Strömmen...
Strömmen gick just!
Vi var mitt uppe i frukostbestyren, jag satt på toaletten, Cristian käkade frukost och Maya kollade på TV när strömmen plötsligt gick. Vi kikade ut genom fönstret och såg några män arbeta och tänkte att de behövde stänga av strömmen en stund. Men sedan gick de och glömde sätta på strömmen igen så Cristian sprang efter och sa till. Vi fick då veta att vår hyresvärd struntat i att betala räkningarna så nu kapade de strömmen för oss... Ingen TV, datorn dör nu, Nintendot är oladdat osv.
Det ska bli spännande att se hur länge vi förblir strömlösa. Och nej, jag är inte förvånad.
Bebisdrömmar!
Inatt hade hon två lättare anfall som gick att stävja på en gång och nyss hade hon ett anfall under middagstuppluren. Hon liksom klättrade över hela mig och grät så häftigt att gråten inte ens kom fram, men hon gick att lugna fort nu också, och lade sig ner och sov vidare i sängen som om ingenting hänt...
Läkarbesök!
Lite bilder tagna med mobilen från stranden kommer här.
La Tirana!
Idag skulle dockorna/helgona ut på promenad och firas av folket och efter en mässa så lyftes de ut på kungatron en efter en, samtidigt som en speaker hetsade folket i högtalare och talade om vem som stod på tur och manade på oss att vinka och hälsa. Jag hyser den största respekt för folks tro men i mina ögon var det här helmärkligt och lite skrämmande. När Jesus bars ut, sittandes på ett jordklot, bärandes på sitt eviga kors med chileflaggan käckt draperad på hela skapelsen så blev jag också lite full i skratt vilket jag var ensam om. Folks skrattade förvisso men inte åt samma sak som jag antar jag. Men till skillnad från kyrkliga tillställningar i Sverige så är det mycket mer livfullt här och man skrattar och applåderar rätt mycket och så sjunger man mer.
Det var en kul dag ändå men nu är vi rätt trötta. Det var så otroligt varmt där borta, och trots att det bara ligger en timme bort från Iquique så är temperaturskillnaden stor. La Tirana ligger mitt ute i öknen och solen gassar på outhärdligt så vi har svettats rätt mycket och ätit mycket glass för att svalka oss vilket gjorde Maya nöjd. Dessutom blir man riktigt skitig av all sand så jag tog en välbehövlig dusch det första jag gjorde när jag kom hem. Nu äter jag upp den sista chokladen och Nora sitter här bredvid och övar pincettgreppet genom att plocka upp chokladflagorna som faller på golvet under mig. Hon ser lika nöjd och förvånad ut varje gång hon får in en smula choklad i munnen...
Världens gulligaste 4-åring! 
Notera Jesusbarnet i famnen på Maria. Kungakronan är självklart på.
Här kommer Jesus in och folk blir som tokiga och häller
ballonger och partyglitter på honom.
Cristian och Nora har sökt sig till skuggan.
Det blev en...
... boef bourguignon och det blev så himla gott, om jag får säga det själv (och det gör jag så gärna). Timjan fick jag aldrig tag i dock vilket är lite synd eftersom det passar så bra till denna rätt.
Nu sover Maya redan och Nora och jag har smaskat på smörgåsar med mycket smör. Smör är en hemlig last som jag har och båda mina tjejer verkar vara smittade. Nora ger ifrån sig ett njutningsfullt 'mmmmmmm' när hon får smör i munnen. Jag kan bara hålla med.
Det är ett äpple och inte en stor smörklump... Hehehe! 
Äpplet borta. Nora ledsen.
Konsten att laga mat i Chile!
Utbudet här är så torftigt. I stora matbutiken har man en hylla med 'internationell mat' och där hittar man tacos. Tacos?! Visserligen är det mexikanskt men jag tycker inte att det hör hemma på specialhyllan med internationell mat. Dessutom står det några dammiga paket med couscous och några paket nudlar. Det är allt. Vidare finns det knappt några ostar att få tag på, mer än ett par färdigskivade hårdostar. Jag har sett en enda grönmögelost och fetaost eller halloumi har jag inte sett. Kryddhyllan är totalt oinspirerande och bulgur, matvete och dylikt är bara att glömma. Ingen creme fraiche, grädden är vispad och tjock, ingen turkisk yoghurt. Bla bla bla.
Jag skulle gärna laga min fantastiska linsgryta med röd curry men röd curry finns inte att få tag på och inte heller röda linser... Jag tror det blir en burgundisk köttgryta istället med potatismos, inte så banbrytande kanske men gott. Men jag är också inne på att laga saffranscouscous med en Gambiansk (eller gambisk?) köttgryta smaksatt med jordnötssmör. Min familj kanske minns att jag bjöd på det på Lindas födelsedag? Dock behöver jag få receptet på det från Annas kokbok eftersom jag inte hittar det på nätet... Skype imorgon mamma?
Hälsorapport!
