Juletider!
Jag sitter och dregglar över recept på mandelmusslor och lussebullar och längtar HEM! Tänk att få ett glas glögg med russin och mandlar i... det vore så underbart gott. Gärna tillsammans med en pepparkaka med ädelost på. Eller en hemmagjord gräddkola som smälter i munnen...
Jag saknar de där fina traditionerna vi har i Sverige med pepparkaksbak och glöggdrickande. Här gör man ingenting sådant. Man äter samma mat som man gör under hela året, inget bakande, inget pyssel, ingenting är annorlunda. Tråkigt.
Jag saknar de där fina traditionerna vi har i Sverige med pepparkaksbak och glöggdrickande. Här gör man ingenting sådant. Man äter samma mat som man gör under hela året, inget bakande, inget pyssel, ingenting är annorlunda. Tråkigt.
Agua land!
Tredje dagen i Bolivia åkte vi till Agua land, som var ett paradis för barn och vuxna som inte räds att bli blöta. Det var egentligen inget för Maya alltså som visserligen gillar att bli blöt, men vill absolut inte få vatten i ansiktet. Här sprutade det vatten från alla håll och kanter och på leklandet för de yngsta barnen forsade det ner vatten i intervaller med ett dån från en enorm hink. Det skrämde Maya så mycket att hon började gråta efter att Cristian försökt locka in henne där han och en nöjd Nora satt och lekte i en cylinder (skyddade från vattnet). Vi fick förflytta oss till en bassäng istället där Maya kunde flyta omkring med sina simpuffar i sitt eget tempo, med huvudet högt ovanför vattenytan. Jag var exakt lika rädd för vatten när jag var liten så jag har full förståelse för Mayas beteende.
Vi var väldigt nöjda med dagen här också, men miljön var förstås inte lika unik och maten var inte i närheten lika god som i den ekologiska parken. Dessutom så blev vi serverade bland det värsta jag vet: inälvsmat! Vi beställde in en grilltallrik för 2 personer med lite olika köttbitar på och jag åt först en bit vanligt fläskkött som smakade helt okej. Sedan tvingade Cristian mig att smaka på en svart korv gjord på blod av något djur och låt mig säga att den var så vidrigt äcklig och smaken av järn var svår att bli kvitt. Tacka vet jag blodpudding. Sedan tyckte Cristian att jag skulle smaka komage vilket jag också gjorde och spottade ut. Äcklig konsistens men inte lika vidrigt som korven. Till sist fick jag en märklig bit kött på tallriken som såg ut som en bit nötkött men konsistensen skvallrade om att det var något slags innankråm, jag gissar på lever. Inte riktigt lika äckligt som levern jag minns från Sverige men jag klarade inte av att äta mer än en tugga. Kött är gott men inte kroppens reningsorgan som lever och njurar, blä!
Vi blev mätta i alla fall.
Stillsamt plask för Mayas skull. Nora spanar efter mer action
Kolla det flätade tarmpaketet som ligger kvar på tallriken som ingen åt upp. Urk!
Cristian testar brantaste kanan
Den mer våghalsiga ungen som gillar att bli blöt
Lazy river kallades denna attraktion. Den gick i snigelfart men Maya var nöjd
Vi var väldigt nöjda med dagen här också, men miljön var förstås inte lika unik och maten var inte i närheten lika god som i den ekologiska parken. Dessutom så blev vi serverade bland det värsta jag vet: inälvsmat! Vi beställde in en grilltallrik för 2 personer med lite olika köttbitar på och jag åt först en bit vanligt fläskkött som smakade helt okej. Sedan tvingade Cristian mig att smaka på en svart korv gjord på blod av något djur och låt mig säga att den var så vidrigt äcklig och smaken av järn var svår att bli kvitt. Tacka vet jag blodpudding. Sedan tyckte Cristian att jag skulle smaka komage vilket jag också gjorde och spottade ut. Äcklig konsistens men inte lika vidrigt som korven. Till sist fick jag en märklig bit kött på tallriken som såg ut som en bit nötkött men konsistensen skvallrade om att det var något slags innankråm, jag gissar på lever. Inte riktigt lika äckligt som levern jag minns från Sverige men jag klarade inte av att äta mer än en tugga. Kött är gott men inte kroppens reningsorgan som lever och njurar, blä!
Vi blev mätta i alla fall.
Stillsamt plask för Mayas skull. Nora spanar efter mer action
Kolla det flätade tarmpaketet som ligger kvar på tallriken som ingen åt upp. Urk!
Cristian testar brantaste kanan
Den mer våghalsiga ungen som gillar att bli blöt
Lazy river kallades denna attraktion. Den gick i snigelfart men Maya var nöjd
Ingen rast, ingen ro!
Vi hann inte mer än att komma hem från Bolivia igår förrän vi fick hasta iväg på ett bröllop. Vi har väl aldrig haft ett sådant aktivt socialt liv, som här i Chile. Varje vecka är det minst en fest och december månad har jag blivit varnad för är festmånaden. Redan nästa helg är det fest igen...
Som vanligt skyndade vi oss allt vad vi kunde för att hinna i tid till kyrkan igår eftersom vi inte ville komma försent till cermonin men det hade vi inget för förstås. Utanför kyrkan stod en gles folksamling och väntade och när brudparet tågade in så var vi kanske 20 personer som satt i bänkraderna. Men allt eftersom trillade det in folk så när brudparet tågade ut så var kyrkan nästan fullsatt.
Sedan åkte vi runt i en bilkaravan och tutade som galningar för brudparet så hela Iquique skulle få veta att det fanns ett nytt brudpar i byn och efter det började festen och dansen. Nora slog till och sov från 22 till 4 på morgonen i sträck och Maya lekte med de andra barnen på festen tills hon somnade klockan 3, så jag och Cristian var lite lediga för en gångs skull. Lite dans och lite vuxenprat hanns med. Jag bestämde mig för att inte vara den förste som gick hem och lyckades med det. Först vid halvfem bestämde vi oss för att åka och då hade det droppat av rätt mycket folk redan. Nora vaknade vid 10 så jag har ändå fått 5 timmars sömn mer eller mindre, helt okej.
Jag har två saker som stör mig just nu och det ena är att min mage fortfarande strular. Jag känner mig frisk i ett par timmar och tror att det äntligen är över med magkramper och illamående men så slår det till igen plötsligt. Kan jag ha fått ngt jäkelskap som salmonella tro?
Det andra är att jag har bitit sönder min tandställning. Jag har en sådan där bakomliggande skena kvar efter tågrälsen som min tandläkare inte ville plocka bort förrän den ramlade av och det har den gjort först nu, 15 år senare och naturligtvis när jag inte är i Sverige. Jag tog en tugga på en chokladbit med nötter och pang, så lossnade fästet på ena sidan, så nu har jag en metallbit i munnen som sticker ut och som gör att jag inte kan bita av med framtänderna utan att fastna i metallen. Jag känner mig som en tant med löständer när jag försöker pula in maten på andra sidan. Jag vill helst försöka hålla ut tills jag kommer hem till Sverige igen innan jag tar till åtgärder. Vi får se hur det går.
Glad första advent på alla där hemma!
Som vanligt skyndade vi oss allt vad vi kunde för att hinna i tid till kyrkan igår eftersom vi inte ville komma försent till cermonin men det hade vi inget för förstås. Utanför kyrkan stod en gles folksamling och väntade och när brudparet tågade in så var vi kanske 20 personer som satt i bänkraderna. Men allt eftersom trillade det in folk så när brudparet tågade ut så var kyrkan nästan fullsatt.
