Strömmen gick just!
Vi var mitt uppe i frukostbestyren, jag satt på toaletten, Cristian käkade frukost och Maya kollade på TV när strömmen plötsligt gick. Vi kikade ut genom fönstret och såg några män arbeta och tänkte att de behövde stänga av strömmen en stund. Men sedan gick de och glömde sätta på strömmen igen så Cristian sprang efter och sa till. Vi fick då veta att vår hyresvärd struntat i att betala räkningarna så nu kapade de strömmen för oss... Ingen TV, datorn dör nu, Nintendot är oladdat osv.
Det ska bli spännande att se hur länge vi förblir strömlösa. Och nej, jag är inte förvånad.
Bebisdrömmar!
Noras nattskräck har tagit ny fart igen. Jag kan inte låta bli att tycka att det är läskigt när hon vaknar med ett illvrål och ser ut som om hon försöker komma undan ett monster. För två nätter sedan fick hon ett anfall och grät så hon tappade andan och det gick inte att lugna ner henne alls. Det är lätt att tro att hon är vaken eftersom hon skriker och försöker 'komma undan' och ögonen är öppna men i själva verket sover hon riktigt djupt. Att tända lampan hjälper inte alls, utan det enda som hjälper är att hålla i henne och lugnt vyssja henne. Jag undrar vad en sådan liten bebis egentligen drömmer om som skrämmer henne så mycket? I den åldern har man ju inte varit med om så mycket mer smärtsamt än vaccinationer?
Inatt hade hon två lättare anfall som gick att stävja på en gång och nyss hade hon ett anfall under middagstuppluren. Hon liksom klättrade över hela mig och grät så häftigt att gråten inte ens kom fram, men hon gick att lugna fort nu också, och lade sig ner och sov vidare i sängen som om ingenting hänt...
Inatt hade hon två lättare anfall som gick att stävja på en gång och nyss hade hon ett anfall under middagstuppluren. Hon liksom klättrade över hela mig och grät så häftigt att gråten inte ens kom fram, men hon gick att lugna fort nu också, och lade sig ner och sov vidare i sängen som om ingenting hänt...
Läkarbesök!
Vi hade läkartid imorse vid 11 så vi fick ställa alarmet för att hinna i tid. Vi kom visserligen försent ändå, delvis eftersom jag blev stressad av ungarnas klädsel och hår och i sista sekunden kammade Noras Donald Trump-liknande frisyr om och om igen utan lyckat resultat. Men vi var åtminstone hela och rena och Nora skötte sig ypperligt. Hon bara log mot doktorn när han undersökte henne och vikten stannade på 10.5 kg. Jag trodde faktiskt att hon skulle väga mer eftersom hon känns som en sumobrottare när jag bär henne. Läkaren frågade om kosten och så vidare men gjorde inga stora ögon när jag sa att jag ammar fortfarande. Vi fick med oss järndroppar hem eftersom det tydligen är ngt man ger barn här och så ska vi tillbaka om en månad ungefär för att se om Nora går upp i vikt som hon ska, för nu hade han ju inga mått att gå på. Hon ser frisk ut, konstaterade han dock.
Lite bilder tagna med mobilen från stranden kommer här.
Lite bilder tagna med mobilen från stranden kommer här.
La Tirana!
Vi åkte iväg till La Tirana igen eftersom det var en liten festival där igen för att fira La Virgen del Carmen. Det är verkligen en märklig uppvisning i religion för oss som lever i ett sekulärt samhälle. Folk står och köar hur länge som helst för att komma in i kyrkan, som kan jämföras med ett plåtskjul, om man är van vid arkitektiska mästerverk som i Europa, och där inne står en samling illa gjorda 'dockor' som ska föreställa Jesus, Maria och några helgon. Folk blir helt rörda när de äntligen kommer fram till 'dockorna', en del börjar gråta, andra faller på knä och börjar be osv.
Idag skulle dockorna/helgona ut på promenad och firas av folket och efter en mässa så lyftes de ut på kungatron en efter en, samtidigt som en speaker hetsade folket i högtalare och talade om vem som stod på tur och manade på oss att vinka och hälsa. Jag hyser den största respekt för folks tro men i mina ögon var det här helmärkligt och lite skrämmande. När Jesus bars ut, sittandes på ett jordklot, bärandes på sitt eviga kors med chileflaggan käckt draperad på hela skapelsen så blev jag också lite full i skratt vilket jag var ensam om. Folks skrattade förvisso men inte åt samma sak som jag antar jag. Men till skillnad från kyrkliga tillställningar i Sverige så är det mycket mer livfullt här och man skrattar och applåderar rätt mycket och så sjunger man mer.
Det var en kul dag ändå men nu är vi rätt trötta. Det var så otroligt varmt där borta, och trots att det bara ligger en timme bort från Iquique så är temperaturskillnaden stor. La Tirana ligger mitt ute i öknen och solen gassar på outhärdligt så vi har svettats rätt mycket och ätit mycket glass för att svalka oss vilket gjorde Maya nöjd. Dessutom blir man riktigt skitig av all sand så jag tog en välbehövlig dusch det första jag gjorde när jag kom hem. Nu äter jag upp den sista chokladen och Nora sitter här bredvid och övar pincettgreppet genom att plocka upp chokladflagorna som faller på golvet under mig. Hon ser lika nöjd och förvånad ut varje gång hon får in en smula choklad i munnen...
Idag skulle dockorna/helgona ut på promenad och firas av folket och efter en mässa så lyftes de ut på kungatron en efter en, samtidigt som en speaker hetsade folket i högtalare och talade om vem som stod på tur och manade på oss att vinka och hälsa. Jag hyser den största respekt för folks tro men i mina ögon var det här helmärkligt och lite skrämmande. När Jesus bars ut, sittandes på ett jordklot, bärandes på sitt eviga kors med chileflaggan käckt draperad på hela skapelsen så blev jag också lite full i skratt vilket jag var ensam om. Folks skrattade förvisso men inte åt samma sak som jag antar jag. Men till skillnad från kyrkliga tillställningar i Sverige så är det mycket mer livfullt här och man skrattar och applåderar rätt mycket och så sjunger man mer.
Det var en kul dag ändå men nu är vi rätt trötta. Det var så otroligt varmt där borta, och trots att det bara ligger en timme bort från Iquique så är temperaturskillnaden stor. La Tirana ligger mitt ute i öknen och solen gassar på outhärdligt så vi har svettats rätt mycket och ätit mycket glass för att svalka oss vilket gjorde Maya nöjd. Dessutom blir man riktigt skitig av all sand så jag tog en välbehövlig dusch det första jag gjorde när jag kom hem. Nu äter jag upp den sista chokladen och Nora sitter här bredvid och övar pincettgreppet genom att plocka upp chokladflagorna som faller på golvet under mig. Hon ser lika nöjd och förvånad ut varje gång hon får in en smula choklad i munnen...
Världens gulligaste 4-åring! 
Notera Jesusbarnet i famnen på Maria. Kungakronan är självklart på.
Här kommer Jesus in och folk blir som tokiga och häller
ballonger och partyglitter på honom.
Cristian och Nora har sökt sig till skuggan.
Det blev en...
... boef bourguignon och det blev så himla gott, om jag får säga det själv (och det gör jag så gärna). Timjan fick jag aldrig tag i dock vilket är lite synd eftersom det passar så bra till denna rätt.
Nu sover Maya redan och Nora och jag har smaskat på smörgåsar med mycket smör. Smör är en hemlig last som jag har och båda mina tjejer verkar vara smittade. Nora ger ifrån sig ett njutningsfullt 'mmmmmmm' när hon får smör i munnen. Jag kan bara hålla med.