Jag kan i alla fall rapportera att Nora är frisk sedan två dagar. Utan antibiotika eller andra preparat mot förkylning och feber. Eller nu ljög jag, hon fick febernedsättande förstås. Det känns bra att hon är frisk och så känns det extra bra att vi fick rätt, dvs att kroppen inte behöver antibiotika för att bli frisk. Nästa tisdag har vi en läkartid för vägning och mätning. Jag oroar mig lite för att doktorn kommer att ifrågasätta vårt beslut att inte ge sockermjölken, eftersom mjölken är ordinerad av läkare. (Undrar hur mkt pengar Nestlé betalar läkarkåren för detta?) Jag vet ju att vi gör rätt, men jag oroar mig alltid för vad folk tycker och tänker och Cristian har lättare att skita i vad folk tycker.
Soligt idag så vi går nog till stranden innan el jardin. Puss å kram på er alla där hemma. Jag längtar verkligen hem nu...
Jag är och förblir en badkruka!
Förra gången vi var här strandade det en bläckfisk som såg skitläskig ut och som låg och sprutade vatten ur hålet på huvudet. Den dog också. Plus att havet var fullt av maneter som jag också är livrädd för. Jag föredrar helt ärligt en swimingpool.
Skadeglädjen är den enda sanna glädjen?
*Mohahahahaha*
Kulturkrockar vid sjukdomar!
Nora har fortfarande feber och familjen här är på oss och tycker att vi måste ta Nora till en doktor. Vi pratade lite vid lunchen idag om att vi ser väldigt olika på behandling vid sjukdom. Här i Chile är man, i mitt tycke, helt hysteriska när ett barn blir lite sjukt. Rosslar det lite i halsen så har barnet bronkit, rinner det lite ur näsan är barnet förkylt och vid feber kontaktar man doktorn för behandling. Dessutom undrade tia varför jag duschade Nora imorse för det ska man absolut inte göra när barnet har feber, men hon var finkänslig nog att fråga om man brukar göra så i Sverige vid feber.
Om Nora hade varit ett chilenskt barn så hade hon varit påpälsad med flera lager med kläder, raggsockor på fötterna, vicks på bröstet och fjättrad inomhus i 3 dagar plus att hon gått på antibiotika. Tia skulle bara veta att hon sitter i enbart body just nu på golvet... Här anser man att ett barn får feber om hon/han inte har strumpor på sig. Enligt svenska vårdguiden ska man klä barnet svalt...
I alla fall, vid lunchen så påpekade tia att hon tycker vi ska ta Nora till doktorn eftersom hon behöver antibiotika för att bli av med infektionen i halsen. Vi sa att hon inte alls behöver antibiotika (och vilken infektion? Hon rosslar till ibland och verkar inte ha ont och har ingen hosta!) och att vi vill avvakta och se vad som händer. Maya har fått en antibiotikakur en enda gång under sina 4 år, och då var hon verkligen sjuk och behövde det. Allt annat har hennes kropp klarat av själv och hon har en toppenhälsa. Tia, tycker såklart att vi är tokiga för här ger man antibiotika mot allt och då menar jag allt. T o m i förebyggande syfte. Du behöver inte ens ett recept utan du kan köpa det över disk bara på apoteket. Vi tog också upp att vi i Sverige är restriktiva med antibiotika eftersom det är en fråga om resistens också, men jag vet inte om tia köpte det. Hon tycker att vi gör fel och vi tycker att man gör fel här.
Nu bestämde vi ändå att vi ska boka tid för en kontroll hos en doktor imorgon eller övermorgon eftersom vi inte har något bvc här och det kan vara bra att veta att hon växer som hon ska. Jag hoppas bara att febern går över tills dess för annars kommer vi behöva sitta hos läkaren och skämmas eftersom läkarna har exakt samma uppfattning som alla andra här. H*n kommer att fråga om Nora har varit utan strumpor, varför vi inte sökt vård tidigare, om hon blivit kall och om hon dricker sin 'mjölk', dvs sockerlösningen med viktiga vitaminer. Eftersom vi inte gjort något 'rätt' så kommer vi stämplas som helt galna föräldrar.
Allt går verkligen stick i stäv med allt som jag är van vid och det är jobbigt att stå upp för mina åsikter när alla bara tycker att det är helt åt skogen galet.
Skräckscenario!
Jag kastade mig till slut efter sopborsten och krossade spindeln samtidigt som jag drog ut den ur lägenheten med kvasten och sopade ner den på undervåningen. Den rörde sig lite men dog efter någon sekund. Jag är fortfarande helt uppjagad och rädd.
Sjukstuga!
Maya kräktes 2 gånger igår och piggnade till efter det och var hungrig som en liten fågelunge. Hon sover dock fortfarande och klockan är över 10 på morgonen, så jag har inte kunnat fråga henne hur hon mår.
Klackarna i taket!