Sedan åkte vi runt i en bilkaravan och tutade som galningar för brudparet så hela Iquique skulle få veta att det fanns ett nytt brudpar i byn och efter det började festen och dansen. Nora slog till och sov från 22 till 4 på morgonen i sträck och Maya lekte med de andra barnen på festen tills hon somnade klockan 3, så jag och Cristian var lite lediga för en gångs skull. Lite dans och lite vuxenprat hanns med. Jag bestämde mig för att inte vara den förste som gick hem och lyckades med det. Först vid halvfem bestämde vi oss för att åka och då hade det droppat av rätt mycket folk redan. Nora vaknade vid 10 så jag har ändå fått 5 timmars sömn mer eller mindre, helt okej.
Jag har två saker som stör mig just nu och det ena är att min mage fortfarande strular. Jag känner mig frisk i ett par timmar och tror att det äntligen är över med magkramper och illamående men så slår det till igen plötsligt. Kan jag ha fått ngt jäkelskap som salmonella tro?
Det andra är att jag har bitit sönder min tandställning. Jag har en sådan där bakomliggande skena kvar efter tågrälsen som min tandläkare inte ville plocka bort förrän den ramlade av och det har den gjort först nu, 15 år senare och naturligtvis när jag inte är i Sverige. Jag tog en tugga på en chokladbit med nötter och pang, så lossnade fästet på ena sidan, så nu har jag en metallbit i munnen som sticker ut och som gör att jag inte kan bita av med framtänderna utan att fastna i metallen. Jag känner mig som en tant med löständer när jag försöker pula in maten på andra sidan. Jag vill helst försöka hålla ut tills jag kommer hem till Sverige igen innan jag tar till åtgärder. Vi får se hur det går.
Glad första advent på alla där hemma!
Paradiset var närmare än jag trodde!
Nu är vi tillbaka i Iquique igen. Tyvärr, jag hade gärna stannat längre i Bolivia. Santa Cruz var fantastiskt vackert och vi har haft det så bra att det inte är klokt. Jag tröstar mig med att jag kommer att åka tillbaka dit om några år.
Vi blev lite tagna på sängen av att det var så otroligt varmt för det ligger ju bara en timmes flygresa bort. Hettan går inte att beskriva med ord. Det fullkomligen rann floder om oss när vi rörde oss minsta lilla och luftfuktigheten gjorde inte det hela bättre. Efter att ha gått omkring lite på stan första dagen i en dallrande hetta, med humör därefter, bestämde vi oss för att nästa dag skulle vi åka till en pool och bada. Vi hade tänkt oss lite kulturella saker innan vi anlände, men med två överhettade barn i närmare 40 graders hetta är man inte så ihärdig med besök på museum och ruiner. Vi hade fått ett ställe rekommenderat och åkte ut dit dagen därpå, och som jag skrivit tidigare i bloggen så är det sällan jag blir berörd och imponerad numera när jag reser, men det här stället fick mig att tappa hakan. Det var så vackert och både Cristian och jag sa att det kändes som ett paradis på jorden. Det var ett helt enormt område som drevs ekologiskt och biodynamiskt. Där fanns en massa källor att bada i, man kunde fiska och paddla kajak, rida häst och vagn, spela volleyboll, gå på hike, kika på fjärilar och fåglar i särskilda parker, äta fantastisk mat osv osv. Vi var helt lyriska och ville inte gå hem. Det kostade 70 kronor per vuxen att gå in och då ingick allt förutom mat och dryck förstås, och precis allt var i toppskick. Det var ren lyx och vi skulle aldrig ha råd att semestra på ett sådant ställe i Europa. Vi åt mat på en otrolig restaurang och höll inte igen på krutet när vi beställde in maten. Det var förrätt, tre huvudrätter och dricka till det och slutnotan hamnade på 200 spänn. Och det var en mycket DYR restaurang. Sa jag att jag var hänförd?
Det var väl första och sista gången som jag fick känna mig som en rik och förnäm kvinna och jag måste säga att det kändes riktig bra...
Fortsättning följer...
Vi blev lite tagna på sängen av att det var så otroligt varmt för det ligger ju bara en timmes flygresa bort. Hettan går inte att beskriva med ord. Det fullkomligen rann floder om oss när vi rörde oss minsta lilla och luftfuktigheten gjorde inte det hela bättre. Efter att ha gått omkring lite på stan första dagen i en dallrande hetta, med humör därefter, bestämde vi oss för att nästa dag skulle vi åka till en pool och bada. Vi hade tänkt oss lite kulturella saker innan vi anlände, men med två överhettade barn i närmare 40 graders hetta är man inte så ihärdig med besök på museum och ruiner. Vi hade fått ett ställe rekommenderat och åkte ut dit dagen därpå, och som jag skrivit tidigare i bloggen så är det sällan jag blir berörd och imponerad numera när jag reser, men det här stället fick mig att tappa hakan. Det var så vackert och både Cristian och jag sa att det kändes som ett paradis på jorden. Det var ett helt enormt område som drevs ekologiskt och biodynamiskt. Där fanns en massa källor att bada i, man kunde fiska och paddla kajak, rida häst och vagn, spela volleyboll, gå på hike, kika på fjärilar och fåglar i särskilda parker, äta fantastisk mat osv osv. Vi var helt lyriska och ville inte gå hem. Det kostade 70 kronor per vuxen att gå in och då ingick allt förutom mat och dryck förstås, och precis allt var i toppskick. Det var ren lyx och vi skulle aldrig ha råd att semestra på ett sådant ställe i Europa. Vi åt mat på en otrolig restaurang och höll inte igen på krutet när vi beställde in maten. Det var förrätt, tre huvudrätter och dricka till det och slutnotan hamnade på 200 spänn. Och det var en mycket DYR restaurang. Sa jag att jag var hänförd?
Det var väl första och sista gången som jag fick känna mig som en rik och förnäm kvinna och jag måste säga att det kändes riktig bra...
Fortsättning följer...
Santa Cruz!
Vi ar framme i Bolivia och vi har det jattebra! 35 grader ar dock i varsta laget vad galler varme... Vi smalter bort!
Skriver mer nar vi ar tillbaka i Chile pa lordag.
Skriver mer nar vi ar tillbaka i Chile pa lordag.
Nej,
usch vad dum och otacksam jag lät i mitt förra inlägg. Jag tycker att familjen här är världens gulligaste mot oss och jag är så oerhört tacksam över hur mycket de bryr sig om oss.
Men, när det kommer till detta med sjukdomar så är det en gigantisk kulturkrock, och vi drar inte lika där för fem öre. Nu har jag lugnat ner mig dock och Nora är feberfri sedan några timmar tillbaka, så trycket på sjkhusvård har lättat något...
Imorgon måste vi gå upp tidigt för vi måste vara på flygplatsen vid 7. Ojojoj, det blir jobbigt att få upp tjejerna som är vana att sova till 9 minst. Vi får se hur mycket bloggande det blir i Bolivia för datorn lämnar vi hemma. Har jag tid över och hittar internet så kanske jag skriver något. Annars hörs vi när vi är tillbaka i Chile om fem dagar.
Hej på ett tag!
Men, när det kommer till detta med sjukdomar så är det en gigantisk kulturkrock, och vi drar inte lika där för fem öre. Nu har jag lugnat ner mig dock och Nora är feberfri sedan några timmar tillbaka, så trycket på sjkhusvård har lättat något...
Imorgon måste vi gå upp tidigt för vi måste vara på flygplatsen vid 7. Ojojoj, det blir jobbigt att få upp tjejerna som är vana att sova till 9 minst. Vi får se hur mycket bloggande det blir i Bolivia för datorn lämnar vi hemma. Har jag tid över och hittar internet så kanske jag skriver något. Annars hörs vi när vi är tillbaka i Chile om fem dagar.
Hej på ett tag!
Suck Pust Stööööön!