Det är ett äpple och inte en stor smörklump... Hehehe! 
Äpplet borta. Nora ledsen.
Konsten att laga mat i Chile!
Vi (jag) ska bjuda på mat imorgon igen och i Sverige hade jag inte haft några problem att komma på något spännande att bjuda på. Visserligen har jag inte svårt att komma på något här heller, men kruxet är att det inte finns rätt ingredienser. Jag har aldrig varit med om en så sluten matkultur som det är här. Jag skulle nästan säga att man är helt opåverkad av andra matkulturer även om det finns ett visst inslag av grannländernas matkultur förstås. I Sverige tycker jag att det går att få tag på spännande kryddor från världens alla hörn i närmsta matbutik och vi lagar mycket 'utländsk' mat, som thailändskt, indiskt, libanesiskt osv. Här lagar man samma mat dag ut och dag in och alla restauranger serverar också enbart chilensk husmanskost. Det är god mat, men jag tycker det är kul att prova nya rätter men det verkar jag vara ensam om här.
Utbudet här är så torftigt. I stora matbutiken har man en hylla med 'internationell mat' och där hittar man tacos. Tacos?! Visserligen är det mexikanskt men jag tycker inte att det hör hemma på specialhyllan med internationell mat. Dessutom står det några dammiga paket med couscous och några paket nudlar. Det är allt. Vidare finns det knappt några ostar att få tag på, mer än ett par färdigskivade hårdostar. Jag har sett en enda grönmögelost och fetaost eller halloumi har jag inte sett. Kryddhyllan är totalt oinspirerande och bulgur, matvete och dylikt är bara att glömma. Ingen creme fraiche, grädden är vispad och tjock, ingen turkisk yoghurt. Bla bla bla.
Jag skulle gärna laga min fantastiska linsgryta med röd curry men röd curry finns inte att få tag på och inte heller röda linser... Jag tror det blir en burgundisk köttgryta istället med potatismos, inte så banbrytande kanske men gott. Men jag är också inne på att laga saffranscouscous med en Gambiansk (eller gambisk?) köttgryta smaksatt med jordnötssmör. Min familj kanske minns att jag bjöd på det på Lindas födelsedag? Dock behöver jag få receptet på det från Annas kokbok eftersom jag inte hittar det på nätet... Skype imorgon mamma?
Utbudet här är så torftigt. I stora matbutiken har man en hylla med 'internationell mat' och där hittar man tacos. Tacos?! Visserligen är det mexikanskt men jag tycker inte att det hör hemma på specialhyllan med internationell mat. Dessutom står det några dammiga paket med couscous och några paket nudlar. Det är allt. Vidare finns det knappt några ostar att få tag på, mer än ett par färdigskivade hårdostar. Jag har sett en enda grönmögelost och fetaost eller halloumi har jag inte sett. Kryddhyllan är totalt oinspirerande och bulgur, matvete och dylikt är bara att glömma. Ingen creme fraiche, grädden är vispad och tjock, ingen turkisk yoghurt. Bla bla bla.
Jag skulle gärna laga min fantastiska linsgryta med röd curry men röd curry finns inte att få tag på och inte heller röda linser... Jag tror det blir en burgundisk köttgryta istället med potatismos, inte så banbrytande kanske men gott. Men jag är också inne på att laga saffranscouscous med en Gambiansk (eller gambisk?) köttgryta smaksatt med jordnötssmör. Min familj kanske minns att jag bjöd på det på Lindas födelsedag? Dock behöver jag få receptet på det från Annas kokbok eftersom jag inte hittar det på nätet... Skype imorgon mamma?
Hälsorapport!
Jag har bloggtorka och orkar inte komma på något att skriva om, och inte heller har det hänt något särskilt. Vardagen har ju smugit sig på även här och dagarna ser likadana ut och det är ju totalt oinspirerande att läsa om sådant i bloggen.
Jag kan i alla fall rapportera att Nora är frisk sedan två dagar. Utan antibiotika eller andra preparat mot förkylning och feber. Eller nu ljög jag, hon fick febernedsättande förstås. Det känns bra att hon är frisk och så känns det extra bra att vi fick rätt, dvs att kroppen inte behöver antibiotika för att bli frisk. Nästa tisdag har vi en läkartid för vägning och mätning. Jag oroar mig lite för att doktorn kommer att ifrågasätta vårt beslut att inte ge sockermjölken, eftersom mjölken är ordinerad av läkare. (Undrar hur mkt pengar Nestlé betalar läkarkåren för detta?) Jag vet ju att vi gör rätt, men jag oroar mig alltid för vad folk tycker och tänker och Cristian har lättare att skita i vad folk tycker.
Soligt idag så vi går nog till stranden innan el jardin. Puss å kram på er alla där hemma. Jag längtar verkligen hem nu...
Jag kan i alla fall rapportera att Nora är frisk sedan två dagar. Utan antibiotika eller andra preparat mot förkylning och feber. Eller nu ljög jag, hon fick febernedsättande förstås. Det känns bra att hon är frisk och så känns det extra bra att vi fick rätt, dvs att kroppen inte behöver antibiotika för att bli frisk. Nästa tisdag har vi en läkartid för vägning och mätning. Jag oroar mig lite för att doktorn kommer att ifrågasätta vårt beslut att inte ge sockermjölken, eftersom mjölken är ordinerad av läkare. (Undrar hur mkt pengar Nestlé betalar läkarkåren för detta?) Jag vet ju att vi gör rätt, men jag oroar mig alltid för vad folk tycker och tänker och Cristian har lättare att skita i vad folk tycker.
Soligt idag så vi går nog till stranden innan el jardin. Puss å kram på er alla där hemma. Jag längtar verkligen hem nu...
Jag är och förblir en badkruka!
Igår strandade det en kaskelottval på stranden här nedanför oss och det blev spiken i kistan för mig. Jag vet inte om jag kommer våga bada något alls när det dyker upp sådana där obehagliga saker ur vattnet... Jag var aldrig nere och såg den men Cristian och Maya åkte ner och det var ett stort pådrag för att försöka hjälpa den stackars valen tillbaka till vattnet. Cristian berättade att den låg och slog med fenan/stjärten... Tyvärr lyckades man aldrig få i den i vattnet igen så den dog där på stranden.
Förra gången vi var här strandade det en bläckfisk som såg skitläskig ut och som låg och sprutade vatten ur hålet på huvudet. Den dog också. Plus att havet var fullt av maneter som jag också är livrädd för. Jag föredrar helt ärligt en swimingpool.
Förra gången vi var här strandade det en bläckfisk som såg skitläskig ut och som låg och sprutade vatten ur hålet på huvudet. Den dog också. Plus att havet var fullt av maneter som jag också är livrädd för. Jag föredrar helt ärligt en swimingpool.
Skadeglädjen är den enda sanna glädjen?
Det är inte så tokigt ändå att vakna till strålande sol och bara knata ner till en härlig dag på stranden, när jag vet att hösten och kylan kommit till Sverige.
*Mohahahahaha*
*Mohahahahaha*
Kulturkrockar vid sjukdomar!
Nora har fortfarande feber och familjen här är på oss och tycker att vi måste ta Nora till en doktor. Vi pratade lite vid lunchen idag om att vi ser väldigt olika på behandling vid sjukdom. Här i Chile är man, i mitt tycke, helt hysteriska när ett barn blir lite sjukt. Rosslar det lite i halsen så har barnet bronkit, rinner det lite ur näsan är barnet förkylt och vid feber kontaktar man doktorn för behandling. Dessutom undrade tia varför jag duschade Nora imorse för det ska man absolut inte göra när barnet har feber, men hon var finkänslig nog att fråga om man brukar göra så i Sverige vid feber.
