas på det bästa.
Best of!
Gud, vilken charmig tjej jag är...
Maya med ytterligare en av sina knäppa håruppsättningar...
Meningslös bild av en annars söt bebis...
Cro Magnon? Neanderthalare?
Sådan är h*n, chilenaren...
Något som är karaktäristiskt för Sydamerika är just det slappa tempot. Mañana mañana är verkligen på riktigt här. Affärer öppnar och stänger lite som de har lust, avtalade tider är alltid flera timmar senare än vad som tidigare bestämts eller så dyker personen i fråga aldrig upp helt enkelt.
Varje anständigt hem har ungefär fyra klockor på väggen men inte en enda som fungerar. De fungerar mest som prydnad antar jag? Chilenaren är verkligen ingen slav under klockan.
Men, så fort en chilenare sätter sig i bilen så får han/hon otroligt bråttom helt plötsligt. Det är gasen i botten för att sedan stå på bromsen vid första trafikljus. Vid grönt är det gasen i botten igen, livsfarliga omkörningar är vardag här och alla använder sig av signalhornet och varningsljus flitigt. Signalhornet för att varna andra att 'nu kommer jag göra något tokigt' och varningsljuset betyder ungefär 'akta, för jag kommer att tvärnita alldeles strax'. När man är framme så återgår man till den vanliga stillsamma lunken igen.
Ja, det är obegripligt.
Varje anständigt hem har ungefär fyra klockor på väggen men inte en enda som fungerar. De fungerar mest som prydnad antar jag? Chilenaren är verkligen ingen slav under klockan.
Men, så fort en chilenare sätter sig i bilen så får han/hon otroligt bråttom helt plötsligt. Det är gasen i botten för att sedan stå på bromsen vid första trafikljus. Vid grönt är det gasen i botten igen, livsfarliga omkörningar är vardag här och alla använder sig av signalhornet och varningsljus flitigt. Signalhornet för att varna andra att 'nu kommer jag göra något tokigt' och varningsljuset betyder ungefär 'akta, för jag kommer att tvärnita alldeles strax'. När man är framme så återgår man till den vanliga stillsamma lunken igen.
Ja, det är obegripligt.
Jag fick...
...muta Maya med chokladmjölk för att få iväg henne till förskolan idag. Jag misstänkeratt hon satt detta med sötsaker i system för så fort jag sagt det så torkade hon tårarna och sa att hon ville gå, efter att först ha skrikit i 20 minuter att hon inte ville gå.
/Fundersam
/Fundersam
Only in Chile!
Cristian och jag hade planerat in lite så kallad 'egen tid' igår kväll. Förra gången vi var här så ville vi gå på en restaurang som anses vara Iquiqus bästa. Men när vi gick dit för att äta lunch så stängde de precis ner för siestan och skulle inte öppna förrän till kvällen. Sedan blev det inga fler chanser för oss den gången.
Därför bestämde vi oss för att vi skulle gå dit igår. Redan innan hade vi varit där och frågat när de öppnade för kvällen och fick till svar att de öppnade klockan 20, när siestan var över. Till tia, som skulle barnvakta, sa vi att vi ville gå ut vid 20 så att det blev lite tidigare den här gången. Jag kände mig nästan lite chilensk när jag fortfarande inte hade gjort mig iordning vid 20 men vid halvnio var jag så gott som klar och skulle bara ner och lämna Nora till Tia när Cristian mötte mig i dörren och sa att Tia just åkt till Zofri (köpcentrum 20 mnuters bilresa härifrån) för att köpa lite grejer. What?! Det var bara att acceptera situationen och inse att det här med bestämda tider är en stor kulturchock för mig.
Vid halvtio kom vi i alla fall iväg till restaurangen och glada i hågen gick vi till Casino Español (restaurangen)... Stängt! Det fanns ingen information om varför, det var ingen helgdag och siestan var över, men ändå kvarstod faktum: det var stängt. Jag blev faktiskt rätt snopen men vi skrattade båda två åt att det alltid blir fel trots god planering.
Vi gick till kvarterskrogen bredvid istället och jag blev genast på bättre humör nör kyparen kallade oss för 'jovenes' (ungdomar). Jorå, jag har blivit så gammal att jag uppskattar sånt. Vi beställde in en fantasisk ceviche till förrätt som är citronmarinerad rå fisk. Till huvudrätt fick jag en skosula som skule föreställa lax och Cristian åt någon orientalisk kötträtt som var betydligt godare än min skosula. Vi satt kvar och hade det riktigt trevligt när Tia ringde vid halvtolv och sa att Nora grät och var ledsen och Maya frågade efter sin pappa. Det var bara att kasta sig in i en taxi och åka hem igen. Nora hade somnat i Panchis famn men hulkade fortfarande i hennes famn, stackaren. Men när vi sagt godnatt och kommit upp till oss och hon fått amma så blev hon superglad igen och hoppade omkring i sängen och drog mig i håret. Hon är verkligen en riktig mammagris, gullungen.
Nu ska vi åka och äta lunch på la feria med abuela.
Därför bestämde vi oss för att vi skulle gå dit igår. Redan innan hade vi varit där och frågat när de öppnade för kvällen och fick till svar att de öppnade klockan 20, när siestan var över. Till tia, som skulle barnvakta, sa vi att vi ville gå ut vid 20 så att det blev lite tidigare den här gången. Jag kände mig nästan lite chilensk när jag fortfarande inte hade gjort mig iordning vid 20 men vid halvnio var jag så gott som klar och skulle bara ner och lämna Nora till Tia när Cristian mötte mig i dörren och sa att Tia just åkt till Zofri (köpcentrum 20 mnuters bilresa härifrån) för att köpa lite grejer. What?! Det var bara att acceptera situationen och inse att det här med bestämda tider är en stor kulturchock för mig.