Nora har fortfarande hög feber men både Cristian och jag är säkra att det beror på den andra framtanden som spricker fram nu. Resten av familjen är håller inte med oss dock. När vi gick över till tia i morse för att säga hej så utbröt ett kackilurum av upprörda och anklagande röster när de fick höra att Nora fortfarande var febrig. Varför tar vi inte henne till doktorn? Hon kan få hjärnskador av för hög feber! Ni måste kolla henne innan ni åker till Bolivia för sjukvården där är såå dålig!
Både Cristian och jag tycker att detta är riktigt jobbigt, särskilt jag eftersom allt som rör barnens hälsa faller under mammans ansvar här i Chile och jag vet att de tycker att jag är helknäpp redan. Sedan fick de höra att jag fortfarande är dålig och då ville de skjutsa mig till akuten så jag kunde få en spruta och ta bort infektionen i magen. Jag vet inte vad en läkare ska kunna säga till mig som jag inte redan vet. Att ha diarre i tre dagar hör ju knappast till ovanligheterna, särskilt inte som turist i ett annat land. Det kan ta ett tag innan magen blir helt bra efter en maginfluensa, men här måste allt sjukt botas med läkarbesök och medicin. Att Nora redan haft feber ca sex gånger och blivit frisk alla gånger UTAN medicin, väljer man att bortse ifrån.
Nora, som vi gett febernedsättande, svettades en del när vi var där och eftersom det dessutom är riktigt varmt idag så blev hennes body blöt. Jag tog då av henne bodyn för att svalka av henne lite men 10 minuter senare är tia där och sätter på henne bodyn igen eftersom hon kan få både bronkit och lunginflammation av att bli kall. Kall?! Ungen dryper ju av svett? Det är väldigt irriterande att ständigt bli idiotförklarad och om jag tagit av henne tröjan för att jag tror att det är bäst för mitt barn, så föredrar jag att det respekteras.
Det är alltid jobbigt när ens barn är sjuka men jag försöker att titta på deras allmäntillstånd. Nora har hög feber men ger vi Alvedon så går febern ner och då äter hon lite och är pigg och glad och hon ammar ordentligt. Som jag ser det så finns det ännu inget tecken på att något skulle vara fel med henne. Jag försöker vara trygg i det men det är svårt nu.
Imorgon åker vi till Bolivia.
Både Cristian och jag tycker att detta är riktigt jobbigt, särskilt jag eftersom allt som rör barnens hälsa faller under mammans ansvar här i Chile och jag vet att de tycker att jag är helknäpp redan. Sedan fick de höra att jag fortfarande är dålig och då ville de skjutsa mig till akuten så jag kunde få en spruta och ta bort infektionen i magen. Jag vet inte vad en läkare ska kunna säga till mig som jag inte redan vet. Att ha diarre i tre dagar hör ju knappast till ovanligheterna, särskilt inte som turist i ett annat land. Det kan ta ett tag innan magen blir helt bra efter en maginfluensa, men här måste allt sjukt botas med läkarbesök och medicin. Att Nora redan haft feber ca sex gånger och blivit frisk alla gånger UTAN medicin, väljer man att bortse ifrån.
Nora, som vi gett febernedsättande, svettades en del när vi var där och eftersom det dessutom är riktigt varmt idag så blev hennes body blöt. Jag tog då av henne bodyn för att svalka av henne lite men 10 minuter senare är tia där och sätter på henne bodyn igen eftersom hon kan få både bronkit och lunginflammation av att bli kall. Kall?! Ungen dryper ju av svett? Det är väldigt irriterande att ständigt bli idiotförklarad och om jag tagit av henne tröjan för att jag tror att det är bäst för mitt barn, så föredrar jag att det respekteras.
Det är alltid jobbigt när ens barn är sjuka men jag försöker att titta på deras allmäntillstånd. Nora har hög feber men ger vi Alvedon så går febern ner och då äter hon lite och är pigg och glad och hon ammar ordentligt. Som jag ser det så finns det ännu inget tecken på att något skulle vara fel med henne. Jag försöker vara trygg i det men det är svårt nu.
Imorgon åker vi till Bolivia.
Mitt bostadsknarkande tar fart igen...
Just nu fokuserar jag på Nacka eftersom jag fantiserar om att ha promenadavstånd till familjen.
Dessa 2 objekt ser ju riktigt intressanta ut:
http://www.hemnet.se/beskrivning/545351
http://www.hemnet.se/beskrivning/550715
Jag kan tänka mig något sådant för oss...
Dessa 2 objekt ser ju riktigt intressanta ut:
http://www.hemnet.se/beskrivning/545351
http://www.hemnet.se/beskrivning/550715
Jag kan tänka mig något sådant för oss...
Nej,
min mage är inte okej ännu fick jag nyss erfara.
Artigheter!
Här i Chile är det otänkbart att dua någon främmande eller personer som är äldre än en själv. Detta gäller även familjemedlemmar så när jag tilltalar mina tios och tias börjag använda mig av Usted, dvs Ni. Detta har jag inte fattat till en början och jag har glatt duat alla tills jag en dag hörde att Cristian använde sig av Usted och poletten trillade ner. Men jag är ändå ursäktad, eftersom jag är utlänning och håller på att lära mig språket.
Tidigare tyckte jag att det var larvigt med att behöva nia men nu har jag ändrat mig. Jag gillar't. Det är ett bra sätt att få en persons uppmärksamhet, som man inte vet namnet på. Efter att ha gjort några hundår i matbutik i Sverige så vet jag hur trist det är att bli kallad ööh! hörru! öh tjejen! hörrududu!. Här säger man cavallero señora tia/tio (min herre, frun, tant/farbror) och det låter faktiskt så mycket trevligare i mina öron. Och Por favor är en självklarhet.
Nu tycker jag verkligen inte att vi ska börja nia folk i Sverige igen men jag tycker faktiskt att svenskarna blir allt mer ouppfostrade. Även om vi duar varandra varandra så kan man säga saker på ett artigt sätt. Ursäkta mig Kan jag få fråga en sak Kan du hjälpa mig är du snäll. Och har folk helt slutat att använda sig av uttrycket Kan jag be att få? Det enda man hör är Ge mig det Jag vill ha Jag ska ha. Tråkigt!
Tidigare tyckte jag att det var larvigt med att behöva nia men nu har jag ändrat mig. Jag gillar't. Det är ett bra sätt att få en persons uppmärksamhet, som man inte vet namnet på. Efter att ha gjort några hundår i matbutik i Sverige så vet jag hur trist det är att bli kallad ööh! hörru! öh tjejen! hörrududu!. Här säger man cavallero señora tia/tio (min herre, frun, tant/farbror) och det låter faktiskt så mycket trevligare i mina öron. Och Por favor är en självklarhet.
Nu tycker jag verkligen inte att vi ska börja nia folk i Sverige igen men jag tycker faktiskt att svenskarna blir allt mer ouppfostrade. Även om vi duar varandra varandra så kan man säga saker på ett artigt sätt. Ursäkta mig Kan jag få fråga en sak Kan du hjälpa mig är du snäll. Och har folk helt slutat att använda sig av uttrycket Kan jag be att få? Det enda man hör är Ge mig det Jag vill ha Jag ska ha. Tråkigt!
Sjukstuga idag också...
Nora har haft nästan 40 graders feber i natt men har ändå sovit ganska bra. Jag fick ge en supp igen på morgonkvisten då hon var brännhet och snurrade runt i sängen utan att komma till ro. Min egen mage känns bättre, men fortfarande orolig. Kramperna har inte riktigt gett med sig och illamåendet kommer och går. Jag har i alla fall ätit frukost och druckit kaffe, alltid något.
Jag får se om vi inte försöker ta oss ut hela familjen idag ändå, åtminstone en promenad. Jag får klaustrofobi här inne och Nora verkar dela den känslan med mig eftersom hon försöker smita ut så fort dörren öppnas. Hon blir allt annat än glad när vi drar in henne i lägenheten igen, stackaren.