Om Nora hade varit ett chilenskt barn så hade hon varit påpälsad med flera lager med kläder, raggsockor på fötterna, vicks på bröstet och fjättrad inomhus i 3 dagar plus att hon gått på antibiotika. Tia skulle bara veta att hon sitter i enbart body just nu på golvet... Här anser man att ett barn får feber om hon/han inte har strumpor på sig. Enligt svenska vårdguiden ska man klä barnet svalt...
I alla fall, vid lunchen så påpekade tia att hon tycker vi ska ta Nora till doktorn eftersom hon behöver antibiotika för att bli av med infektionen i halsen. Vi sa att hon inte alls behöver antibiotika (och vilken infektion? Hon rosslar till ibland och verkar inte ha ont och har ingen hosta!) och att vi vill avvakta och se vad som händer. Maya har fått en antibiotikakur en enda gång under sina 4 år, och då var hon verkligen sjuk och behövde det. Allt annat har hennes kropp klarat av själv och hon har en toppenhälsa. Tia, tycker såklart att vi är tokiga för här ger man antibiotika mot allt och då menar jag allt. T o m i förebyggande syfte. Du behöver inte ens ett recept utan du kan köpa det över disk bara på apoteket. Vi tog också upp att vi i Sverige är restriktiva med antibiotika eftersom det är en fråga om resistens också, men jag vet inte om tia köpte det. Hon tycker att vi gör fel och vi tycker att man gör fel här.
Nu bestämde vi ändå att vi ska boka tid för en kontroll hos en doktor imorgon eller övermorgon eftersom vi inte har något bvc här och det kan vara bra att veta att hon växer som hon ska. Jag hoppas bara att febern går över tills dess för annars kommer vi behöva sitta hos läkaren och skämmas eftersom läkarna har exakt samma uppfattning som alla andra här. H*n kommer att fråga om Nora har varit utan strumpor, varför vi inte sökt vård tidigare, om hon blivit kall och om hon dricker sin 'mjölk', dvs sockerlösningen med viktiga vitaminer. Eftersom vi inte gjort något 'rätt' så kommer vi stämplas som helt galna föräldrar.
Allt går verkligen stick i stäv med allt som jag är van vid och det är jobbigt att stå upp för mina åsikter när alla bara tycker att det är helt åt skogen galet.
Skräckscenario!
Jag såg precis döden i vitögat! En enorm spindel låg på golvet och det är möjligt att det var en ofarlig art men den kan lika gärna ha varit en giftig, så jag blev livrädd på en bråkdels sekund. Cristian spelar fotboll, Maya är i duschen och om jag skulle få med mig båda ungarna snabbt till tio och tia så skulle spindeln hinna gömma sig innan tio/a kom hit för att döda den. Allt hängde på mig alltså och jag hatar spindlar. Jag ryser bara jag ser bilden av den nu. Tack och lov var Nora i barnsängen men hon var sur över det så jag hade precis tänkt att sätta ner henne på golvet så hon skulle få krypa omkring istället. Tänk om jag gjort det och hon hade stoppat spindeln i munnen, eftersom hon stoppar minsta brödsmula i munnen just nu?!
Jag kastade mig till slut efter sopborsten och krossade spindeln samtidigt som jag drog ut den ur lägenheten med kvasten och sopade ner den på undervåningen. Den rörde sig lite men dog efter någon sekund. Jag är fortfarande helt uppjagad och rädd.
Jag kastade mig till slut efter sopborsten och krossade spindeln samtidigt som jag drog ut den ur lägenheten med kvasten och sopade ner den på undervåningen. Den rörde sig lite men dog efter någon sekund. Jag är fortfarande helt uppjagad och rädd.
Sjukstuga!
Nora hade över 40 graders feber i natt och nu på morgonkvisten över 39. Allmäntillståndet hos henne är dock gott och hon ammar bra men hon har svårt att komma till ro för sömn. Igår sov hon endast 20 minuter under hela dagen mot hennes vanliga 2-2.5 timmar. Inga nya tänder syns, ingen hosta eller rinnande näsa heller än så länge. Återstår att se hur detta utvecklas. Just nu sitter hon i sängen och vinkar 'hej' till mig och piper så jag tolkar det som om hon försöker säga att jag ska avsluta frukosten och komma till henne...
Maya kräktes 2 gånger igår och piggnade till efter det och var hungrig som en liten fågelunge. Hon sover dock fortfarande och klockan är över 10 på morgonen, så jag har inte kunnat fråga henne hur hon mår.
Maya kräktes 2 gånger igår och piggnade till efter det och var hungrig som en liten fågelunge. Hon sover dock fortfarande och klockan är över 10 på morgonen, så jag har inte kunnat fråga henne hur hon mår.
Klackarna i taket!
Oj, vad kul det var igår. Jag var förstås den första att lämna festen och med svenska mått mätt, så höll jag ut väldigt länge med tanke på att jag nattammar min bebis fortfarande. Jag gick tjugo i två på natten och alla tyckte såklart att jag gick jättetidigt! Jag försökte förklara att jag faktiskt är den enda där som har en bebis och att jag måste orka vara mamma dagen efter också, men jag tror inte att de förstod poängen i det jag sa.
Kvällen bestod av mat, vin dans och ett överflöd av allt. Det är så roligt här eftersom alla dansar. Stora, tuffa karlar i cowboy-boots, rutig skjorta och hatt, svänger på höfterna hela natten lång. Och alla, och då menar jag alla, kan dansa (jag är ett udda inslag.) En tio försökte sig på styrdans med mig igår och hmm tjaaaa, vi skrattade i alla fall båda två när dansen var slut. Jag tycker att det blir så intimt när man dansar så där nära varandra så jag blir stel som en pinne. En av Cristians kusiner kom fram efteråt och sa att jag måste lära mig stegen... Jag tror jag ska be Cristian att öva med mig i smyg.
Idag är det ännu en fest för de som känner sig kallade, i det där cementhuset ute i öknen som vi åkte till för ett tag sedan. Jag sa igår att jag inte ville följa med till kusinernas protest och jag lovade att jag skulle tänka på saken. Men nu har jag fått en anledning att inte åka. Nora har feber (men är pigg) och Maya kräks (och är jättehängig.) Det blir en stillsam dag hemma i lugn och ro istället.
Från vänster: Tia Titta, kusin Patti och Tio Beto (som dansade med mig)
Det här tyckte alla att Nora skulle äta, men inte jag, så kycklingen
togs bort efter att bilden tagits
Någon mystisk dryck man dricker på nationaldagen. Chi cha heter
den och smakar väldigt sött.
Maya och Jorge Patricio i Chile-kläder
Kvällen bestod av mat, vin dans och ett överflöd av allt. Det är så roligt här eftersom alla dansar. Stora, tuffa karlar i cowboy-boots, rutig skjorta och hatt, svänger på höfterna hela natten lång. Och alla, och då menar jag alla, kan dansa (jag är ett udda inslag.) En tio försökte sig på styrdans med mig igår och hmm tjaaaa, vi skrattade i alla fall båda två när dansen var slut. Jag tycker att det blir så intimt när man dansar så där nära varandra så jag blir stel som en pinne. En av Cristians kusiner kom fram efteråt och sa att jag måste lära mig stegen... Jag tror jag ska be Cristian att öva med mig i smyg.