Vid halvtio kom vi i alla fall iväg till restaurangen och glada i hågen gick vi till Casino Español (restaurangen)... Stängt! Det fanns ingen information om varför, det var ingen helgdag och siestan var över, men ändå kvarstod faktum: det var stängt. Jag blev faktiskt rätt snopen men vi skrattade båda två åt att det alltid blir fel trots god planering.
Vi gick till kvarterskrogen bredvid istället och jag blev genast på bättre humör nör kyparen kallade oss för 'jovenes' (ungdomar). Jorå, jag har blivit så gammal att jag uppskattar sånt. Vi beställde in en fantasisk ceviche till förrätt som är citronmarinerad rå fisk. Till huvudrätt fick jag en skosula som skule föreställa lax och Cristian åt någon orientalisk kötträtt som var betydligt godare än min skosula. Vi satt kvar och hade det riktigt trevligt när Tia ringde vid halvtolv och sa att Nora grät och var ledsen och Maya frågade efter sin pappa. Det var bara att kasta sig in i en taxi och åka hem igen. Nora hade somnat i Panchis famn men hulkade fortfarande i hennes famn, stackaren. Men när vi sagt godnatt och kommit upp till oss och hon fått amma så blev hon superglad igen och hoppade omkring i sängen och drog mig i håret. Hon är verkligen en riktig mammagris, gullungen.
Nu ska vi åka och äta lunch på la feria med abuela.
En Engströmare!
Nora har, från första stund, varit en riktig Engströmare. Hon är så otroligt lik mig och alla andra medlemmar i min familj och till skillnad från Maya så ser hon inte särskilt latinamerikansk ut. Mest tycker jag Nora liknar mig förstås, men hon är väldigt lik Magnus och Linda också.
Tänk att just jag fick ett sånt vackert barn. Igen.
Tänk att just jag fick ett sånt vackert barn. Igen.
Mayas dansuppvisning!
Maya hade sin dansuppvisning igår på el jardin. Vi var in i det sista osäkra på om hon verkligen skulle dansa eller inte för Maya låser sig när det är mycket folk som tittar på henne. Hon gjorde entré i sin klänning, tillsammans med de andra barnen i hennes ålder. Barnen har jobbat med ett projekt som handlat om folk och musik från Anderna och som avslutning på detta projekt klädde barnen upp sig i typiska kläder och dansade till musiken.
Maya såg så allvarlig ut och lite spänd medan hon spanade ut över publiken. Hon fick syn på Cristian och han fick en nick av henne men jag gömde mig för jag vet att en enda blick på mig kunde ha resulterat i 'men åh din dumma mamma du ska inte titta på mig nu vill jag inte dansa dumma dig du gör feeeeel'! När musiken startade så började Maya dansa, tjejerna har en dans och killarna en annan innan de förenas tillsammans mot slutet. När dansen var slut så blev Maya lite extra uppmärksammad när rektorn för förskolan presenterade Maya för alla föräldrar och berättade att hon är en utlänning som bor här i Chile och som på bara några dagar lärt sig den här dansen och då applåderade alla föräldrar lite extra för henne.
Sedan serverades det smakprov på mat som är typiskt för Anderna. Jag är svag för något som heter chumbeke, en kaka bakad på mjöl, citron och honung, så det åt jag. Men det fanns lite andra saker också som smakade gott och en del som inte alls var gott. Detta var ordnat av föräldrarna och vi bidrog med 'mango con leche', dvs mango mixat med mjölk och socker. Jag gillar inte mango men i denna kombon är det helt okej men jag föredrar platano con leche, (banan).
I två dagar nu har det gått hur bra som helst att lämna Maya så de är ett framsteg också. Cristian och jag kom överens om att om gråtandet fortsätter som det gjort, i flera veckor framöver, så får vi tänka om med förskolan. Då får hon vara hemma med oss istället. Men som det ser ut nu så blir hon kvar.
Stolt mamma med stolt dotter!
Maya såg så allvarlig ut och lite spänd medan hon spanade ut över publiken. Hon fick syn på Cristian och han fick en nick av henne men jag gömde mig för jag vet att en enda blick på mig kunde ha resulterat i 'men åh din dumma mamma du ska inte titta på mig nu vill jag inte dansa dumma dig du gör feeeeel'! När musiken startade så började Maya dansa, tjejerna har en dans och killarna en annan innan de förenas tillsammans mot slutet. När dansen var slut så blev Maya lite extra uppmärksammad när rektorn för förskolan presenterade Maya för alla föräldrar och berättade att hon är en utlänning som bor här i Chile och som på bara några dagar lärt sig den här dansen och då applåderade alla föräldrar lite extra för henne.
Sedan serverades det smakprov på mat som är typiskt för Anderna. Jag är svag för något som heter chumbeke, en kaka bakad på mjöl, citron och honung, så det åt jag. Men det fanns lite andra saker också som smakade gott och en del som inte alls var gott. Detta var ordnat av föräldrarna och vi bidrog med 'mango con leche', dvs mango mixat med mjölk och socker. Jag gillar inte mango men i denna kombon är det helt okej men jag föredrar platano con leche, (banan).
I två dagar nu har det gått hur bra som helst att lämna Maya så de är ett framsteg också. Cristian och jag kom överens om att om gråtandet fortsätter som det gjort, i flera veckor framöver, så får vi tänka om med förskolan. Då får hon vara hemma med oss istället. Men som det ser ut nu så blir hon kvar.
Stolt mamma med stolt dotter!