På tisdag flyger vi till Bolivia så innan dess vill vi vara friska.
Jag får se om vi inte försöker ta oss ut hela familjen idag ändå, åtminstone en promenad. Jag får klaustrofobi här inne och Nora verkar dela den känslan med mig eftersom hon försöker smita ut så fort dörren öppnas. Hon blir allt annat än glad när vi drar in henne i lägenheten igen, stackaren.
På tisdag flyger vi till Bolivia så innan dess vill vi vara friska.
Pang bom...
...så fick Nora feber också. Jag ser fram emot en härlig natt med andra ord.
Jag längtar tillbaka till tiden då man fick vara sjuk och ynklig utan barn som kräver sin mamma.
Jag längtar tillbaka till tiden då man fick vara sjuk och ynklig utan barn som kräver sin mamma.
Sjuk igen!
Jag har insjuknat i maginfluensa alt. matförgiftning. Vaknade i natt av kraftigt illamående som gick över i magkramper och otaliga toabesök. Klockan är 14 nu och min mage har fortfarande inte lugnat ner sig. Åt lite vitt bröd med smör på i morse och det gick bra. Tog två tuggor på Mayas ostpirog och fick kramper på en gång. Ajajaj!
Nora kräktes också en gång nu på morgonen men det är ju som det är med bebisar. De kan ju kräkas av lite olika anledningar. Hon är ändå pigg medan jag ligger som ett torkat katrinplommon i sängen och tycker synd om mig själv.
Nu kokar jag lite ris som jag hoppas på att få behålla för mellan toabesöken, illamåendet och kramperna är jag hungrig konstigt nog.
Nora kräktes också en gång nu på morgonen men det är ju som det är med bebisar. De kan ju kräkas av lite olika anledningar. Hon är ändå pigg medan jag ligger som ett torkat katrinplommon i sängen och tycker synd om mig själv.
Nu kokar jag lite ris som jag hoppas på att få behålla för mellan toabesöken, illamåendet och kramperna är jag hungrig konstigt nog.
Bilder!
Bikarbonattvätt!
Jag tvättade håret med bikarbonat igår och det kan jag verkligen rekommendera, för håret blir verkligen rent trots att det låter märkligt.
Man tar ca 2 tsk bikarbonat och rör ner detta i ca 3 dl vatten. Jag fyller t. ex upp en gammal tom balsamflaska med blandningen så blir det lättare att applicera i duschen. Skaka. Jag hällde i en skvätt honung också eftersom jag lätt får torr hårbotten och honung är mjukgörande. Blöt sedan håret som vanligt i duschen och gnugga sedan in bikarbonatslösningen ordentligt i hårbottnen och resten av håret. Naturligtvis kan du inte räkna med ett lödder som när du tvättar med schampo, men du kommer att känna av bikarbonaten som en sträv känsla i håret. Gnugga på och skölj sedan noga. Applicera lite balsam (utan siliconer och annat tjafs) i håret och skölj. Klart!
Man tar ca 2 tsk bikarbonat och rör ner detta i ca 3 dl vatten. Jag fyller t. ex upp en gammal tom balsamflaska med blandningen så blir det lättare att applicera i duschen. Skaka. Jag hällde i en skvätt honung också eftersom jag lätt får torr hårbotten och honung är mjukgörande. Blöt sedan håret som vanligt i duschen och gnugga sedan in bikarbonatslösningen ordentligt i hårbottnen och resten av håret. Naturligtvis kan du inte räkna med ett lödder som när du tvättar med schampo, men du kommer att känna av bikarbonaten som en sträv känsla i håret. Gnugga på och skölj sedan noga. Applicera lite balsam (utan siliconer och annat tjafs) i håret och skölj. Klart!
Onsdag!
Upptäckte idag när jag slog på datorn att jag missat storasysters födelsedag igår... Blev lite trött på mig själv men till mitt försvar har jag lite problem med att hålla koll på dagarna här. Jag vet knappt om det är vardag eller helg och måste tänka till när det gäller månad. Det är lite förvirrande med värme i november. Hur som helst, förlåt Linda.
Det duggar in rapporter om att vädret i Sverige är tråkigare än tråkigast och det gör mig på lite bättre humör. Skönt att slippa novemberblasket faktiskt. Själv har jag tagit dagens andra iskalla dusch för att svalka av mig och Nora litegranna. Snart ska vi gå gå över till tia där Maritza har födelsedagskalas. (Alla dessa kalas!)
Min dag i övrigt har bestått av stranden på förmiddagen, promenad med Nora, slagit i tån exakt på mitt nageltrång så jag säg stjärnor. Nu äter jag smoothie med massa linfrön för att förhindra fler stopp i toaletten.
Nu är jag fullärd!
Min lärare i engelska på högstadiet lärde mig att det svåraste och sista man brukar lära sig när det gäller språk är humorn. När jag blev äldre och mer berest så insåg jag att hon hade rätt, humor och skämt är mycket svåra att förstå på språk som inte är ens förstaspråk.
Men i lördags, på festen, hände det för mig. Jag drg ett skämt, på spanska, och folk omkring mig förstod. Och skrattade! Och tro mig när jag säger att det inte var av artighet för skämtet var faktiskt rätt fyndigt. Cristian sa dagen efter (när jag var på honom om att han inte skrattade tillräckligt högt åt mitt skämt) att han blev så förvånad över att skämtet kom från mig.
Jag var säkert den som skrattade högst åt skämtet av ren lättnad att det gick hem, men det bjuder jag på...
Breaking News!
Det är FIESTA idag igen, kan ni tänka er? En kusin fyller år och det blir nog klackarna i taket i natt. Först kommer vi grilla lite, men grillen tänds nog först vid 23 så det blir nattamat. Efter det drar dansen igång ganska omgående och jag är 100% säker på att dessa låtar kommer att spelas ikväll:
http://www.youtube.com/watch?v=mEjs5uEYK4A Reggeaton med Tito el Bambino
http://www.youtube.com/watch?v=mTfEnncPs6U Americo, nytt stjärnskott i Chile
http://www.youtube.com/watch?v=KCalvzS5DEU La Noche. Nora älskar denna låt och skakar på rumpan hejvilt så fort hon hör den...
http://www.youtube.com/watch?v=CeG-Hbb3A0Y&feature=related La Noche igen
http://www.youtube.com/watch?v=-PXggvJQK0U Åsså La Noche igen... de är superstjärnor här. Och sångaren är en riktigt het karl om man gillar arketypen för latinamerikanska killar...
http://www.youtube.com/watch?v=mEjs5uEYK4A Reggeaton med Tito el Bambino
http://www.youtube.com/watch?v=mTfEnncPs6U Americo, nytt stjärnskott i Chile
http://www.youtube.com/watch?v=KCalvzS5DEU La Noche. Nora älskar denna låt och skakar på rumpan hejvilt så fort hon hör den...
http://www.youtube.com/watch?v=CeG-Hbb3A0Y&feature=related La Noche igen
http://www.youtube.com/watch?v=-PXggvJQK0U Åsså La Noche igen... de är superstjärnor här. Och sångaren är en riktigt het karl om man gillar arketypen för latinamerikanska killar...
Då var det klippt igen!
I morse skedde det som jag så länge fruktat... jag kloggade igen toaletten efter mitt toalettbesök. Jag såg med fasa hur innehållet i toan inte gick ner och hur vattennivån steg farligt högt. Jag stod kvar ett tag och stirrade ängsligt och hade lite tur i och med att vattnet ändå sjönk undan efter ett tag, så jag kunde göra ett nytt försök. Men stoppet var ett faktum och det var bara att gå ut och erkänna för Cristian att jag igen producerat en bajskorv som orsakat stopp. (Eftersom man inte spolar ner pappret i toaletten här i Chile så kan man inte ens skylla på att man använt för mycket av den varan.) Efter att ha förklarat läget utbrast jag lite skamset: Varför händer det här mig hela tiden? Cristian, den lustigkurren, vräkte då ur sig: Jag skulle istället vilja veta varför det här händer mig hela tiden? Han har förstås en poäng i det eftersom det är han som får städa upp efter mig. Med ett enkelt handgrepp fixade han så stoppet släppte, men jag antar att han har vanan inne vid det här laget...