Idag är det ännu en fest för de som känner sig kallade, i det där cementhuset ute i öknen som vi åkte till för ett tag sedan. Jag sa igår att jag inte ville följa med till kusinernas protest och jag lovade att jag skulle tänka på saken. Men nu har jag fått en anledning att inte åka. Nora har feber (men är pigg) och Maya kräks (och är jättehängig.) Det blir en stillsam dag hemma i lugn och ro istället.
Från vänster: Tia Titta, kusin Patti och Tio Beto (som dansade med mig)
Det här tyckte alla att Nora skulle äta, men inte jag, så kycklingen
togs bort efter att bilden tagits
Någon mystisk dryck man dricker på nationaldagen. Chi cha heter
den och smakar väldigt sött.
Maya och Jorge Patricio i Chile-kläder
Argh!
Jag har precis haft ett raseriutbrott på Maya 'FRÖKEN MISSNÖJD' Mardones. Hon och jag promenerade till affären medan Nora sov i vagnen och gick och småpratade och jag tyckte det kändes bra att ge Maya lite kvalitetstid med sin mamma. För att mysa till det lite extra lät jag henne köpa ett paket kakor som vi fikade med när vi kom hem. Allt var frid och fröjd tills jag sa att det räckte med kakor och stoppade undan paketet. På en sekund förvandlas Maya till en skrikande mistlur som kastar kakan hon har kvar i golvet så den smulas sönder, vilket leder till att hon skriker ännu mer. Mellan skriken hotade hon med att skrika ännu mer om jag inte tog fram kakorna igen, vilket jag inte gjorde, och sedan stod vi och skrek på varandra ett tag, den ena värre än den andra. Hon vill i alla fall ha en ny mamma, sa hon, så om någon känner sig manad..?
Nora underlättar inte heller mitt humör genom att vägra äta maten som serveras, om det inte är bröstmjölk eller smör serverat på sked. (Hennes två favoriträtter.) Hon tar en tugga av allt, men tappar intresset på en gång efter det och kniper igen munnen och slår bort skeden när vi försöker. Jag kokade hemlagad välling igen till henne, men hon ville inte ha det den här gången heller. Maya gillade aldrig välling och Nora blir nog heller aldrig ett vällingbarn. Och när det kommer till kritan så tycker jag ju själv att det är uräckligt med välling, så jag vet inte varför jag ens serverar det. Jag minns hur äckligt jag tyckte det var med russinvälling på dagis när jag var liten. *ryser*
Imorgon är det Chiles nationaldag och folk springer redan omkring här i Chiles nationaldräkt. Det ska bli kul att se hur man firar nationaldagen här. (Och förhoppningsvis är mitt humör bättre imorgon.)
Ps: Jag har hemlängtan BIG TIME dessutom. Maya och jag gick pratade om vad vi saknade för mat där hemma. Maya saknar tomtegröt, blodpudding och kladdkaka med grädde. Jag saknar egentligen mest en kopp bryggkaffe. Men min egen kladdkaka till det vore inte så tokigt förstås.
Nora underlättar inte heller mitt humör genom att vägra äta maten som serveras, om det inte är bröstmjölk eller smör serverat på sked. (Hennes två favoriträtter.) Hon tar en tugga av allt, men tappar intresset på en gång efter det och kniper igen munnen och slår bort skeden när vi försöker. Jag kokade hemlagad välling igen till henne, men hon ville inte ha det den här gången heller. Maya gillade aldrig välling och Nora blir nog heller aldrig ett vällingbarn. Och när det kommer till kritan så tycker jag ju själv att det är uräckligt med välling, så jag vet inte varför jag ens serverar det. Jag minns hur äckligt jag tyckte det var med russinvälling på dagis när jag var liten. *ryser*
Imorgon är det Chiles nationaldag och folk springer redan omkring här i Chiles nationaldräkt. Det ska bli kul att se hur man firar nationaldagen här. (Och förhoppningsvis är mitt humör bättre imorgon.)
Ps: Jag har hemlängtan BIG TIME dessutom. Maya och jag gick pratade om vad vi saknade för mat där hemma. Maya saknar tomtegröt, blodpudding och kladdkaka med grädde. Jag saknar egentligen mest en kopp bryggkaffe. Men min egen kladdkaka till det vore inte så tokigt förstås.
Dansanta Maya!
Inför Chiles nationaldag den 18 september så hade Mayas förskola en dansuppvisning igen eftersom dans är en viktig del av kulturen här. Tio och tia gjorde i ordning Mayas traditionella kläder i vanlig ordning vilket egentligen bara får mig att känna mig som en sämre sorts mamma eftersom jag inte kan göra det åt henne. Vi skulle samlas klockan 11 idag så vi fick ställa klockan imorse för att hinna dit i tid och både Nora och Maya var morgongriniga! Våra morgonvanor här är verkligen annorlunda än i Sverige.
När det var dags för Mayas dansuppvisning så ledde tiorna fram barnen och ställde dem i rätt position och jag såg på Maya att hon inte var bekväm alls med att sitta där framför alla människor och just i det ögonblicket så tyckte jag så synd om henne och tyckte hon tvingades göra något som hon inte ville egentligen. Men när musiken började så tyckte jag ändå att det såg ut som om hon tyckte det var lite kul ändå.
Efter dansen så behövde Maya 'pysa lite' efter anspänningen, dvs bråka och skrika på mig. Men det är en annan historia...
Arga flickan!
Maya fick en ansiktsmålning i söndags som inte rikigt ville låta sig tvättas bort vilket resulterade i att hon gick omkring och såg högröd och förbannad ut hela kvällen. Jag mitt dumma nöt kunde inte hålla mig för skratt och sedan var cirkusen igång med 'dumma mamma'. Men hon såg för kul ut!
Vilda bebin!
Det finns en anledning till att vi alltid försöker tajma in mat- och fikastunder när Nora sover. Hon har hela blöjan full av myror och far upp och ner, hit och dit, precis hela tiden...
En dementi!
Det var inte alls 12 stycken presenter som vi behövde köpa till förskolan. Det var 24!
El jardin!
Vi fick hem en lapp från förskolan i fredags. En av många, det vill säga. Vi föräldrar ska ta med material till barnen som de ska jobba med på förskolan. Veckan innan det fick vi en lapp där vi ombads ta med kyckling, eftersom de skulle göra grillspett till barnen. Veckan innan det skulle vi ta med mango con leche och veckan innan det kakor och veckan innan det.... osv osv. Nu på onsdag ska vi dessutom ta med 12 presenter eftersom det ska vara presentutdelning.
Okej, varje enskild sak kostar inte så mycket men det blir större summor när man lägger ihop allt. Vi är inte direkt vana vid att det är så här i Sverige men tia säger att det är likadant överallt. Dels kostar det att ha barnen i skola och förskola och sedan behöver du köpa skoluniform och material själv för det står inte skolan för. På grund av detta så har inte alla råd att ha sina barn i förskolan eller skolan. När vi går omkring på marknader t. ex så ser man alltid massor av barn som leker bredvid sina föräldrars stånd eller mammor som sitter och ammar sina bebisar samtidigt som de försöker sälja gamla kläder eller leksaker. Föräldraledighet är en lyx här och de som har sådana arbeten att de kan vara föräldralediga får bara vara hemma i 3 månader med sina bebisar. Sedan börjar bebisen på förskola eller så anlitar man en nanny. (Vi har sett en bebis på förskolan här och både Cristian och jag tyckte det var hjärtskärande.)
Kanske dags att sluta klaga över struntsaker i vårt välfärdsSverige?