Kvällen bestod av mat, vin dans och ett överflöd av allt. Det är så roligt här eftersom alla dansar. Stora, tuffa karlar i cowboy-boots, rutig skjorta och hatt, svänger på höfterna hela natten lång. Och alla, och då menar jag alla, kan dansa (jag är ett udda inslag.) En tio försökte sig på styrdans med mig igår och hmm tjaaaa, vi skrattade i alla fall båda två när dansen var slut. Jag tycker att det blir så intimt när man dansar så där nära varandra så jag blir stel som en pinne. En av Cristians kusiner kom fram efteråt och sa att jag måste lära mig stegen... Jag tror jag ska be Cristian att öva med mig i smyg.
Idag är det ännu en fest för de som känner sig kallade, i det där cementhuset ute i öknen som vi åkte till för ett tag sedan. Jag sa igår att jag inte ville följa med till kusinernas protest och jag lovade att jag skulle tänka på saken. Men nu har jag fått en anledning att inte åka. Nora har feber (men är pigg) och Maya kräks (och är jättehängig.) Det blir en stillsam dag hemma i lugn och ro istället.
Från vänster: Tia Titta, kusin Patti och Tio Beto (som dansade med mig)
Det här tyckte alla att Nora skulle äta, men inte jag, så kycklingen
togs bort efter att bilden tagits
Någon mystisk dryck man dricker på nationaldagen. Chi cha heter
den och smakar väldigt sött.
Maya och Jorge Patricio i Chile-kläder
Argh!
Nora underlättar inte heller mitt humör genom att vägra äta maten som serveras, om det inte är bröstmjölk eller smör serverat på sked. (Hennes två favoriträtter.) Hon tar en tugga av allt, men tappar intresset på en gång efter det och kniper igen munnen och slår bort skeden när vi försöker. Jag kokade hemlagad välling igen till henne, men hon ville inte ha det den här gången heller. Maya gillade aldrig välling och Nora blir nog heller aldrig ett vällingbarn. Och när det kommer till kritan så tycker jag ju själv att det är uräckligt med välling, så jag vet inte varför jag ens serverar det. Jag minns hur äckligt jag tyckte det var med russinvälling på dagis när jag var liten. *ryser*
Imorgon är det Chiles nationaldag och folk springer redan omkring här i Chiles nationaldräkt. Det ska bli kul att se hur man firar nationaldagen här. (Och förhoppningsvis är mitt humör bättre imorgon.)
Ps: Jag har hemlängtan BIG TIME dessutom. Maya och jag gick pratade om vad vi saknade för mat där hemma. Maya saknar tomtegröt, blodpudding och kladdkaka med grädde. Jag saknar egentligen mest en kopp bryggkaffe. Men min egen kladdkaka till det vore inte så tokigt förstås.
Dansanta Maya!
Inför Chiles nationaldag den 18 september så hade Mayas förskola en dansuppvisning igen eftersom dans är en viktig del av kulturen här. Tio och tia gjorde i ordning Mayas traditionella kläder i vanlig ordning vilket egentligen bara får mig att känna mig som en sämre sorts mamma eftersom jag inte kan göra det åt henne. Vi skulle samlas klockan 11 idag så vi fick ställa klockan imorse för att hinna dit i tid och både Nora och Maya var morgongriniga! Våra morgonvanor här är verkligen annorlunda än i Sverige.
När det var dags för Mayas dansuppvisning så ledde tiorna fram barnen och ställde dem i rätt position och jag såg på Maya att hon inte var bekväm alls med att sitta där framför alla människor och just i det ögonblicket så tyckte jag så synd om henne och tyckte hon tvingades göra något som hon inte ville egentligen. Men när musiken började så tyckte jag ändå att det såg ut som om hon tyckte det var lite kul ändå.
Efter dansen så behövde Maya 'pysa lite' efter anspänningen, dvs bråka och skrika på mig. Men det är en annan historia...
Arga flickan!
Vilda bebin!
Det finns en anledning till att vi alltid försöker tajma in mat- och fikastunder när Nora sover. Hon har hela blöjan full av myror och far upp och ner, hit och dit, precis hela tiden...
En dementi!
El jardin!
Okej, varje enskild sak kostar inte så mycket men det blir större summor när man lägger ihop allt. Vi är inte direkt vana vid att det är så här i Sverige men tia säger att det är likadant överallt. Dels kostar det att ha barnen i skola och förskola och sedan behöver du köpa skoluniform och material själv för det står inte skolan för. På grund av detta så har inte alla råd att ha sina barn i förskolan eller skolan. När vi går omkring på marknader t. ex så ser man alltid massor av barn som leker bredvid sina föräldrars stånd eller mammor som sitter och ammar sina bebisar samtidigt som de försöker sälja gamla kläder eller leksaker. Föräldraledighet är en lyx här och de som har sådana arbeten att de kan vara föräldralediga får bara vara hemma i 3 månader med sina bebisar. Sedan börjar bebisen på förskola eller så anlitar man en nanny. (Vi har sett en bebis på förskolan här och både Cristian och jag tyckte det var hjärtskärande.)
Kanske dags att sluta klaga över struntsaker i vårt välfärdsSverige?