Hur det här ska gå när vi ska lämna denna lägenhet i december och flytta in sista tiden hos släktingar vill jag inte ens tänka på. Jag vill hem till Sverige och min egen trygga vrå (läs toalett).
Hur det här ska gå när vi ska lämna denna lägenhet i december och flytta in sista tiden hos släktingar vill jag inte ens tänka på. Jag vill hem till Sverige och min egen trygga vrå (läs toalett).
Jordskalvet!
Nattens jordskalv mätte 6,7 på Richterskalan. Inte så konstigt att det kändes som att sitta i en karusell alltså. De tidigare jordskalven har legat mellan 4.8 och 5.
Biljetterna!
Vi har köpt biljetterna nu! *trumvirvel*
Jag har letat åtskilliga timmar efter biljetter hem och låt mig säga att flygbranshen är en djungel. Alla sökmotorer anser att de har de billigaste biljetterna men i själva verket kan det röra sig om 10 000-tals kronor i diff mellan biljetterna. Nu satt jag i förrgår och hittade hyfsat billiga biljetter. (Det finns inga billiga biljetter till/från Chile.) Cristian var på fotboll så jag ville vänta med att köpa tills han hade kollat igenom detaljerna också. När jag skulle visa honom dagen efter så hade så klart de billiga biljetterna tagit slut och priset hade höjts med 5000 spänn. Så jag hoppade fram en vecka i tiden och hittade det billigare priset igen och köpte biljetterna. Datum för avresa är först den 27 januari så det är ett tag kvar förstås, men de sista veckorna ska vi ner till Santiago och där finns det roliga saker att göra och mycket att se.
Resrutten ser ut så här:
Santiago de Chile-Bogota de Colombia
Bogota-New York
New York-Reykavik
Reykavik-STOCKHOLM
Räkna med att vi kommer att vara halvt döda när vi kommer hem för mellanlandningen i Bogota är ca 12 timmar och mellanlandningen i New York 15 timmar... Men jag försöker se det som att det kommer att bli kul att se Bogota en snabbis innan vi kommer hem och Cristian har aldrig varit i New York. Som ni förstår så tänker vi inte fördriva tiden på flygplatserna utan försöka ta oss in till stan och turista lite snabbt. Vi kanske hinner strosa lite i Central Park och äta lite god mat istället för flygplansmaten. Jag håller redan på att fnula på vad vi ska äta i New York. Jag ska försöka köpa hem min älskade Crumb Cake från Entenmann. *slurp* Och dricka en frappuccino på Starbucks kanske... Cristian vill se Frihetsgudinnan så det ska vi försöka hinna med också. Jag längtar redan!
Fast mest längtar jag hem men det är lite lättare att andas nu när vi har biljetterna. Jag ser ljuset i tunneln...
Jag har letat åtskilliga timmar efter biljetter hem och låt mig säga att flygbranshen är en djungel. Alla sökmotorer anser att de har de billigaste biljetterna men i själva verket kan det röra sig om 10 000-tals kronor i diff mellan biljetterna. Nu satt jag i förrgår och hittade hyfsat billiga biljetter. (Det finns inga billiga biljetter till/från Chile.) Cristian var på fotboll så jag ville vänta med att köpa tills han hade kollat igenom detaljerna också. När jag skulle visa honom dagen efter så hade så klart de billiga biljetterna tagit slut och priset hade höjts med 5000 spänn. Så jag hoppade fram en vecka i tiden och hittade det billigare priset igen och köpte biljetterna. Datum för avresa är först den 27 januari så det är ett tag kvar förstås, men de sista veckorna ska vi ner till Santiago och där finns det roliga saker att göra och mycket att se.
Resrutten ser ut så här:
Santiago de Chile-Bogota de Colombia
Bogota-New York
New York-Reykavik
Reykavik-STOCKHOLM
Räkna med att vi kommer att vara halvt döda när vi kommer hem för mellanlandningen i Bogota är ca 12 timmar och mellanlandningen i New York 15 timmar... Men jag försöker se det som att det kommer att bli kul att se Bogota en snabbis innan vi kommer hem och Cristian har aldrig varit i New York. Som ni förstår så tänker vi inte fördriva tiden på flygplatserna utan försöka ta oss in till stan och turista lite snabbt. Vi kanske hinner strosa lite i Central Park och äta lite god mat istället för flygplansmaten. Jag håller redan på att fnula på vad vi ska äta i New York. Jag ska försöka köpa hem min älskade Crumb Cake från Entenmann. *slurp* Och dricka en frappuccino på Starbucks kanske... Cristian vill se Frihetsgudinnan så det ska vi försöka hinna med också. Jag längtar redan!
Fast mest längtar jag hem men det är lite lättare att andas nu när vi har biljetterna. Jag ser ljuset i tunneln...
Att promenera i norra Chile!
Jag har, som jag tidigare skrivit, som vana att jag försöker komma ut på en promenad varje dag. Jag mår inte bra av för mycket stillasittande och jag tycker om att röra på mig. Dessutom är den där promenaden en stund när jag kan få tänka tankar ostört utan barn som pockar på min uppmärksamhet.
Eftersom det är så varmt här nu så har jag börjat promenera runt 7-tiden på kvällen för att slippa den värsta hettan. Det skulle kunna vara en helt fantastisk stund om det inte vore för att jävla (jo, jag menar JÄVLA) män som stör mig. Det är stört omöjligt att gå ostört här och män i alla åldrar beter sig som svin. Jag menar, de varnar t o m i vår guidebok för att chilenska män är jobbiga mot kvinnor, och vissade ställen avråder man t o m kvinnor att åka till ensamma! Jag tyckte det var jobbigt i Egypten när jag var där, men Chile är faktiskt värre i det avseendet.
Igår gled jag ner till stranden för promenaden i ett par mjukisbyxor med lite barnmatsfläckar på, en tröja i strlk XL, flip flops, oborstat rufsigt hår, osminkad och allmänt svettig och ofräsh. Jag promenerar fort eftersom jag är där för att träna, hela jag signalerar prata inte med mig för jag är uptagen, och ÄNDÅ kan dräggen inte låta bli att förstöra för mig. Män i grupp är som bekant värst eftersom de hetsar varandra och kommer med skojiga förslag åt mig som de alla gappflabbar åt och gör high five, när jag går förbi. Men också män som joggar ensamma kan inte låta bli att luftpussas eller vissla när de passerar mig. Det är inte bara jag som är drabbad, jag ser att de håller på likadant mot andra tjejer men chilenskor är säkert så van vid det där att de inte bryr sig. De ser åtminstone oberörda ut.
Det är nästan så att jag drar mig för att gå ut själv men jag vill inte låta dem förstöra detta för mig.
Eftersom det är så varmt här nu så har jag börjat promenera runt 7-tiden på kvällen för att slippa den värsta hettan. Det skulle kunna vara en helt fantastisk stund om det inte vore för att jävla (jo, jag menar JÄVLA) män som stör mig. Det är stört omöjligt att gå ostört här och män i alla åldrar beter sig som svin. Jag menar, de varnar t o m i vår guidebok för att chilenska män är jobbiga mot kvinnor, och vissade ställen avråder man t o m kvinnor att åka till ensamma! Jag tyckte det var jobbigt i Egypten när jag var där, men Chile är faktiskt värre i det avseendet.