Okej, varje enskild sak kostar inte så mycket men det blir större summor när man lägger ihop allt. Vi är inte direkt vana vid att det är så här i Sverige men tia säger att det är likadant överallt. Dels kostar det att ha barnen i skola och förskola och sedan behöver du köpa skoluniform och material själv för det står inte skolan för. På grund av detta så har inte alla råd att ha sina barn i förskolan eller skolan. När vi går omkring på marknader t. ex så ser man alltid massor av barn som leker bredvid sina föräldrars stånd eller mammor som sitter och ammar sina bebisar samtidigt som de försöker sälja gamla kläder eller leksaker. Föräldraledighet är en lyx här och de som har sådana arbeten att de kan vara föräldralediga får bara vara hemma i 3 månader med sina bebisar. Sedan börjar bebisen på förskola eller så anlitar man en nanny. (Vi har sett en bebis på förskolan här och både Cristian och jag tyckte det var hjärtskärande.)
Kanske dags att sluta klaga över struntsaker i vårt välfärdsSverige?
Mitt geni!
Nora kan:
1: Säga 'TITTA'
2: Stå själv (om än något svajigt)
3: Pussas (och slåss när andan faller på)
Här står hon ofta och tränar rasbenen...
...och blir så här mallig när hon lyckas stå utan att hålla i sig!
------------------------------------------BONUS-----------------------------------------
Hon kan också borsta tänderna (de 2 hon har) och spexa för oss. Samtidigt! 
Maya och draken!
Vilken underbar dag vi har haft! Det märks att vintern börjar försvinna och sommaren tar över mer och mer. Vi började med att åka till 'terminal', en marknad med allt du kan tänka dig. Loppmarknad, järnhandel, kläder, frisörer, piñatas, mibiltelefoner med mera, allt i en enda salig röra. Nora behövde lite nya byxor och så även Cristian.
Sen åkte vi hem igen och åt lunch hos tia Sandra med familj innan vi drog till stranden. Maya har varit intresserad av att flyga drake eftersom det är en vanlig sysselsättning hos barn här. Så idag slog vi till och köpte en till henne, men jag tror att det var jag och Cristian som tyckte det var roligast i slutändan. Det var härligt att bara sitta på stranden och se på alla människor i alla åldrar som uppehöll sig där. Några låg och sov, andra solade, spelade fotboll, joggade, lekte etc, och alla njöt av solen.
Det är drakar och inte fåglar som seglar i luften!
Sen åkte vi hem igen och åt lunch hos tia Sandra med familj innan vi drog till stranden. Maya har varit intresserad av att flyga drake eftersom det är en vanlig sysselsättning hos barn här. Så idag slog vi till och köpte en till henne, men jag tror att det var jag och Cristian som tyckte det var roligast i slutändan. Det var härligt att bara sitta på stranden och se på alla människor i alla åldrar som uppehöll sig där. Några låg och sov, andra solade, spelade fotboll, joggade, lekte etc, och alla njöt av solen.
Det är drakar och inte fåglar som seglar i luften!
Att leva i storfamilj!
I Sverige anses det normalt att försöka fixa eget boende ganska omgående efter gymnasiet och om plånboken tillåter. Här i Chile skulle nog det anses rätt onormalt. Här bor man hemma med föräldrarna länge och flyttar gör man kanske först när man gift sig och inte ens då är det säkert att man flyttar. Den nya mannen/hustrun kanske flyttar in hos föräldrarna, istället för att skaffa eget. Eller så bygger man en ovanvåning på föräldrarnas hus och bor där, vilket kanske är det vanligaste. Familjen är allt här och man har stor respekt för sina föräldrar.
Det är inte enbart sentimentala anledningar till att man vill bo nära sina föräldrar/svärföräldrar. Den äldre generationen består av hemmafruar och den nya generationen kvinnor yrkesarbetar. Någon måste alltså ta hand om barnen när mammorna jobbar (jag skriver mammorna för papporna här behöver inte bekymra sig om detta då barnen är mammans uppgift). Man kan ha sina barn på förskola men den slutar vid 19 senast och här slutar man jobbet först vid 20-21 eller ännu senare. Det är då mamma/svärmodern dyker upp och hämtar sitt barnbarn och när mamman och pappan kommer hem från sitt jobb äter man kvällsvard tillsammans.
Jag skojade lite med Cristian igår och frågade om vi inte skulle prata med mamma och pappa om att flytta in på övervåningen i deras hus. Hysta in ett kök bara så är det klart för oss. Viktor kan väl sova under trappan med hunden Svante istället?
Det är inte enbart sentimentala anledningar till att man vill bo nära sina föräldrar/svärföräldrar. Den äldre generationen består av hemmafruar och den nya generationen kvinnor yrkesarbetar. Någon måste alltså ta hand om barnen när mammorna jobbar (jag skriver mammorna för papporna här behöver inte bekymra sig om detta då barnen är mammans uppgift). Man kan ha sina barn på förskola men den slutar vid 19 senast och här slutar man jobbet först vid 20-21 eller ännu senare. Det är då mamma/svärmodern dyker upp och hämtar sitt barnbarn och när mamman och pappan kommer hem från sitt jobb äter man kvällsvard tillsammans.
Jag skojade lite med Cristian igår och frågade om vi inte skulle prata med mamma och pappa om att flytta in på övervåningen i deras hus. Hysta in ett kök bara så är det klart för oss. Viktor kan väl sova under trappan med hunden Svante istället?
Slarv!
Något som jag finner väldigt irriterande här är att allting görs halvdåligt/halvbra och går någonting sönder i det offentliga rummet förblir det trasigt för ingen bryr sig om att fixa det. Just nu håller man på med en omfattande upprustning av trottoarerna här i området. Ser man till att det blir ordentligt gjort? Nej! På flera ställen har man inte brytt sig om att skydda cementen ordentligt så folk och hundar har lämnat stora fotavtryck efter sig. Dessutom har man inte 'lappat ihop trottoaren med vägen så det är stora glapp emellan dem, vilket är hopplöst när man kommer med barnvagn. Fult är det också.
Igår när Cristian och jag var inne i stan och drack kaffe föll en dam handlöst på gatan och slog sig riktigt ordentligt. Varför? Jo, för det var ett stort hål mitt i gatan. Jag har också varit på väg att trilla flera gånger eftersom gatorna ofta är buckliga och har man inte ögonen med sig så snubblar man.
Igår när Cristian och jag var inne i stan och drack kaffe föll en dam handlöst på gatan och slog sig riktigt ordentligt. Varför? Jo, för det var ett stort hål mitt i gatan. Jag har också varit på väg att trilla flera gånger eftersom gatorna ofta är buckliga och har man inte ögonen med sig så snubblar man.
Min maskulina dotter!
Vi börjar vänja oss vid att alla här i Chile tror att Nora är en pojke. Okej, om hon är klädd i rosa från topp till tå så trillar poletten ner men är hon klädd i byxa och lila tröja t.ex så gissar folk på pojke på en gång. Trots att vi har satt upp håret på henne i en liten tofs.
Idag när vi var och drack kaffe så kom servitrisen fram och undrade försiktigt om Nora var en pojke eller flicka. Där satt hon i klänning och strumpbyxor med en rosa kofta över... Det blir ju nästan löjligt.
Jag börjar undra om hon ser väldigt pojkig ut? Förstå mig rätt, jag blir inte det minsta stött för det är inte så lätt att se alltid. Men det är liksom minst en person om dagen som kallar Nora för 'lilla pojken'.
Dagens outfit
Idag när vi var och drack kaffe så kom servitrisen fram och undrade försiktigt om Nora var en pojke eller flicka. Där satt hon i klänning och strumpbyxor med en rosa kofta över... Det blir ju nästan löjligt.