Igår gled jag ner till stranden för promenaden i ett par mjukisbyxor med lite barnmatsfläckar på, en tröja i strlk XL, flip flops, oborstat rufsigt hår, osminkad och allmänt svettig och ofräsh. Jag promenerar fort eftersom jag är där för att träna, hela jag signalerar prata inte med mig för jag är uptagen, och ÄNDÅ kan dräggen inte låta bli att förstöra för mig. Män i grupp är som bekant värst eftersom de hetsar varandra och kommer med skojiga förslag åt mig som de alla gappflabbar åt och gör high five, när jag går förbi. Men också män som joggar ensamma kan inte låta bli att luftpussas eller vissla när de passerar mig. Det är inte bara jag som är drabbad, jag ser att de håller på likadant mot andra tjejer men chilenskor är säkert så van vid det där att de inte bryr sig. De ser åtminstone oberörda ut.
Det är nästan så att jag drar mig för att gå ut själv men jag vill inte låta dem förstöra detta för mig.
Vilket gung!
Vi hade precis slumrat till jag och Cristian efter att ha slökollat Harry Potter i natt, när marken plötsligt började gunga. Jordskalv igen och så här kraftigt och långt har jag aldrig upplevt det tidgare. Det höll i sig ca 30 sekunder och jag hann tänka både en och två gånger tänk om det utvecklas till en jordbävning... Det är lätt att tänka så när sängen gungar, dörren slår och rutorna skallrar. Men sedan slutade det lika plötsligt som det kom och då tilltar skallen av alla hundar som skäller som besatta. Tia kom och ringde på här också och undrade om vi mådde bra efter skalvet, så hon blev nog lite orolig den här gången.
Jag hade lite svårt att somna om sedan för jag låg och inväntade eventuella efterskalv.
Jag hade lite svårt att somna om sedan för jag låg och inväntade eventuella efterskalv.
Lite ljusning!
Idag har det känns lite bättre. Jag har lyckats mota bort den värsta deppigheten och jag fick chansen att prata med min kära syster ostört i en hel timme. Det var guld värt! Alltså, man blir sjuk av att inte ha någon att prata med. Vi har ett rikt umgänge här nere och vi träffar släktingar varje dag, men jag har ingen att prata lite ner intimt med och det börjar kännas outhärdligt. För att citera min syster, jag saknar min andra halva. Har man, som vi, umgåtts nästan dagligen så är det svårt att vara utan varandras sällskap så här lång tid.
Dagen började annars med att Nora ramlade ur sängen och fick ett blåmärke vid ögat. En timme senare ramlade hon igen när hon knatade omkring på golvet och ramlade med pannan rätt in i hörnet av ett skåp. En sekund senare hade hon ett enormt horn med ett blått jack i (det gick inte hål). Det var väldigt traumatiskt och Nora skrek och hade såklart jätteont, jag och Cristian blev oroliga över smällen och bulan, och Maya grät för hon var den som råkat fälla Nora. Men allt gick bra, bulan lade sig lite men hon har fortfarande ett stort märke i pannan.
Nu ska jag duscha bort det värsta klibbet från kroppen och sedan är det dags att natta tjejerna.
Godnatt!
Maya på strandpromenaden.
Kolla bulan! Visserligen har den lagt sig lite men är ändå bautastor!
Nog syns det att tjejerna är syrror ändå?
Min dag!
Deprimerad. Lappsjuka. Tristess.
Förnärmad igen!
Vi bestämde oss för att åka upp till Alto Hospicio efter lunchen och hälsa på Cristians farmor och för att Maya ville leka med kusinerna där uppe. Det var trevligt förutom att abuela återigen spärrade upp ögonen när hon såg mig och påpekade att jag verkligen blivit gorda, (tjock). Jag blev faktiskt lite stött den här gången för hon får det att låta som att det rör sig om flera kilon och det är det inte. (Visserligen har jag inte vägt mig på väldigt länge så jag vet inte vad jag väger, men ni fattar vad jag menar.) Men jag har hört henne påpeka för andra tjejer i familjen att de behöver tänka på vikten osv, så jag antar att det är en liten otrevlig vana hon har, att kommentera tjejers kroppar alltså. Vi lämnar det nu.
Vi hann också med ett snabbt besök på en kringvandrande feria där vi köpte grönsaker och jag hann även köpa tre vita, ribbstickade linnen som inte är så sabla urringade. Jag önskar jag kunde åka tillbaka i tiden och slå mig själv i huvudet den dagen jag bestämde mig för att skaffa mig en tatuering just på bröstet. En tatuering där drar blickarna till sig och jag gillar inte alls när folk stirrar ner i dekolltaget mitt. Men en tanke som slog mig när jag ryckte i alla gamla plagg på ferian var att detta var kläder som säkert skänkts till organisationer som UFF och Myrorna och som ska komma till människor i fattiga länder. Varför jag tror det är för att det är märken från affärer som inte finns här i Chile. Hur som helst så verkar kläderna som skänks till liknande organisationer inte komma till den påstådda adressaten utan istället så misstänker jag att kläderna säljs till människor i t ex. Chile som i sin tur säljer kläderna på olika marknader. Nu spelar det kanske mindre roll eftersom det ändå är bra att kläderna kommer till användning igen och att människor här kan dra in lite pengar på detta, men jag misstänker ändå att det finns aktörer på denna marknad som tjänar pengar på att mörka hur klädhanteringen sköts.
Nu ska jag äta lite kvällsmat (så jag kan bli ännu lite tjockare.)
*skrik*
Nä-ä, idag har jag balanserat på vansinnets brant. Nora, jag älskar henne, men hon har en väldigt otrevlig vana och det är att skrika som en urtidsödla, när saker och ting inte passar henne. Korta, gälla skrik som liksom ringer i öronen. Nora är en mycket bestämd dam och hon vet exakt hur hon vill ha det och tyvärr hamnar hon ofta på kollisionskurs med oss vilket resulterar i en lång serie av dessa skrik-kommandon. Jag kommer att bli hörselskadad snart!
Det bästa sättet att minimera dessa skrik är att se till att hon är utvilad och mätt. Idag sov Nora först 30 min på morgonen och sedan 30 min efter lunch vilket betyder att hon behöver sova en tredje gång under dagen, för 30 plus 30 räcker inte. Naturligtvis höll inte Nora med oss på den punkten så jag kan ha utvecklat tinnitus under kvällen.
Cristian tyckte vi skulle vila från solen idag så därför gick vi inte heller till stranden. Om stranden faller bort så finns det inte mycket att göra mer än att fördriva tiden bäst det går med en grinig bebis och en 4-åring med spring i benen. Vi promenerade lite på förmiddagen och på eftermiddagen åkte vi och fikade. Inte så mycket barnaktiviteter alltså vilket resulterade i två hyperaktiva barn på eftermiddagen i vår lilla lägenhet på 15 kvm, varav det ena antingen försöker smita ut genom dörren alternativt plaska med toavattnet precis hela tiden...
Till råga på allt har jag en del nya loppbett på kroppen, bl a 5 stycken på ena skinkan, och de kliar precis hela tiden och jag kan inte klia mig på rumpan i tid och otid heller...
Sådana här dagar drömmer jag om att ha ett jobb (i ett loppfritt Sverige) att gå till så jag kan få ta det lite lugnt.
Det bästa sättet att minimera dessa skrik är att se till att hon är utvilad och mätt. Idag sov Nora först 30 min på morgonen och sedan 30 min efter lunch vilket betyder att hon behöver sova en tredje gång under dagen, för 30 plus 30 räcker inte. Naturligtvis höll inte Nora med oss på den punkten så jag kan ha utvecklat tinnitus under kvällen.