Jag börjar undra om hon ser väldigt pojkig ut? Förstå mig rätt, jag blir inte det minsta stött för det är inte så lätt att se alltid. Men det är liksom minst en person om dagen som kallar Nora för 'lilla pojken'.
Dagens outfit
Jag läser...
...en så himla bra bok just nu, Skumtimmen av Johan Theorin. Den är så spännande att jag inte kan lägga den ifrån mig och jag tycker att Nora ska ta en låååång tupplur så jag kan få ge mig hän åt boken. Det tycker inte hon. Jag har t o m gjort mig till och gjort hemmagjord välling åt henne som jag tänkte att hon skulle älska. Det gjorde hon inte.
Igår däremot, slog Nora till och sov i över fyra timmar på kvällen! Var jag nöjd då? Nej, istället oroade jag mig konstant och undrade varför hon sov så länge. Efter tre timmar lyfte jag över henne till tia och tio för att titta på matchen där men Nora vaknade inte ens när Chile gjorde mål och jublet var öronbedövande. Jag kunde inte slappna av för fem öre utan gick bara och ville att hon skulle vakna så jag fick se att hon mådde bra. Jag var t o m inne och puttade lite på henne utan resultat. Vid 22 på kvällen vaknade hon till slut och var nöjd och glad i en timme innan hon somnade för kvällen igen. Jag antar att hon bara var väldigt trött och jag fattar inte varför jag jämt ska oroa mig för barnen, när det inte ens finns skäl för det..?
Nu ska vi gå och lägga oss och jag kommer snart att få veta hur boken slutar äntligen. Ni som inte läst denna bok: spring och köp den!
Igår däremot, slog Nora till och sov i över fyra timmar på kvällen! Var jag nöjd då? Nej, istället oroade jag mig konstant och undrade varför hon sov så länge. Efter tre timmar lyfte jag över henne till tia och tio för att titta på matchen där men Nora vaknade inte ens när Chile gjorde mål och jublet var öronbedövande. Jag kunde inte slappna av för fem öre utan gick bara och ville att hon skulle vakna så jag fick se att hon mådde bra. Jag var t o m inne och puttade lite på henne utan resultat. Vid 22 på kvällen vaknade hon till slut och var nöjd och glad i en timme innan hon somnade för kvällen igen. Jag antar att hon bara var väldigt trött och jag fattar inte varför jag jämt ska oroa mig för barnen, när det inte ens finns skäl för det..?
Nu ska vi gå och lägga oss och jag kommer snart att få veta hur boken slutar äntligen. Ni som inte läst denna bok: spring och köp den!
Postsemester...
... och allt käns tråkigt. Igår genomled jag den tråkigaste dagen i mitt liv tror jag. Nora sjuk och jag var vissen så vi höll oss inne i denna klaustrofobiska lägenhet nästan hela dagen. Nora sov midag oroligt så jag var fjättrad i sängen med 'mjölkmaskinerna' redo för att var femte minut natta om henne. Jag var så uttråkad på kvällen att jag bara ville sova så att dagen någon gång skulle ta slut.
Idag vaknade jag upp till strålande sol och då känns allt lite lättare. En snabbis ner till stranden har vi hunnit med också och Cristian och Maya är kvar där ännu och spelar fotboll. Nora har sovit hyfsat och jag med så jag är lite utvilad. Några nya pulgasbett förstås men jag börjar vänja mig och försöker tänka på dem som myggbett. Men myggor är enklare att ha att göra med eftersom de hörs när de kommer, är långsammare och suger endast en gång. Pulgas är tysta, hoppar blixtsnabbt och rör sig på marken/golvet så man inte ser dem och suger flera gånger vilket resulterar i flera bett. Jag ska spreja idag igen tror jag för jag har fem bett på axeln nu, ett mellan skinkorna (!) och ca 7 på benen.
Nu står Nora i fängelset, högröd i ansiktet och stirrar på mig och ger ifrån sig korta illskrik som bara kan tolkas som 'KOM OCH PLOCKA UPP MIG!!!'.
PS: Ikväll spelar Chile mot Brasilien och alla laddar för FIESTA. (Även om Chile lär åka på stryk...)
Idag vaknade jag upp till strålande sol och då känns allt lite lättare. En snabbis ner till stranden har vi hunnit med också och Cristian och Maya är kvar där ännu och spelar fotboll. Nora har sovit hyfsat och jag med så jag är lite utvilad. Några nya pulgasbett förstås men jag börjar vänja mig och försöker tänka på dem som myggbett. Men myggor är enklare att ha att göra med eftersom de hörs när de kommer, är långsammare och suger endast en gång. Pulgas är tysta, hoppar blixtsnabbt och rör sig på marken/golvet så man inte ser dem och suger flera gånger vilket resulterar i flera bett. Jag ska spreja idag igen tror jag för jag har fem bett på axeln nu, ett mellan skinkorna (!) och ca 7 på benen.
Nu står Nora i fängelset, högröd i ansiktet och stirrar på mig och ger ifrån sig korta illskrik som bara kan tolkas som 'KOM OCH PLOCKA UPP MIG!!!'.
PS: Ikväll spelar Chile mot Brasilien och alla laddar för FIESTA. (Även om Chile lär åka på stryk...)
En sån där dag!
Jag dras fortfarande med magproblem sedan Peru, det vittnar antalet brådskande toalettbesök om. Antagligen är det vanlig turistmage jag dras med men det kan vara nog så jobbigt. Igår åt jag dessutom bönor till både lunch och kvällsmat vilket typ var det värsta jag kunde göra för min mage. Jag fick bosätta mig på toan igen och somnade med magkramper. Känner av det idag också och illamåendet är här igen.
Som grädde på moset har jag sovit i ungefär fem minuter i natt, åtminstone känns det som det, så jag har nerverna utanpå idag. Allt Känns Jobbigt.
Som grädde på moset har jag sovit i ungefär fem minuter i natt, åtminstone känns det som det, så jag har nerverna utanpå idag. Allt Känns Jobbigt.
Åh, vilken natt!
Det är inte ofta nätterna med Nora är jobbiga men i natt har det faktiskt varit en sådan natt. Hon har maratonammat och svettats (mer än vanligt) av febern och just nu känns det som om jag sovit 5 minuter ungefär. Jag sitter och fantiserar om att jag ska ta en tupplur senare med Nora trots att jag vet att jag inte kommer att göra det. Dels för att det tar flera timmar för mig att slappna av så pass mycket att jag kan somna på dagarna, dels för att jag brukar piggna till ändå.
Än så länge har ingen ny tand behagat dyka upp heller men hon bits rätt mycket så misstanken kvarstår.
Än så länge har ingen ny tand behagat dyka upp heller men hon bits rätt mycket så misstanken kvarstår.
Tyvärr mamma,
du kan börja oroa dig igen för Nora har fått feber. Jag hoppas att det är tänder på gång och inget annat. Än så länge har hon bara två tänder så jag tycker ju att det börjar bli dags för några till.
Trollungar!
Att vara mån om sitt yttre är mycket viktigt här. Hur ens barn ser ut speglar en som förälder och om de ser ovårdade ut så anses man vara lite slafsig/konstig som förälder. Hemma i Sverige brukade jag låta Maya gå till förskolan med kläder som hon plockat ihop själv och med oborstat utslaget hår. Naturligtvis såg jag också att hon inte såg riktigt klok ut ibland men det har sin charm också. I början här lät jag Maya köra samma race som i Sverige men jag förstod rätt snabbt att man tyckte att hon såg ovårdad ut. När hon kom hem från förskolan hade någon borstat och satt upp hennes hår och dessutom skvätt lite parfym på henne! Jo, man använder parfym på barnen här. Speciella barnparfymer, t o m på bebisar, vilket är OBEGRIPLIGT eftersom bebisar luktar så underbart gott naturligt.