Cristian tyckte vi skulle vila från solen idag så därför gick vi inte heller till stranden. Om stranden faller bort så finns det inte mycket att göra mer än att fördriva tiden bäst det går med en grinig bebis och en 4-åring med spring i benen. Vi promenerade lite på förmiddagen och på eftermiddagen åkte vi och fikade. Inte så mycket barnaktiviteter alltså vilket resulterade i två hyperaktiva barn på eftermiddagen i vår lilla lägenhet på 15 kvm, varav det ena antingen försöker smita ut genom dörren alternativt plaska med toavattnet precis hela tiden...
Till råga på allt har jag en del nya loppbett på kroppen, bl a 5 stycken på ena skinkan, och de kliar precis hela tiden och jag kan inte klia mig på rumpan i tid och otid heller...
Sådana här dagar drömmer jag om att ha ett jobb (i ett loppfritt Sverige) att gå till så jag kan få ta det lite lugnt.
*SKRIK*
-------------------------
Uppdate: Jag glömde ju att skriva att Nora dessutom lyckades slå en barnmatsburk ur handen på mig så det flög glas och mat över hela golvet. En perfekt avslutning på en sådan här dag.
Lördagskväll!
En tia fyllde år igår och hade fest såklart, så vi åkte dit vid midnatt för att fira henne litegrann. Maya somnade i bile och sov sig igenom festen och Nora sprang omkring ett tag på uteplatsen innan också hon somnade. Vid 1 på natten serverades det middag. På min tallrik kom det in två köttbitar, båda stora nog att mätta en jätte och ca 3 dl kokt ris. Till det serverades det majonässtinna potatissallader och en massa goda grönsaker. Jag ansträngde mig och åt så mycket jag kunde, men köttet såg orört ut ändå, när jag var klar. Dessutom fick jag lite ont i magen av all mat. Efter var det dans och jag blev uppbjuden, men han avstod från styrdans till min stora lycka. Vid 3, efter tårtan, så tyckte vi att det var dags att röra oss hemåt och jag hann bara sluta ögonen en sekund, innan det var morgon och Maya krävde frukost.
Nu, efter en cafe cortado och en friterad ostpirog börjar jag känna mig lite piggare. Värmen känns redan tryckande så det blir garanterat stranden idag.
Nu, efter en cafe cortado och en friterad ostpirog börjar jag känna mig lite piggare. Värmen känns redan tryckande så det blir garanterat stranden idag.
Konsten att tvätta sitt hår utan schampo!
På begäran har jag lovat att rekommendera något naturligt schampo. Nu är det ju som så att jag inte ens tycker att man ska använda schampo. Varför? Jo, för att vanligt schampo torkar ut ditt hår och hårbotten. För att reparera detta så börjar talgkörtlarna i din hårbotten producera ännu mer fett, fett som i sin tur blir flottigt hår och som du försöker schamponera bort osv osv. Det blir en ond cirkel helt enkelt.
När man istället väljer att tvätta med enbart balsam så tillför du istället fukt till hår och hårbotten och balsamet fungerar även som ett schampo då det har rengörande förmågor också. Men, vill man ändå nödvändigt använda sig av ett balsam så tycker jag att man ska använda sig av ett så kallad SLS-fritt schampo. SLS kan man säga är ett samlingsnamn för sulfater och sulfater ingår i de flesta schampon och har som egenskap att det löser fett väldigt bra och det är just det som är dilemmat eftersom sulfaterna också löser upp vårt eget kroppsfett ( läs fett i hårbotten). SÅ när du tvättar håret med ett SLS-schampo så gör det visserligen ditt hår rent, men det torkar också ut ditt hår och hårbotten och tyvärr får man ofta en klåda till slut i hårbotten.
SLS-fria schampon hittar du här . Jag har provat Jessicurls hair cleansing cream, den gjorde håret rent men löddrade ingenting och var därför inte direkt dryg eftersom jag var tvungen att applicera rätt mycket för att sprida ut produkten i håret.
På samma hemsida finns det också hur mycket information som helst om den så kallade balsammetoden. Man måste läsa på lite först innan man provar för det är lite olika faktorer som spelar in, men i stort sett är det inga krångligheter. Först tvättar man håret med ett tvättbalsam, sedan applicerar man ett vårdande balsam. Skölj och sedan är det klart, precis som en vanlig schampo/balsam-variant, fast utan schampot.
När man istället väljer att tvätta med enbart balsam så tillför du istället fukt till hår och hårbotten och balsamet fungerar även som ett schampo då det har rengörande förmågor också. Men, vill man ändå nödvändigt använda sig av ett balsam så tycker jag att man ska använda sig av ett så kallad SLS-fritt schampo. SLS kan man säga är ett samlingsnamn för sulfater och sulfater ingår i de flesta schampon och har som egenskap att det löser fett väldigt bra och det är just det som är dilemmat eftersom sulfaterna också löser upp vårt eget kroppsfett ( läs fett i hårbotten). SÅ när du tvättar håret med ett SLS-schampo så gör det visserligen ditt hår rent, men det torkar också ut ditt hår och hårbotten och tyvärr får man ofta en klåda till slut i hårbotten.
SLS-fria schampon hittar du här . Jag har provat Jessicurls hair cleansing cream, den gjorde håret rent men löddrade ingenting och var därför inte direkt dryg eftersom jag var tvungen att applicera rätt mycket för att sprida ut produkten i håret.
På samma hemsida finns det också hur mycket information som helst om den så kallade balsammetoden. Man måste läsa på lite först innan man provar för det är lite olika faktorer som spelar in, men i stort sett är det inga krångligheter. Först tvättar man håret med ett tvättbalsam, sedan applicerar man ett vårdande balsam. Skölj och sedan är det klart, precis som en vanlig schampo/balsam-variant, fast utan schampot.
Skräpigt paradis!
Iquique har inte så många sevärdheter men i gengäld har man en av Sydamerikas vackraste stränder. (Enligt dem själva alltså.) Men jag kan bara hålla med dem om att stranden är fantastisk, finkornig, vit sand omgärdat av palmer. Men, det första som slår mig när jag kommer ner till stranden varje dag är inte skönheten, utan jag ser alla sopor som folk bara lämnat kvar efter sig. Ölburkar, yoghurtbägare, glasspinnar, godispapper, glasbitar, blöjor och hundbajs i en enda röra. Folk ger blanka fan i att ta hand om sitt skräp här, och det är inte bara stranden som är drabbad. Köper folk glass till sina barn så ser man straxt efteråt barnen slänga pappret på marken/stranden och de vuxna säger inget och plockar heller inte upp det.
Frågar man chilernare varför de bara slänger skräp på marken så rycker de bara på axlarna och säger att det ingår i deras kultur. 'Vi är cochinos' (smutsiga), brukar jag få höra och ingen verkar bry sig nämnvärt över berget med sopor utanför dörren som hundar och fåglar sliter i så att all skit sprider sig ännu mer. Hundar skiter ju som bekant en del också och här existerar inte bajspåsar och alla tusentals gatuhundar bidrar till att det ligger hundbajs precis överallt.
Med andra ord: Det är för jä*la skräpigt! Det är så tråkigt att se hur man förfular denna vackra och speciella miljö. Varför kan folk inte tänka längre än näsan räcker?
Frågar man chilernare varför de bara slänger skräp på marken så rycker de bara på axlarna och säger att det ingår i deras kultur. 'Vi är cochinos' (smutsiga), brukar jag få höra och ingen verkar bry sig nämnvärt över berget med sopor utanför dörren som hundar och fåglar sliter i så att all skit sprider sig ännu mer. Hundar skiter ju som bekant en del också och här existerar inte bajspåsar och alla tusentals gatuhundar bidrar till att det ligger hundbajs precis överallt.
Med andra ord: Det är för jä*la skräpigt! Det är så tråkigt att se hur man förfular denna vackra och speciella miljö. Varför kan folk inte tänka längre än näsan räcker?
Senaste nytt!
- Nora har en drös tänder på G
- Vi har haft ett nytt jordskalv
- Jag har bränt mig i solen
- Vi åker hem i samlad tropp ändå. Cristian stannar m a o inte längre
- Vi har äntligen hittat en kladdkaka värd namnet
*GÄSP*
- Vi har haft ett nytt jordskalv
- Jag har bränt mig i solen
- Vi åker hem i samlad tropp ändå. Cristian stannar m a o inte längre
- Vi har äntligen hittat en kladdkaka värd namnet
*GÄSP*
Tisdag!
Ay caramba! Jag smälter bort i den här värmen... Vet ni, klimatet i Sverige är kanske inte alltid världens roligaste. Men när det är kallt så går det att klä på sig så man slipper frysa och när det är varmt så är det behagligt varmt. Den här tropiska värmen... den går inte att värja sig mot. Man svettas konstant och rör man sig minsta lilla så rinner det floder över kroppen. Jag har t o m badat idag så då förstår ni att det måste ha varit varmt. Det var faktiskt riktigt skönt. Först var det kallt och jobbigt men när jag väl doppat kroppen och kylts ner några grader så var det enbart skönt. Imorgon funderar jag på att ta av mig hatten också när jag badar, för den satt på idag, så jag såg nog lite rolig ut.
Åh, vilken välvårdad flicka i sjömansklänning. Sånt gillar
tanterna här. Men när de får syn på Nora så brukar de säga:
Chascona, (flicka med rufsigt hår) alternativt Cochina (lortig
flicka).
Här har jag gjort ett försök att fixa till håret på Chasconan och
satt på henne en fin klänning.Men då kontrar Nora med att
lorta ner sig och smeta ut glass i hela ansiktet.
Nora vill inte vara pluttsöt. Hon vill rasa omkring, bli smutsig
och ha kul!
Åh, vilken välvårdad flicka i sjömansklänning. Sånt gillar
tanterna här. Men när de får syn på Nora så brukar de säga:
Chascona, (flicka med rufsigt hår) alternativt Cochina (lortig
flicka).
Här har jag gjort ett försök att fixa till håret på Chasconan och
satt på henne en fin klänning.Men då kontrar Nora med att
lorta ner sig och smeta ut glass i hela ansiktet.
Nora vill inte vara pluttsöt. Hon vill rasa omkring, bli smutsig
och ha kul!
My fat goes official!
Jag har ju tidigare påpekat att min kropp antagit lite rundare proportioner här i Chile. Igår var Cristians farmor vänlig nog att kommentera detta också. Du är lite tjockare, var orden hon sa.
Nej, jag blev inte sur eller började gråta, jag skrattade bara och jag skrattar fortfarande när jag tänker på det. Det är bara gamla människor som kan vara vara så tanklösa att de hasplar ur sig sådana saker till kvinnor. Däremot ältade jag det litegrann med Cristian efteråt. Är jag tjock?... Syns det så tydligt? osv. Och Cristian som inte fattade vad jag var ute efter (dvs självklart inte älskling, du är smal och vältränad och din kropp bär inte ett spår av dina två graviditeter!) konstaterade att jag ju är lite tjockare, nej kurvigare sa han och det låter trevligare. Sedan insinuerade han att det skulle bero på alla kakor och tårtor jag sätter i mig varje dag...
Ja, det har blivit rätt mycket fikande för mig men jag kan inte ge upp det. Kaffe och tårta/kaka är och förblir en humörhöjare för mig och när jag längtar hem så mycket som jag gör, så behöver jag göra saker som muntrar upp mig, dvs fika. Tur nog så ammar ju Nora bort rätt mycket av mitt intag men hon rår inte på allt förstås.
Ja, nu har jag ältat det här i bloggen också och igår sprang jag över till tias familj och berättade vad deras farmor sagt till mig. Ska försöka släppa det nu.
Nej, jag blev inte sur eller började gråta, jag skrattade bara och jag skrattar fortfarande när jag tänker på det. Det är bara gamla människor som kan vara vara så tanklösa att de hasplar ur sig sådana saker till kvinnor. Däremot ältade jag det litegrann med Cristian efteråt. Är jag tjock?... Syns det så tydligt? osv. Och Cristian som inte fattade vad jag var ute efter (dvs självklart inte älskling, du är smal och vältränad och din kropp bär inte ett spår av dina två graviditeter!) konstaterade att jag ju är lite tjockare, nej kurvigare sa han och det låter trevligare. Sedan insinuerade han att det skulle bero på alla kakor och tårtor jag sätter i mig varje dag...
Ja, det har blivit rätt mycket fikande för mig men jag kan inte ge upp det. Kaffe och tårta/kaka är och förblir en humörhöjare för mig och när jag längtar hem så mycket som jag gör, så behöver jag göra saker som muntrar upp mig, dvs fika. Tur nog så ammar ju Nora bort rätt mycket av mitt intag men hon rår inte på allt förstås.
Ja, nu har jag ältat det här i bloggen också och igår sprang jag över till tias familj och berättade vad deras farmor sagt till mig. Ska försöka släppa det nu.
Söndag!
Det var molnigt igår men ändå behagligt varmt så vi masade oss ner till stranden och låg där och slappade. Jag hade smort in mig noga med hög spf, men medan jag låg där så surade jag lite över att jag gjort mig besväret att smörja in hela kroppen med sollotion, när det ändå var molnigt, för jag vill ha lite färg på benen. När vi kom hem så såg vi att Cristian, som inte smort in sig, var röd på både fram- och baksidan... Solen är m a o farligt stark trots molntäcke och mörkare pigment.
Vi var på fest igår också. När vi kom dit vid midnatt var vi först på plats och värdparet höll fortfarande på med förberedelserna... Maya hade somnat så hon fick stanna hemma hos tia Sandra, men Nora som också sov fick följa med oss, trots tias protester. Jag vill inte vara ifrån Nora på nätterna, så är det bara, men det är sååå svårt för familjen här att förstå. Hur som helst, folk började droppa in till slut och vi drack lite vin och åt lite god mat. Jag smakade t o m på en bläckfisk som jag innan sagt att jag aldrig skulle smaka. Det var gott så jag antar att jag så smått börjar gilla havsmat. Vid två vaknade Nora och gjorde stora ögon och såg ut att undra vad tusan det var som hände. Musik och människor mitt i natten är hon inte van vid. Hon hoppade runt lite hos folk innan hon började konstra vid 3 och då kände jag också att jag ville hem och sova. Så jag gick i vanlig ordning hem innan festen ens hade 'börjat' men jag är nöjd med att jag höll ut till 3 ändå.
Nu har vi ätit frukost (ost- och köttpiroger) och det är redan kladdigt varmt så vi ska röra oss ner till stranden nu.
Vi var på fest igår också. När vi kom dit vid midnatt var vi först på plats och värdparet höll fortfarande på med förberedelserna... Maya hade somnat så hon fick stanna hemma hos tia Sandra, men Nora som också sov fick följa med oss, trots tias protester. Jag vill inte vara ifrån Nora på nätterna, så är det bara, men det är sååå svårt för familjen här att förstå. Hur som helst, folk började droppa in till slut och vi drack lite vin och åt lite god mat. Jag smakade t o m på en bläckfisk som jag innan sagt att jag aldrig skulle smaka. Det var gott så jag antar att jag så smått börjar gilla havsmat. Vid två vaknade Nora och gjorde stora ögon och såg ut att undra vad tusan det var som hände. Musik och människor mitt i natten är hon inte van vid. Hon hoppade runt lite hos folk innan hon började konstra vid 3 och då kände jag också att jag ville hem och sova. Så jag gick i vanlig ordning hem innan festen ens hade 'börjat' men jag är nöjd med att jag höll ut till 3 ändå.
Nu har vi ätit frukost (ost- och köttpiroger) och det är redan kladdigt varmt så vi ska röra oss ner till stranden nu.