Så nu har jag tagit fajten med Maya (hon skriker så fort jag plockar fram borsten) och förklarat för henne att här i Chile är det viktigt att borsta håret och ha det i tofs eller fläta och att hon inte kan ha en illrosa tröja till röda tights och en sjömansklänning över det. Men jag har lovat henne att hon ska få plocka ut sina kläder själv när vi kommer till Sverige igen.
En välvårdad flicka på väg till förskolan.
En ovårdad flicka med hår som spretar överallt.
Nora däremot är en annan historia. Alla tior här ojar sig över hennes hår. De kan inte förstå varför vi inte sätter upp det i en tofs och suckar och köper hårspännen och tofsar till henne som vi aldrig använder. Jag kan visst sätta upp hennes hår i tofs. Ibland. Men inte varje dag eftersom jag helt enkelt inte tycker det är så viktigt. Jag tycker hon är gullig ändå.
Så nu har jag tagit fajten med Maya (hon skriker så fort jag plockar fram borsten) och förklarat för henne att här i Chile är det viktigt att borsta håret och ha det i tofs eller fläta och att hon inte kan ha en illrosa tröja till röda tights och en sjömansklänning över det. Men jag har lovat henne att hon ska få plocka ut sina kläder själv när vi kommer till Sverige igen.
En välvårdad flicka på väg till förskolan.
En ovårdad flicka med hår som spretar överallt.
Nora däremot är en annan historia. Alla tior här ojar sig över hennes hår. De kan inte förstå varför vi inte sätter upp det i en tofs och suckar och köper hårspännen och tofsar till henne som vi aldrig använder. Jag kan visst sätta upp hennes hår i tofs. Ibland. Men inte varje dag eftersom jag helt enkelt inte tycker det är så viktigt. Jag tycker hon är gullig ändå.
Godmorgon!
Jag vet inte varför mitt tidigare inlägg ser så knasigt ut och nu har jag försökt fixa till det så att det ska gå att läsas, men det lyckas inte. Jag ger upp.
Lite bilder från gårdagens utflykt.
Jag mår illa hela dagen och sitter med en hyperaktiv Nora i bilen, och tycker synd om mig själv, när de andra flyger drake i öknen.
Maya flyger drake med Bruno, Luciana och Mara. Cristians tia och kusiner.
Saker som man inte får göra, får Nora att bli väldigt glad och uppspelt. Hon fick sitta hos Cristian och köra en bit (givetvis på ett säkert ställe i snigelfart). Nora hoppade upp och ner hela tiden, skrattade och vinkade hejdå till mig.
Lite bilder från gårdagens utflykt.
Jag mår illa hela dagen och sitter med en hyperaktiv Nora i bilen, och tycker synd om mig själv, när de andra flyger drake i öknen.
Maya flyger drake med Bruno, Luciana och Mara. Cristians tia och kusiner.
Saker som man inte får göra, får Nora att bli väldigt glad och uppspelt. Hon fick sitta hos Cristian och köra en bit (givetvis på ett säkert ställe i snigelfart). Nora hoppade upp och ner hela tiden, skrattade och vinkade hejdå till mig.
Test!
ZOo!
Idag blev det då av, Zoobesöket med kusinerna. Det var väl inte så mycket att hurra för, själva djurparken. Dålig djurhållning gör mig alltid illa berörd, men tydligen så är det som så att detta var djur som blivit omhändertagna från tidigare ägare. Så de (djuren) har det åtminstone bättre än tidigare...
Dagens höjdpunkt var luchen i vanlig ordning. På en helt oansenlig restaurang ute i öknen beställde vi in underbar friterad fisk som var ljuvlig. Jag tror aldrig vi har ätit så mycket fisk som vi gör här och det finns så många spännande sorter.
Mitt illamående har dessvärre inte gått över och det plågar mig. Nu har jag mått illa i fem dagar men trots detta så har jag fortfarande aptit. Det känns ungefär som en ordentlig åksjuka. Urk!
Ikväll spelar Chile VM-kval och det betyder FIESTA! Grattis också till Sverige som vann ödesmatchen!
Vaknade i morse...
...av att jag tyckte något kröp på mitt ben och sedan bet till. Kastade av täcket och MYCKET RIKTIGT, en loppa hoppade undan helt oberört och knatade i säkerhet.
JAG-BLIR-TOKIG!
Dagen har...
...ägnats åt att utrota lopporna. Cristian fick ta ut tjejerna efter frukost medan jag vände upp och ner på sängen och skakade lakanen, sopade. stuvade undan grejer för att avsluta med att spraya överallt tills sprayen tog slut. Packade ner Nora i vagnen och marscherade iväg till affären och införskaffade ny spray och gick tillbaka och sprayade en ny omgång. Efter lunchen gick Cristian och jag upp och bäddade sängen och upptäckte en levande pulga som Cristian fick krossa mellan fingrarna. Jag vet att det säkert sitter i huvudet men jag tycker det kryper och hoppar på mig hela tiden. Under natten har jag fått 3 nya bett. Undrar hur många jag får i natt?
Kan de inte bara DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!!!!!!
Hmm...
Vi pratade med Cristians kusin Carolina idag om våra planer att åka till Machu Pichu i november och hon berättade då om hennes erfarenheter från höga höjder vilket skrämde upp oss.
Hon, hennes man Johan och då 6-åriga dotter Javiera hade åkt till ett ställe (minns inte vilket) som ligger högt upp och Carolina hade inte känt någoting alls men hennes man och dotter hade båda blivit riktigt dåliga. Dottern hade blivit alldeles blå om läpparna och svimmade till sist av syrebristen och Johan skulle då springa fram till henne från där han stod, ett avstånd på några meter, vilket slutade med att han också svimmade av ansträngningen. Det hade varit mycket skrämmande, vilket inte är så svårt att förstå.
Så, som det ser ut nu så är vår resa till Machu Pichu avblåst för ingen av oss vågar ta några risker med flickorna. Men några i familjen menar att man kan vänja sig gradvis vid den höga höjden, men jag vet inte. Syrebrist är ju ingen lek, det är farligt, och jag vågar inte åka med Nora som inte ens kan berätta hur hon känner sig.
Så nu måste vi tänka om igen Cristian pratar om Buenos Aires eller Santa Cruz. Jag kan tänka mig båda resmålen.
Hon, hennes man Johan och då 6-åriga dotter Javiera hade åkt till ett ställe (minns inte vilket) som ligger högt upp och Carolina hade inte känt någoting alls men hennes man och dotter hade båda blivit riktigt dåliga. Dottern hade blivit alldeles blå om läpparna och svimmade till sist av syrebristen och Johan skulle då springa fram till henne från där han stod, ett avstånd på några meter, vilket slutade med att han också svimmade av ansträngningen. Det hade varit mycket skrämmande, vilket inte är så svårt att förstå.
Så, som det ser ut nu så är vår resa till Machu Pichu avblåst för ingen av oss vågar ta några risker med flickorna. Men några i familjen menar att man kan vänja sig gradvis vid den höga höjden, men jag vet inte. Syrebrist är ju ingen lek, det är farligt, och jag vågar inte åka med Nora som inte ens kan berätta hur hon känner sig.
Så nu måste vi tänka om igen Cristian pratar om Buenos Aires eller Santa Cruz. Jag kan tänka mig båda resmålen.
Krig!
Upptäckte idag 3 nya pulgasbett på mig själv och ett på Nora. Jag har ju sluppit ifrån dem under 'semestern' och de gamla såren fck läka ut, vilket har varit underbart. Jag sprejade i förrgår och tänkte att det kanske var så att jag utrotat jä*larna för en tid framöver, men så upptäckte jag betten dårå...
Under alla dessa månader vi varit här och alla bett jag har fått så har jag bara sett 3 pulgas med blotta ögat. En i sängen uppe hos abuela, en tog jag på bar gärning när den satt och smaskade å min hand och idag när jag drog undan madrassen för att leta efter krypen så satt det mycket riktigt en där och lurade. De är jättesnabba och hoppar undan blixsnabbt när man rör sig men jag var ännu snabbare med sprayen och sprayade ner både den och sängen så mycket jag kunde. Den kan omöjligt ha överlevt det även om den hann sätta sig i säkerhet just då.
Nu upptäckte jag ett fjärde bett på bröstet också. *skogstokig*
Jag måste till affären imorgon och inventera gifthyllan för nu är det verkligen krig. Jag kan inte ha det så här. Jag vägrar!
Språksvårigheter!
Att läsa i Loneley planets guidebok:
Chile is not known för having standard spanish. Even travelers fluent in spanish as a second language will be stumped by the volume of slang that Chileans use and their often different pronunciation. Chilean speakers relax word-final consonants (and even some internal ones) to the point of total disappearance, so that it can be difficult to distinguish plural from singular. For example: 'las islas' may sound more like 'la ila'. Chileans tend to speak more rapidly than other south americans, the conventional 'quieres' (Vill du ha?) sounds more like 'quieri' on the tounge of a chilean.
Det var en lättnad att läsa detta och inse att det inte är jag som är ovanligt trög. Det har gått 3 månader och jag tycker det går så segt med spanskan. Det är verkligen supersvårt att hänga med i snacket här och alla pratar urfort och inte alls som den skolspanskan jag behärskar.
Chile is not known för having standard spanish. Even travelers fluent in spanish as a second language will be stumped by the volume of slang that Chileans use and their often different pronunciation. Chilean speakers relax word-final consonants (and even some internal ones) to the point of total disappearance, so that it can be difficult to distinguish plural from singular. For example: 'las islas' may sound more like 'la ila'. Chileans tend to speak more rapidly than other south americans, the conventional 'quieres' (Vill du ha?) sounds more like 'quieri' on the tounge of a chilean.
Det var en lättnad att läsa detta och inse att det inte är jag som är ovanligt trög. Det har gått 3 månader och jag tycker det går så segt med spanskan. Det är verkligen supersvårt att hänga med i snacket här och alla pratar urfort och inte alls som den skolspanskan jag behärskar.
!
Jag kan tänka mig att slänga ihop något gott i det här köket också... Vi skulle få trevliga grannar åtminstone.
...
Arbetskraft här i Chile, och hela Latinamerika antar jag, är billigt och därför har varje arbetsplats massor av folk anställda. I affärer finns det alltid någon att fråga vid varje hylla, vid vägarbeten så verkar det typ vara en som jobbar medan två står och tittar på, etc.
Men eftersom det är så många människor som ska ansvara för olika saker kan det också bli lite tokigt ibland. I Peru tog vårt toapapper slut på hotellet så Cristian gick ner till receptionen för att be om mer. Men tyvärr kunde vi inte få något just då eftersom mannen som ansvarar för toalettpappret inte var där just då, men hon skulle säga till honom så fort han dök upp. Vilket han aldrig gjorde så vi fick köpa papper själva.
Men eftersom det är så många människor som ska ansvara för olika saker kan det också bli lite tokigt ibland. I Peru tog vårt toapapper slut på hotellet så Cristian gick ner till receptionen för att be om mer. Men tyvärr kunde vi inte få något just då eftersom mannen som ansvarar för toalettpappret inte var där just då, men hon skulle säga till honom så fort han dök upp. Vilket han aldrig gjorde så vi fick köpa papper själva.
Sicken morgon...
Vaknade illamående imorse och blev efter ett tag så dålig att jag gick och la mig på toaletten istället eftersom det kändes tryggast. Antingen så är jag magsjuk eller så kanske det är något jag ätit. Jag mår inte särskilt bra hur som helst så Cristian har tagit tjejerna så jag ska få vila i lugn och ro. Blä!
Och nej, jag är inte gravid om någon nu misstänker det.
Och nej, jag är inte gravid om någon nu misstänker det.
Hemma igen!
Nu är vi tillbaka i Chile igen efter en kort men fantastisk och händelserik resa. Peru är verkligen vackert! Vi hann också turista ordentligt i Arrica, en kuststad i norra chile. Jag och Cristian är supernöjda med resan och det enda riktigt jobbiga var väl bilresan fam och tillbaka. 4 timmar i en stekhet öken, i en bil utan luftkonditionering med två svettiga barn varav den ena ger ifrån sig surskrik och den andra frågar var 5:e minut: när är vi framme/hur långt är det kvar... tja, ni förstår säkert själva att det var småjobbigt ibland. Men ändå, ungarna skötte sig strålande och jag ska inte klaga på dem.
Jag tror dessutom att jag har lyssnat för mycket på chilenarna här vad gäller peruanerna. Här i Chile ser man ner på peruaner och tycker en del minde smickrande saker som jag inte tänker skriva här. Så fel de har! Peru (åtminstone staden vi var i) var rent, tryggt, inga gatuhundar, trevliga människor och bättre än Chile på många sätt och vis.
Allt som allt gjorde vi av med ca 5000 kronor på denna resa. Det inkluderar resan tor, fantastisk mat 3 gånger om dagen plus fika, souvenirer, klädköp, taxiresor, hotell osv. Billigt!
Kan inte skriva mer nu eftersom Nora kräver uppmärksamhet från sin älskade mamma... Ett axplock av bilderna kommer här...
Spår från en annan tid... El gigante de Atacama
Ser ni vad det är för fågel?
Här vandrar vi i en dallrande hetta på jakt efter fler hieroglyfer
Maten... Frukosten på denna restaurang är enastående. Smörgåsar med avocado och lövbiff (eller vad man nu vill ha), kaffe och mango con leche, dvs mjölk och mango med lite socker. Yammi!
Chiles nationaldans
Jag tror dessutom att jag har lyssnat för mycket på chilenarna här vad gäller peruanerna. Här i Chile ser man ner på peruaner och tycker en del minde smickrande saker som jag inte tänker skriva här. Så fel de har! Peru (åtminstone staden vi var i) var rent, tryggt, inga gatuhundar, trevliga människor och bättre än Chile på många sätt och vis.
Allt som allt gjorde vi av med ca 5000 kronor på denna resa. Det inkluderar resan tor, fantastisk mat 3 gånger om dagen plus fika, souvenirer, klädköp, taxiresor, hotell osv. Billigt!
Kan inte skriva mer nu eftersom Nora kräver uppmärksamhet från sin älskade mamma... Ett axplock av bilderna kommer här...
Spår från en annan tid... El gigante de Atacama
Ser ni vad det är för fågel?
Här vandrar vi i en dallrande hetta på jakt efter fler hieroglyfer
Maten... Frukosten på denna restaurang är enastående. Smörgåsar med avocado och lövbiff (eller vad man nu vill ha), kaffe och mango con leche, dvs mjölk och mango med lite socker. Yammi!
Chiles nationaldans
